nov 04 2022
Du behöver ett stycke mört kött av typen Ida Heier, och ett rejält stycke vällagrad fläsksida á la Arnold Busk. Börja med att snitta köttet. För samman bitarna och marinera otroligt länge i rigorösa mängder vin. Tillsätt lidelse, kreativa yrken, otrohet, skilsmässa och gränslöshet. Häll på mer vin. Och öl. Banka nu köttet rejält, allrahelst …
okt 30 2022
Jag brukar beskriva och tagga en bok som humoristisk om det är författarens intention och om jag skrattar minst en gång. Men efter att ha läst D e kroniskt krävs kalibrering, humoristisk litteratur får en ny innebörd. Jag visste inte att böcker kunde vara så här roliga. Författaren ställer mörkret på scenen för läsaren att …
okt 21 2022
Jag har gett mig ut på en kronologisk resa längs Annie Ernaux liv och jag färdas via hennes fantastiska bibliografi. Eftersom hennes böcker är korta som essäer tuffar det snabbt på framåt. Jag har nu kommit till 1991 och Sinnenas tid, hennes tredje bok. Som böckerna om hennes föräldrar är även den här en slags …
okt 20 2022
Det här måste vara den absolut kaxigaste och en av de bästa debuterna jag läst. Den är som ett sagoskrin att andäktigt öppna. Som en optimalt berusande Long Island Iced Tea. Som att med öm hand få håret bortstruket från ansiktet när man står med sina egna händer i degbunken. Att läsa den är som …
okt 16 2022
Lars Norén skrev en miserabel pjäs 2002 som Agnes Jakobsson tecknat snyggt och träffande i svartvitt. Jag är imponerad! Olyckan är närapå bottenlöst mörk, här ligger tristessen, destruktiviteten, desperationen och hopplösheten som ett kistlock ovanpå karaktärerna. Och det värsta är att källan till den minimala ljusglimten man borde kunna skönja genom gliporna blundar jag för …
okt 15 2022
”Jag har varit kvinna. För återstoden av mitt liv kan jag vara människa.” Det här är en kvinnlig dåres försvarstal, inte biografens då – som Ebba Witt-Brattström nog vill kalla Elisabeth Åsbrink – utan Victoria Benedictssons. Jag tycker mycket om den här biografin och om det nu är som Witt-Brattström skriver att Åsbrink saknar skamlig …
okt 13 2022
Är du individualistisk som väduren Jane Goodall? Eller är du oxe och står pall för allt, som drottning Elizabeth II? Inte är du väl en lättviktig tvilling som John F Kennedy? Du är bergis ”zodiakens ömhuding” det vill säga kräfta med överutvecklad empati som Lindsay Lohan? Om du är lejon gäller det att du bearbetar …
sep 14 2022
”I begynnelsen ropade Gud: ”Varg!” och sedan dess har vi haft svårt att ta honom på allvar.” Elin Ruuth är däremot en kvinna att ta på allvar, trots att hon skojar mycket. Hon var bara 24 år 2010 när hon debuterade med Fara vill. I augusti i år utkom hennes nyaste bok Konsterna. ”Ibland ringer …
aug 27 2022
Fragil fyrtioårig fröken förutan familj flyttar. Försvunna föräldrar fantomsmärtar fortfarande. Fager, fal, föraktfull, förargad f.d. from flicka, fiskar fula fiskar, fokuserar fallosar. Förtär farmaka, fajtas famöst fadersvälde. Funderar febrilt, förlåter föga. Författarens frapperande falkögon framkallar fruktansvärda företeelser feministisk feelbad. Fri från faktiska fadersfigurer. Fackbok? Fuckbok? Flickbok? Förlåt, ätit för mycket f-müsli i mina dagar. Djuret …
aug 06 2022
Minnie (som i Mimmi Pigg) är protagonisten som berättar den här historien inifrån en bur – själva djävulsgreppet. Ibland ser jag en vit liten laboratoriemus framför mig som kämpar desperat för att ta sig ut innan elden slickar hennes svans. Vi följer hennes jakt på nyckeln. Lina Wolff tycks likt Steinbeck fråga sig om vi …
UTMANING: JORDEN-RUNT-LÄSNING
Jag har läst böcker från 75 av världens 195 länder.
Följ min jorden-runt-läsning här!
UTMANING: NOBELPRISTAGARE
Jag vill (försöka!) läsa minst ett verk av alla som fått Nobelpriset i litteratur.
Jag har så här långt läst 41 av 119.
Följ min Nobelutmaning här!
![KRIG OCH FRED [#1] av Leo Tolstoj ⭐️⭐️⭐️
”Samtalet verkade intressant och han stannade kvar i väntan på att själv få säga vad han tänkte, såsom unga män gärna vill.”
Som förväntat är Leo Tolstojs (1828-1910) beundransvärda ambition att skriva om hur människor är på riktigt, hur de egentligen känner och tänker, vad människors egentliga agenda är oavsett miner och ordval. Tyvärr tycker jag inte att han lyckas lika väl som i böckernas bok Anna Karenina. Komprometterande för den här romanen från 1868 är också att den håller vad den lovar, den handlar verkligen om krig.
”Om han hade berättat sanningen för sina lyssnare, vilka likt han själv många gånger hade hört berättelser om attacker och därför hade en klar bild av vad en attack var och nu väntade att få höra om en sådan, då hade de inte trott honom eller, ännu värre, kanske ansett att han själv var skuld till att det inte gått för honom såsom det brukade gå i kavalleristernas berättelser om stridsanfall. Inte kunde han berätta hur alla ridit fram i trav, hur han nästan fallit av hästen, stukat armen och sedan allt vad benen höll sprungit in i skogen undan fransmännen.”
Det börjar bra. Stämningen är väldigt likt den i På spaning eftersom den tid som flytt då vi träder in på en bjudning där societeten språkas, (delvis på franska) om vem som är rikast, vem som ska gifta sig med vem och huruvida Napoleon är en hjälte eller djävul. Lakejer i frack och silkesstrumpor, hovdamer i färgade sidenklänningar, furstar med pudrade peruker och yviga mustascher samlas runt harpan och klaveret. Någon bär hatt med plym, en annan sammetsrock med sobelkrage. Tolstojs smått ironiska ton när han beskriver (de onödigt många) karaktärerna och låter de syna och lura varandra, skrävla och göra bort sig roar mig. Men han tenderar upprepa sig och uppnår inte sin fulla belletristiska potential i detta verk.
”Det är lättare för en kamel att komma genom nålsögat än för en rik att komma till Guds rike. Stackars Pierre, så ung och redan tyngd av rikedom.”
Fortsättning på KARENINA.SE](https://karenina.se/wp-content/plugins/instagram-feed/img/placeholder.png)
Senaste kommentarer