jun 29
Men hallå, vilken kanonbok! Som fläsk och potatis för själen. Kort sagt är det här Olofs jakt på hatt, bildning och fruntimmer. Men aldrig skimrar brösten så vackert som i drömmen. Romanen om Olof är Eyvind Johnsons (1900 – 1976) självbiografiska romansvit i fyra delar: Nu var det 1914, Här har du ditt liv!, Se …
jun 13
Det här är inte en bok, det är ett brott. Jag som har tagit mig igenom hela får betecknas som målsägande. Dolus: ”Episk kärlekshistoria” mellan man och kvinna med syfte att förleda läsarna gällande mänsklig psykologi, kärlek, äktenskap och sex. Lauren Groff har visserligen inte lämnat någon sanningsförsäkran men hon har missbrukat ett allmänt förtroende …
jun 07
”Barn går ju sällan djupare. De tittar inte längst in i skåp och lådor för att upptäcka lager av smuts och smulor. Fint på ytan, rörigt i skåp och garderober. Som Lilian själv: Bakom allt det påmålade, utanpåverket, var det kris bland de inre organen.” Lilian, det är mamman i den här skildringen och hon …
jun 04
Inte har Knut det i alla fall. Jag har däremot väldigt roligt tack vare Nina Lykke som gör ett fantastiskt jobb när hon ikläder sig den störtade kulturmannen person. Hon försvarar honom, hon känner med honom, hon låter oss skratta med och åt honom. Knut är snart sextio och tvingas leva ett (nästan) vanligt liv …
maj 28
Det är ”konsulinnan Ahlhagens” imposanta nuna jag ser framför mig när jag (läser och) lyssnar på Emma Peters perfekta uppläsning av Johanna Frids andra bok. Haralds mamma är ett psykologiskt kammarspel om dysfunktionella familjer, moderskap, psykologi och klass framfört på ett innovativt, feministiskt och intelligent sätt. Först och främst, den här boken är otroligt rolig. …
maj 21
Hej och välkommen till dålig stämning. Du har landat i ”tredje-världen-geggan” som en av karaktärerna i den här ambitiösa debutromanen kallar det, mer specifikt en textilfabrik i Vietnam. Doften av pengar och makt har väckt det slumrande odjuret i människan. I ljuset av den globala kapitalismen blir det tydligt att moral är något relativt. Huvudkaraktärerna …
maj 16
”Man ångrar aldrig ett bad säger hon högt och skrattar till för sig själv. Ursprungsfasen att man aldrig ångrar ett barn har ingen i den här familjen någonsin velat kännas vid, särskilt inte pappa.” Skäret är ett familjedrama i dova färger, med sorgtyngda huvudkaraktärer. Mamma Marianne är konstnär, hon sörjer att hon blivit gammal, att …
maj 13
”Tänk att en pappa kan älska sitt barn, tänkte jag. Det var helt omöjligt att föreställa sig men jag visste att det var just det som jag såg framför mig. En pappa som älskade sitt barn. Det fanns sådana pappor. Pappor som skulle dö för sina barn. Pappor som gick att knuffa på och som …
maj 06
”Ja jävlar också vad man har varit med om!” Att vara med om den här f a n t a s t i s k a boken är något jag rekommenderar alla. Den rammar mig och utlöser hela känsloregistret. Kärlek på svenska är läsning som hjälper mig i acceptansen av vad ett mänskligt (svenskt) liv …
apr 20
”Länge leve matriarkatet!” Hehe Jag blev liksom tagen på trampolinen när jag insåg att här finns nästan allt jag önskar av en roman. Kvinnor, kvinnor, kvinnor och deras inre liv, kärlek och okärlek, realism och lättsmält prosa med hög densitet. Hela rasket snyggt förpackat i fem avsnitt och med en framsida som stjäl mina blickar. …
![TILL SKUGGORNAS LOV av Junichirō Tanizaki ⭐️⭐️⭐️⭐️
Hej, jag heter Nina och jag är nippofil.
Den här urmysiga essän från 1933 om kärleken till klassisk österländsk estetik och ett långfinger till den västerländska får mig på väldigt gott humör i mörkret. Författaren sammankopplar den österländska kulturen med den japanska ”nationalkaraktären” - en tvivelaktig term som jag tar med en nypa salt, men som ändå säger något om normer i öst jämfört med våra i väst. Den japanska estetiken har ”alltid skuggan som grundton och är oupplösligt förenad med mörkret.” Halvdunkel ”öppnar verkligheten för andra sinnen än bara synen och skapar en större harmoni.”
Junichirō Tanizakis (1886-1965) kärlek till skuggorna och aversion mot banal klarhet påminner om Jon Fosses passion för det lysande mörkret och att det bara är i mörkret vi verkligen kan se. Kanske att svärtan inom oss kan komma till ro när vi fäster blicken på det mörka utom oss?
Tanizaki förespråkar de traditionellt japanska pappersväggar som silar in ljuset och gör hemmet till en föränderlig plats, en naturnära toalett helst i trä utan vita och blanka detaljer, ljudapparater som lyckas förmedla hjärtat i japansk konst och musik; pauserna, mörka lackade skålar som får soppan att dofta ”av zen”, stora takskägg som parasoll på husen och stillstam nō-teater.
”Rent allmänt känner vi ingen ro i sinnet när vi ser något som är skinande blankt. Västerlänningar använder silver, stål och nickel till bestick, fat och så vidare och putsar allt så att det skiner, men så glänsande saker tycker vi inte om. […] Tvärtom blir vi glada när tiden sätter sina spår och ytan mörknar och förlorar sin glans.”
På japanska och kinesiska finns ord för att laga sånt som gått söner med guld (kintsugi), brodera synliga lagningar på kläder (sashiko) och lystern från händers solkande beröringar (nare).
Mörker i all ära men kvinnorna i öst undkommer inte vithetsidealet. Traditionen placerade dem längst in i skuggorna för att de skulle behålla sin vithet. Vitt puder, avrakade ögonbryn, svärtade tänder och mörkblått läppstift användes för att huden skulle se ljusare ut...—> KARENINA.SE](https://karenina.se/wp-content/plugins/instagram-feed/img/placeholder.png)
UTMANING: JORDEN-RUNT-LÄSNING
Jag har läst böcker från 70 av världens 195 länder.
Följ min jorden-runt-läsning här!
UTMANING: NOBELPRISTAGARE
Jag vill (försöka!) läsa minst ett verk av alla som fått Nobelpriset i litteratur.
Jag har så här långt läst 38 av 119.
Följ min Nobelutmaning här!
Senaste kommentarer