Moral: En roman av Lyra Ekström Lindbäck

På en av mina tidiga sommarjobb gick ryktet att en sommaranställd låg med chefen (en gift man). Det skiljde tretton år mellan dem, jag blev äcklad och tappade respekten för honom. En gång satt jag i samma longtail-boat som en ung kille och en gubbe. De tog i varandra på ett sätt som gjorde mig högst besvärad. När jag ser bilder på George Clooney, Madonna, Michael Douglas, Donald Trump, PG Gyllenhammar, Mick Jagger, Stellan Skarsgård, Richard Gere, Rod Stewart, Alec Baldwin, Lars Lerin, Rowan Atkinson tillsammans med sina flera decennier yngre partners blir jag olustig. Huruvida avskyn jag känner är något arkaiskt nedärvt eller om det vittnar om en överdrivet moralistisk, oromantisk och pryd personlighet har varit lite oklart.

Fram tills nu.

Här är då äntligen en bok som låser upp mitt intellekts dörrar. Lyra Ekström Lindbäck bjuder mig att leka med idéer och ifrågasätta övertygelser. Jag kliver ur mitt jag och får gå i person A, Annas skor. Hon är drygt tjugo och doktorand. Hon inleder en sexuell relation med person B, snart femtio år, gift tvåbarnsfar, författare och Annas mentor. De båda forskar inom filosofi. Hennes ämne handlar om hur moral och litteratur hänger ihop. KAN DET ENS BLI MER INTRESSANT?

”.. men måste det handla om njutning? Säg till exempel att jag vore på väg att inleda en affär med någon som är gift och att laddningen mellan oss gjorde mig inspirerad till att skriva och tänka, skulle det inte kunna finnas något gott med att bejaka det då? Mina texter kunde ju leda till att någon annan fick ett moraliskt uppvaknande.”

Det här är en generisk berättelse, underbart välformulerad, smart och spännande om å ena sidan läran om moral och andra sidan att leva moraliskt. Författaren undersöker hur makt, moral, begär, synd, självkontroll och litteratur förhåller sig. Det är inte en rolig bok men jag skrattar för att den är så löjligt bra. Jag älskar berättarjagets försök att med kontrollerat lugn bemöta patriarkatets käftar. Det blir komiskt. En liten femme queer Rödluva möter en gråvarg, frågan är hur stor och stygg han är? Makten låg väl egentligen hos Charles Perrault, Rödluvans författare. Berättelsen om den här smutsiga otrohetsaffären är författad av Anna, och Lyra Ekström Lindbäck.

”.. av någon anledning kan jag inte skilja den intellektuella spänningen från en sexuell, eller skilja min egen vilja från vetskapen om att du vill ha mig.”

Jag varvar att lyssna till författarens egen fenomenala uppläsning av Moral med att läsa den unge mannen av Annie Ernaux. På så sätt får jag tillgång till bådas perspektiv. Ernaux perspektiv är den äldres och i Moral är det den unga, porrdockans.

Oh! Det är härligt att leva när sanningar kan blottläggas och när frågor kan besvaras. Det är härligt att leva i en tid post-metoo när författare som Lyra Ekström Lindbäck nomineras till Augustpriset. Jag hoppas hon vinner.

Men om jag kunde komma till saken då och ni som ännu inte läst boken gör det. Det måste ni göra innan ni läser mina avslöjanden nedan.

Anna är alltså ung och nyanländ till Tjeckien, hon är så ung att tågvärden misstar henne för ett barn. Hon klär sig ”utmanande” och blir smickrad när den framstående författaren visar sig intresserad av henne. Hon är:

”..hypermedveten om hur mina höfter, min rumpa och mina bröst rör sig med stegen. Smaken av makt bränner metalliskt på tungan, och jag vet inte om den är min eller din.”

Det är ett allvarligt problem att när unga smarta tjejer vill ha den uppmärksamhet de förtjänar, eller kanske undersöka gränser, är det inte sällan någon äldre olycklig man där och utnyttjar tillfället.

”.. det känns viktigare att dricka in världen sinnligt än att begreppsliggöra och förstå den. Att vidga definitionen av filosofi. Vilken student på grundnivå har inte haft den ambitionen?”

Den unga tjejen är den med minst makt i varje (patriarkalt) samhälle. Hon får mest skit och minst kredd. Ett vackert ansikte och en sexig kropp leder inte till reell makt även om det kan ge vissa riskfyllda möjligheter. Anna får klä skott för en medelålders deprimerad mans snuskiga bdsm-fantasier och fungera som en öppnare av tiden i hans liv. Han vill känna sig ung igen och därför gillar han att vara med henne. Han ser henne inte som en individ utan som en bild, en fantasikvinna över vilken han är ensam upphovsperson. Deras relation har egentligen inte med henne att göra, inte hennes inre, det är mellan honom och hennes kropp och därför intar hon ett slags blundande sinnestillstånd. Han vet inte – och vill inte veta – något om henne. Hon är förstås inte heller den andra kvinnan utan den tredje, som kommer innan den fjärde och den femte. Eftersom hon som ung, kvinna, under utbildning, ensam i ett nytt land är i underläge vill hon absolut inte visa det. Hon försöker istället låtsas det motsatta vilket sammanfaller perfekt med den bild han försöker pådyvla henne; som styrande, sexig, kåt och stark. Han kan på grund av bristande självinsikt inte se sig själv som en auktoritet trots att han är hennes lärare och ska betygsätta hennes arbete.

”Efteråt rör du vid mina stay-ups som jag har behållit på och ler lite skevt.
– Vet du, jag gillar sånt här. Det kanske är barnsligt men..
Jag frågar om barnsligt verkligen är rätt ord, men säger inte att jag snarare skulle föreslå gubbsjukt. Du älskar inte dig själv tillräckligt för att jag ska kunna göra det perversa i situationen explicit. Du måste få tänka att vi är två jämställda vuxna människor. Du måste få glömma att jag är din student.”

Hon försöker jämna ut maktrelationen genom att tänka, skriva och prata med sin vän Molly. Molly är den universella kvinnliga vännen som sitter på sanningen. Kanske har ni läst Andromeda och villrådigt funderat på hur det egentligen står till med Gunnar och Sofies relation. Samma spörsmål undersöks av Sally Rooneys protagonist Sukie i Högavlönad. Molly har svaret:

”-Man tror alltid att man kan hacka patriarkatet, säger Molly i telefonen efter att jag har berättat om min dag, man kan göra vad som helst eftersom man är ett självständigt queer; ligga med snubbar, gå in i skeva relationer, spela gullig eller sexig tjej, som om det bara vore en del av en självmedveten strategi för att navigera genom ett heterosexistiskt samhälle som man ändå aldrig kommer att låta definiera vem man verkligen är. Men man kan inte hacka patriarkatet. Förr eller senare sitter man ändå där och har blivit illa behandlad av en snubbe och så inser man att det mest är han som tjänar på att man har lyckats intala sig själv att ens självrespekt hindrar en från att bli ett offer. Då slipper han ju känna något ansvar för att han får en att må skit.”

Lyra Ekström Lindbäcks text är en strålkastare som förintar skuggor och gråzoner. Vad tråkigt, kanske man kan tro, inget utrymme för läsaren att tolka själv. Men nej, det är inte tråkigt. Det är nödvändigt. Inte ens den mest medvetna feminist verkar kunna avgöra vad som är moraliskt rätt och fel när det kommer till sex och lust och kärlek. Men tack vare Lyra Ekström Lindbäck behöver vi aldrig mer tvivla: Det är icke rimligt att äldre män ligger med unga tjejer i kärlekens namn. Hon kanske får orgasm, eller tänder på förnedring. Hon kanske initierar relationen och medverkar alldeles frivilligt. De är båda vuxna. Hur kan det vara omoraliskt? Det stavas m a k t. Varken vänskap eller kärlek fungerar i relationer där den ena står i maktposition till den andra. Kärlek och makt är antagonister, de kan aldrig samverka.

”.. tänkandet kanske alltid är en flykt från precis det man försöker tänka på.

Soundtrack: U suck med Sega Bodega
Rekommenderar boken till: Alla gamla män, och unga eftersom de kommer bli gamla. Och alla unga tjejer, samt gamla eftersom de varit unga.

Den äldre man som använder sin maktposition och förför en ung kvinna är ”en förövare med ett offers självbild. Han är fegare än en förövare.”

1 ping

  1. […] läst om flera gånger tidigare i exempelvis Darling river, Min dyra ögonsten, Mr Högavlönad och Moral. När flickan är i en utvecklingsålder och ska lära sig om sina behov (av uppmärksamhet, […]

Lämna ett svar