Älven i mig av Jannete Hentati

Alltså böcker ändå va!? I den här får jag till mig personliga och spännande saker om socialantropologen Jannete Hentati och också lära mig om vattenkraft och svensk historia. Hon dyker ner i Lule älv för att hitta sin egen botten vilken har kopplingar till älvens historia och Sápmi.

”..det är svenskarna som kolonialiserat oss och allt det som en gång var vårt.”

Luleälven står för omkring en tiondel av den svenska el­försörjningen. Elen är lagringsbar, förnybar och fossilfri vilket förstås är alldeles utmärkt, men regleringarna innebär fördämningar, höga vattennivåer, torrfåror, sterila stränder, kraftstationer och med det stora skador på ekosystemen. Samer har tvingats flytta, viktig renbetesmark har gått förlorad, fisket har försämrats och bostäder lagts under vatten. I norra Europas största damm Suorvadammen har flera drunknat på grund av osäker is. Det statliga bolaget Vattenfall tvingar bort människor, utarmar djur och exploaterar naturs men å andra sidan genereras arbetstillfällen och en mer befolkad landsbygd. Hentati reser runt och gör studiebesök på kraftstationer och Facebooks lagringshallar, hon intervjuar ”vattenfallare” och samer för att försöka skapa sig hela bilden av hur politiska beslut, svenska staten, anställda och andra tillhörande habitatet runt Lule älv påverkats sedan den första regleringen gjorde under första världskriget och in i vår tid.

Sverige (till skillnad från exempelvis Norge och Danmark) har fortfarande inte ratificerat ILO:s konvention från 1989 om urfolks rättigheter som rymmer centrala krav på staters erkännande av urfolkens ägande och besittningsrätt av land och vattenområden. På så vis lever den koloniala historien kvar också i den tid som är nu. Det brukar kallas postkolonialism.

Ett sätt att skydda de älvar som fortfarande är orörda är att göra älven och andra delar av naturen till en juridisk person. Detta skulle kunna leda till en mer jämlik relation mellan naturen och människan.

2019 beslutade regeringen att alla Sveriges drygt 2 000 vattenkraftverk måste ansöka om nya miljötillstånd. Målet är inte att riva upp några stora dammar, utan att göra mindre förändringar för att göra livet något lättare för en del av älvarnas invånare. Detta har dock sittande regering rivit upp.

Lärorik och ganska fin bok om än väl lång och tradig emellanåt.