Etikett: Klass

Klara och solen av Kazuo Ishiguro

Klara är en tonårs-robot, en artificiell vän (AV), en cyborg. Det är ungefär vad jag har lust att avslöja gällande handlingen. Romanen är utformad in media res vilket betyder att en stor del av läsupplevelsen ligger i att inte veta på förhand, utan låta bilden klarna efter hand. Författaren har som bekant fått nobelpris och …

Fortsätt läsa

Lena Nyman Dagböcker och brev 1962-1974 av Isabel Andersson

Innan Lena Nyman dog (2011) lämnade hon sina dagböcker och brev till förfogande för offentligheten. Det är avgörande för min läsupplevelse, att hon medgivit min läsning. Jag påstår inte att jag avhållit mig från att läsa annars, jag menar att upplevelsen hade varit annorlunda. ”Rolf vaknade kl 07. Och ville ligga med mig. Jag dödstrött. …

Fortsätt läsa

Shuggie Bain av Douglas Stuart

Shuggie Bain, vinnare av Bookerpriset 2020, är en delvis självbiografisk roman om att växa upp utan pappa, i fattigdom, med en svårt alkoholiserad mamma i Skottland. Inledningsvis, i ett kort avsnitt, möter vi Shuggie som 16-åring, året är 1992. Efter det följer drygt 400 sidor från 1981 fram till 1992, där cirkeln sluts. Alltså vet …

Fortsätt läsa

En uppblåst liten fittas memoarer av Aase Berg

Det här är en sort fiktiva memoarer och feministiskt manifest i ett. Ett ironisk svar på ”stora mäns” levnadsminnen. Feminismen är i sin rakaste form, sådan den ofta uppfattas som provocerande. Sylvass och medveten om strukturer (inklusive klass), utan att vara tvungen att försvara kvinnliga individer och deras beteenden. Om titeln skriver hon ”Ja, uppblåst …

Fortsätt läsa

Edith och Julian av Naoise Dolan

Jag måste börja med att respondera på utsagon om att den här skulle likna Sally Rooneys Normala människor. Det gör den inte, på annat sätt än att författarna och protagonisterna kommer från Irland samt att det finns ett klass- och patriarkalperspektiv. Jag tillhör inte skaran som älskade Normala människor, jag tycker den här är mycket …

Fortsätt läsa

De blåaste ögonen av Toni Morrison

”Ingen brydde sig om oss, så vi brydde oss mycket om oss själva.” Tony Morrisson fick Nobelpriset i litteratur 1993 (som första svarta kvinna). De blåaste ögonen är hennes debutroman. Den är inte hemlig på det sätt som nobelpristagares romaner ofta är. Det finns dessutom ett förklarande och mycket intressant efterord. De blåaste ögonen kan …

Fortsätt läsa

Drunkna tyst av Åsa Leijon

Leijons ambitiösa debut börjar riktigt bra. Jag gillar småbygdsskildringar där människor lever som under en glaskupa. De går i samma klass som barn och bor sedan grannar som vuxna. Det här verkar vara ett skickligt romanbygge, tänker jag inledningsvis. Vi bli inkastade in media res, någon är försvunnen. Pusselbitarna får vi en efter en. Bra …

Fortsätt läsa

Huset vid flon (#1) av Kjell Johansson

Uppväxtskildring om Einar i Stockholmsförorten Midsommarkransen på 40-50-talen. (Åtminstone den delen sammanfaller med författaren själv.) Barndomen kantas av fattigdom, missbruk, våld, psykisk ohälsa och giftig maskulinitet. Hans pappa är alkoholist och våldsam. Modersporträtt är snyggt utformat. Mamma Anna är en stark kvinna som kämpar för att hålla ihop sin familj, men hon är långt ifrån …

Fortsätt läsa

Ya Leila av Donia Saleh

Ya Leila är Donia Salehs debutroman. Och vilken debut sen! Hon är redan nominerad till två priser. Jag älskar hennes rappa stil. Orden liksom nonchalant utkastade på måfå men ändå åstadkommer de en poetisk helhet. Det känns ungdomligt och modernt och mycket professionellt. Romanen har bra driv och jag vill inte lägga den ifrån mig. …

Fortsätt läsa

Hundparken av Sofi Oksanen

Sofi Oksanen har kommit med en ny fantastisk bok; Hundparken. Det är en roman i thrillergenren som tyvärr speglar verkligheten alltför väl. Det är på samma gång en slags familjekrönika, ett inlägg i den politiska debatten om globaliseringen och handel av kroppar samt en historiebeskrivning av Sovjetunionens sönderfall och följder av det. Den utspelar sig …

Fortsätt läsa