Nina Ruthström

Gotland

Jag heter Nina Ruthström, är en boktokig gotlänning, 40+

Mest kommenterade inlägg

  1. Färskt vatten till blommorna av Valérie Perrin — 60 kommentarer
  2. Lektioner i kemi av Bonnie Garmus — 16 kommentarer
  3. Anna Karenina av Leo Tolstoj — 15 kommentarer
  4. Vegetarianen av Han Kang — 11 kommentarer
  5. Ronja Rövardotter av Astrid Lindgren — 10 kommentarer

Författarens inlägg

Godnatt, jord av Ivar Lo-Johansson

Jag älskar gammal arbetarlitteratur; språket, när fokus ligger på behov istället för begär och doften av kamfer och naftalin, fläkten från historiens vingslag utan stämningsmördande digitalisering eller medelklassproblem. Det finns så många verk av proletärförfattare jag uppskattar att jag inte ids räkna upp dem, men jag är osäker huruvida Ivar Lo-Johanssons (1901-1990) Godnatt, Jord (1933) …

Fortsätt läsa

Framtidens arab [#6] av Riad Sattouf

Jag har tidigare skrivit om den första boken i Riad Sattoufs självbiografiska serie, nu har jag läst resterande fem delar. Tyvärr får jag säga, för det grämer mig att den är slut. Jag har underhållits, jag har lärt mig om bland annat Frankrike och Syrien, jag har berörts och jag har inte minst imponerats av …

Fortsätt läsa

I fiskarnas tecken av Melissa Broder

Om Charlotte Roche (som skrev Våtmarker) varit äldre och fått chansen att para sig med Marcel Proust, och om den knapplösa samvaron lett till en oönskad graviditet, hade avkomman kanske blivit ett intelligent, sexfixerat och ångestridet barn, som jag tänker mig Melissa Broder (f 1979). Fiskarnas tecken är hennes makalösa debutroman. Makalös för att den …

Fortsätt läsa

Hundpojken av Eva Hornung

En prisvinnande bok av en kvinnlig författare som diskuterar skillnader och likheter mellan människa och hund, som utspelar sig i Ryssland och är baserad på verkliga händelser – det låter mycket lovande i mina öron. Men tydligen är jag lomhörd. Så här i efterhand kan jag se tecknen. Det där blodiga typsnittet som titeln är …

Fortsätt läsa

Rent hus av Alia Trabucco Zerán

Estela heter en människa som likt en stjärna lyser och blinkar men utan att synas. Vi träffar henne i en fängelsecell där hon försöker göra sig hörd. ”Hör ni mig?”, frågar hon. För de tysta väggarna, och för oss, berättar hon sin historia om hur hon för att hjälpa sin mamma med pengar lämnar det …

Fortsätt läsa

Församlingen under jorden av Margareta Strömstedt

Jag tänker mig att det här är författarens fantasier, teorier och bearbetning av den verkliga lillebroderns självmord (som jag redan läst om i Natten innan de hängde Ruth Ellis). ”’Det bara blev så’, brukar mamman säga, ’hur kunde det bli så? Jag ville ju inte det här!’ Och så sökte hon efter den som bar …

Fortsätt läsa

Älven i mig av Jannete Hentati

Alltså böcker ändå va!? I den här får jag till mig personliga och spännande saker om socialantropologen Jannete Hentati och också lära mig om vattenkraft och svensk historia. Hon dyker ner i Lule älv för att hitta sin egen botten vilken har kopplingar till älvens historia och Sápmi. ”..det är svenskarna som kolonialiserat oss och …

Fortsätt läsa

Kvinnor utan barn av Sara Martinsson

”Här är jag och jag famlar som en blind på den nya medelålderns barnlösa tundra.” I en tid präglad av ja-mentalitet, livsoptimering och framåtanda är den här bokens tack-men-nej-tack-mentalitet en frisk fläkt som svalkar skönt när tåget tuffar vidare. Kvar på perrongen står den nulliparösa Sara Martinsson. Med en klädsamt frågande och genuin ton diskuterar …

Fortsätt läsa

Om uträkning av omfång (#2) av Solvej Balle

Klagan över tidens framfart är apriorisk. Trots att vi vet att alternativet är sämre ondgör vi oss över att bli äldre. Kanske tycker Solvej Balle att detta kverulerande måste få ett slut. Med prosans medel förevisar hon möjliga konsekvenser av vår ogenomtänkta önskan. Om tiden stannar blir vi utan matrester, erfarenheter, moral, årstider som ligger …

Fortsätt läsa

Sju tomma hus av Samanta Schweblin

Överraskande märkligt och bra var det här. Jag är från början till slut intresserad av dessa sju skeva noveller om instabila hus och hem, klass, sorg och mer eller mindre desperata och förvirrade människor. Prosan är minimalistisk, enkel och rak vilket gör läsningen så där lättsam och skön. Det är bara att luta sig tillbaka …

Fortsätt läsa