sep 28
Jag kommer aldrig kunna göra den här boken rättvisa. Jag är chockad över hur starkt den påverkar mig. Det känns som att det är den bästa autofiktiva bok jag någonsin läst – förlåt Kerstin Thorvall. Prosan har en sådan dignitet och densitet att den öppnar något inom mig. Jag faller genom en spricka mellan världen …
sep 26
Det är trettiotal och depression. Arbetarklassen har det svårt och försörjningsansvaret ligger på männen. Båtkaptenen hårdkokte Harry Morgan säger först nej till att smuggla människor, men sen tvingas han säga ja till både det ena och andra, eftersom han är pank. Det här med att ha eller inte ha pengar till mat och alla kroppsdelar …
sep 23
Låt mig presentera fjädern i hatten, Boken med stort B, grädden på moset, stjärnan i toppen. Tänk er boken i Platons idévärld som alla andra böcker i sinnevärlden är ofullständiga kopior av. Den är guttare än kräm, och kräm som är så herrans gutt. Den är roligare än att leka med poliser eller dansa mazurka. …
aug 02
Det här är en vittnesskildring som publicerades första gången 1947, bara några år efter att Primo Levi, italiensk kemist, sluppit ur koncentrationslägret Buna, en del av Auschwitz. Som nummer 174 517 skrev han boken i huvudet, den första delen i en triptyk. På svenska kom den dock först 1988 – över fyrtio år senare, då …
aug 01
Jag är en nostalgisk jävel det får jag tyvärr erkänna. Kanske är det därför jag ger mig på en bok av arbetarklassgrabben som blev statsminister, Ingvar Carlsson (född 1934), trots att jag är urbota less på partipolitik och partipolitiker. Ganska länge ångrar jag mig, men på slutet får jag i alla fall skymta vad jag …
jul 22
Som titeln belyser är det här en kärleksroman om färgsvaga och konturlösa samtidsmänniskor som lever i ett högt tempo. Vi följer ett heterosexuellt kanske-par och deras bekanta som alla är runt trettio enligt personnumret men den så kallade ”biologiska åldern” lär vara högre med tanke på hur de festknarkar och super. Någon har begynnande leverskador …
jul 16
I En fest för livet skriver den sorgsna nobelpristagaren om en lyckligare tid. Utifrån gamla anteckningar fogar han ihop en otroligt trivsam (skönlitterär) roman som handlar om när han bodde i Paris tillsammans med sin första fru och son, på 20-talet. ”Om du är lycklig nog att som ung ha fått leva i Paris, så …
jul 15
Givetvis har en bok med titel tagen från Shakespeares Macbeth stora ambitioner, jag trodde inget annat. Och visst är det här välskriven epik om ett klassiskt tema; man ett, man två och kvinna blir vänner/kollegor/kulturutövare… kanske mer..? Tvisten här är att det gäller varken litteratur eller musik, utan något så ovanligt som datorspel. Kul! Det …
jul 08
Varför väljer jag gång på gång att läsa böcker om ofrivillig barnlöshet? För att det varit min stora rädsla en gång? Jag har också (under ett år) klafsat omkring i den ofrivilliga barnlöshetens träsk där avundsjukan blir till missunnsamhet. För att jag tänker mig att det är bland det värsta som kan hända? Det vet …
jul 05
Strax efter andra världskrigets slut går järnridån ner mellan Sovjetunionen och resten av Europa. I det ockuperade Estland finns mannen (sovjetanhängare), bilen (en Pobeda), en sexårig pojke, kvinnan (pojkens mamma) och hans pappa (som försvinner). Mannen lurar pojken att avslöja hemligheter om sina regimkritiska familjemedlemmar. Jag intresserar mig stort för hur människorna hade det i …
![TILL SKUGGORNAS LOV av Junichirō Tanizaki ⭐️⭐️⭐️⭐️
Hej, jag heter Nina och jag är nippofil.
Den här urmysiga essän från 1933 om kärleken till klassisk österländsk estetik och ett långfinger till den västerländska får mig på väldigt gott humör i mörkret. Författaren sammankopplar den österländska kulturen med den japanska ”nationalkaraktären” - en tvivelaktig term som jag tar med en nypa salt, men som ändå säger något om normer i öst jämfört med våra i väst. Den japanska estetiken har ”alltid skuggan som grundton och är oupplösligt förenad med mörkret.” Halvdunkel ”öppnar verkligheten för andra sinnen än bara synen och skapar en större harmoni.”
Junichirō Tanizakis (1886-1965) kärlek till skuggorna och aversion mot banal klarhet påminner om Jon Fosses passion för det lysande mörkret och att det bara är i mörkret vi verkligen kan se. Kanske att svärtan inom oss kan komma till ro när vi fäster blicken på det mörka utom oss?
Tanizaki förespråkar de traditionellt japanska pappersväggar som silar in ljuset och gör hemmet till en föränderlig plats, en naturnära toalett helst i trä utan vita och blanka detaljer, ljudapparater som lyckas förmedla hjärtat i japansk konst och musik; pauserna, mörka lackade skålar som får soppan att dofta ”av zen”, stora takskägg som parasoll på husen och stillstam nō-teater.
”Rent allmänt känner vi ingen ro i sinnet när vi ser något som är skinande blankt. Västerlänningar använder silver, stål och nickel till bestick, fat och så vidare och putsar allt så att det skiner, men så glänsande saker tycker vi inte om. […] Tvärtom blir vi glada när tiden sätter sina spår och ytan mörknar och förlorar sin glans.”
På japanska och kinesiska finns ord för att laga sånt som gått söner med guld (kintsugi), brodera synliga lagningar på kläder (sashiko) och lystern från händers solkande beröringar (nare).
Mörker i all ära men kvinnorna i öst undkommer inte vithetsidealet. Traditionen placerade dem längst in i skuggorna för att de skulle behålla sin vithet. Vitt puder, avrakade ögonbryn, svärtade tänder och mörkblått läppstift användes för att huden skulle se ljusare ut...—> KARENINA.SE](https://karenina.se/wp-content/plugins/instagram-feed/img/placeholder.png)
UTMANING: JORDEN-RUNT-LÄSNING
Jag har läst böcker från 70 av världens 195 länder.
Följ min jorden-runt-läsning här!
UTMANING: NOBELPRISTAGARE
Jag vill (försöka!) läsa minst ett verk av alla som fått Nobelpriset i litteratur.
Jag har så här långt läst 38 av 119.
Följ min Nobelutmaning här!
Senaste kommentarer