Sinnenas tid av Annie Ernaux

Jag har gett mig ut på en kronologisk resa längs Annie Ernaux liv och jag färdas via hennes fantastiska bibliografi. Eftersom hennes böcker är korta som essäer tuffar det snabbt på framåt. Jag har nu kommit till 1991 och Sinnenas tid, hennes tredje bok. Som böckerna om hennes föräldrar är även den här en slags sociologisk dokumentation, denna gång om lust.

Hon skriver från en ensam position. Den liknar exilens präglad av mellanförskapet, hon står med ena foten i föräldrarnas arbetarklass och andra i den borgerliga kulturvärlden. Även om den här boken inte uttalat handlar om varken klass eller eller genus (däremot om kön) tänker jag mig att den osentimentala, raka och kärnfulla prosan vittnar om hennes position ur ett intersektionellt perspektiv. Det krävs nog en manlig författare från borgarklassen för att våga sväva ut i ett impressionistiskt och långdraget verk som exempelvis På spaning efter den tid som flytt. Ernaux och Proust stilar är radikalt olika men vissa av deras ämnesval tangerar varandra (svartsjuka).

Sinnenas tid inleds med en reflektion om att skrivandet borde – som porrfilmen – ha samma effekt som sexualakten det vill säga sätta det moraliska bedömandet tillfälligt ur spel. Hon har redan sprängt flera barriärer med sina verk, riskerat sin trygga grupptillhörighet och lämnat en värld bakom sig som om den inte var fin nog. Nu spränger hon ytterligare hinder och vinner frihet och större rörelseutrymme men förmodligen raseras någon bro bakom henne och kontakten med ursprunget försämras än mer.

”Jag hade ingen annan framtid än nästa telefonsamtal som gjorde upp om ett möte.”

Författarens lust och längtan riktar sig till en gift utländsk man. De har en affär vilket innebär väntan, förbud och hemlighetsmakeri, just det som jag tillsammans med Petra Backström konstaterat lockar människan mest av allt. Det är alltså åtrå med förhinder som Ernaux penetrerar och sätter ord på. Dock verkar den inte skilja sig nämnvärt från den generella passionens natur som ju också präglas av längtan och osäkerhet och försätter den drabbade i ett rusliknande tillstånd där hela tillvaron kretsar kring den åtråvärda. Lust på dödligt allvar leder till bristande värdighet med sanslösa beteenden och en plötslig vidskepelse. Tillståndet ger upphov till något hon kallar hjärnans orgasm. (Ett bra uttryck för vad hennes verk bidrar med!)

Men språklig genialitet både ackompanjerar och legitimerar Ernaux det tabubelagda och det som kanske främst kvinnor skäms för. Jag tror det var något sånt här Stig Dagerman hade i åtanke när han skrev:

”Diktens uppgift är inte att stimulera den mänskliga högfärden utan tvärtom att minska den genom att uppenbara att jorden är ett tillfälligt rastställe där alla har lika rätt till elden, vilan och vattnet.”

Kerstin Thorvall var inne på samma spår vilket hon hatades (och älskas) för. Nu har Ernaux fått Nobelpris. Det var inte bättre förr!

”Naturligtvis skäms jag inte när jag antecknar dessa händelser, på grund av avståndet i tid mellan ögonblick när jag skriver ner dem, då jag är ensam om att se dem, och det ögonblick då de kommer att läsas av andra, vilket – har jag en känsla av – aldrig kommer att ske. Närsomhelst kan jag råka ut för en olycka, ett krig kan bryta ut eller revolutionen. Det är på grund av det här uppskovet som jag kan skriva nu, ungefär som när jag var sexton och kunde sitta en hel dag i brännande sol, eller vid tjugo, när jag älskade utan preventivmedel: utan att tänka på följderna.
(Det är alltså fel att jämföra den som skriver om sitt liv med en exhibitionist, eftersom den senare bara har en enda önskan att visa upp sig och bli sedd i samma ögonblick.)”

Peripetin kommer med en egenhändigt fingrad orgasm. Han har flyttat tillbaka till hemlandet. Kläder är åter bara klädtrasor, oavsett om han har sett dem eller ej. Ruset går ur kroppen och melankolin återtar sin plats i centrum för alla intryck.

En lättare krapula får man räkna med, men det är det värt menar hon. Passionen är en lyx, som knyter en människa fastare till världen och minskar avståndet mellan oss. En gåva att tacka ja till.