I fiskarnas tecken av Melissa Broder

Om Charlotte Roche (som skrev Våtmarker) varit äldre och fått chansen att para sig med Marcel Proust, och om den knapplösa samvaron lett till en oönskad graviditet, hade avkomman kanske blivit ett intelligent, sexfixerat och ångestridet barn, som jag tänker mig Melissa Broder (f 1979). Fiskarnas tecken är hennes makalösa debutroman.

Makalös för att den är så mycket; dels en genuin och välskriven självhjälpsbok, i skönlitterär form med humor och djup. Dels en oväntad, explicit, modern roman, som också är tidlös då den tar avstamp i arkaisk tid och behandlar eviga ämnen. Den är informativ, lärorik och väldigt pigg i bäret. Boken är bra nu men jag känner mig något övermogen, den hade varit perfekt om jag varit 30.

”Kanske var det detta som var att leva i stunden: ett tillstånd av aktiv förnekelse av framtiden.”

Lucy, 38 år, irrar laddad med ångest omkring i fantasilivets labyrint. Det är väldigt tjocka och smutsiga väggar i den medelklassbubbla som omringar hennes ego. Avhandlingen hon skriver på sedan nio år handlar om Sapfo. När hon är på väg att göra slut med sin kanske-man och särbo, som hon inte är kär i, gör han slut med henne. Panik! Lucy är en karaktär som bjuder stort motstånd, hon är inte enkel att tycka om – och det tycker jag om.

Jämfört med sköna Broder är jag en förnumstig fan, varför jag – som vanligt – vill råda er att läsa boken innan ni läser min recension. Jag kvaddar läsupplevelsen.

KÄRLEKEN ÄR.. viktigast av ALLT. När jag skriver kärlek avser jag eros och agape. När Lucy tänker på kärlek är det 100 procent eros som gäller. Det är hennes första misstag. Hon försakar allt annat och använder kärlek och sex som en drog, för att slippa känna existentiell ångest över livets förgänglighet och ensamhet. Men endast nästan-kärlek kryddad med avstånd fungerar, ett tag, sen fungerar inte den heller.

Det är skitlätt som läsare att säga till Lucy att hon måste ju jobba med sin förmåga till acceptans. I en sund kärleksrelation ingår tristess och vardag. Det finns inget sådant som den perfekta mannen som håller konstant jämvikt mellan kärlek, åtrå och längtan. Hon måste våga visa sig (lagom) sårbar, våga fråga ibland och riskera att bli avvisad. Gulliga Melissa Broder låter läsaren få vara den kloka.

Jag känner mig så smart att jag tänker på kärleken i ett nötskal. Jag valde en nöt en gång, efter skalets utseende och doft. Jag försökte snarast knäcka den, det var lite besvärligt och jag måste vara försiktig för att inte klämma mig i kraschen. Men trägen vinner. Skalet kastade jag sen och njöt av den välsmakande nötkärnan. Nu när det gått över tjugo år käkar jag mest skalade nötter ur påse. Det är bara att smaska i sig. Lucy hon inte bara tittar och luktar utan slickar på flera jordiga nötter för att hitta den perfekta. Hon fantiserar brett om hur gott det ska bli med nöt, hur stor och saftig och fin den kommer vara i färgen och hur den kommer fylla hålet i magen och göra henne hel. Det är dock viktigt att ingen annan varit och orsakat en spricka i skalet, hon synar den igen och igen. När hon väl bestämmer sig för en måste hon få fram nötknäckaren som hon placerat otillgängligt i ett överskåp och därför måste hon lägga ifrån sig nöten, kliva upp på en stol, leta efter verktyget, och tror ni då inte nötfan ramlar ner och rullar längst in under soffan. När nöten sen är knäckt är allt över. Hon har röda märken i handflatan. Då upptäcker hon att hon är ju inte alls sugen på nöt. Den var inte alls så fin som hon trodde. Hon vill inte äta den och inte bjuda den åt någon annan. Den får ligga där och torka och bli besk. Lucy är fortfarande hungrig.

Den grekiska kören i den här komedin har fyllda läppar och runda yogarövar, de är gruppdeltagare som tillsammans med Lucy försöker bli av med missbrukarbeteendet. Det fungerar dåligt och Lucy letar vidare på Tinder, där hittar hon tyvärr bara fula nötter och tomma skal. Sen förstår man att hon tappar det totalt, Broder låter henne möta havsmannen Theo. En vacker yngling med muskulösa armar och fiskfena. Med honom hittar hon den perfekte jämvikten mellan kärlek, åtrå och längtan. Mystisk, sårbar, uppenbart halv vilket utjämnar maktförhållandet dem emellan, omöjlig att bli sambo med av förklarliga skäl, van med fisklukt, ej konkurrenskraftig, gillar mensblod. Alltså perfekt för Lucy. Och perfekt för oss läsare som älskar när författare använder gamla myter med ombytta könsroller.

”..när Theo oroade sig för mig kände jag mig sexig.”

När Broder skojar om fiskfjäll och avleder oss med beskrivningar av den perfekta orgasmen tror jag att Lucy är drogad, skuldtyngd, förvirrad och självmordsbenägen. Hennes stora svårigheter kommer sig antagligen av att hon förlorade sin mamma i unga år varför hon är rädd för att åter förlora en som hon har nära.

Klart slut från förnumstig fan som bara vill påpeka en gång till att det här alltså är en ROLIG bok. Om det inte framgick.