sep 28 2022
”Gud är den store förbryllaren” skriver Torgny Lindgren men jag är inne på att det är författaren själv. Den här romanen tycker jag är väl lös i konturen, den är inte handlingsdriven utan en komposition av olika existentiella teman. Men välskriven och putslustig också förstås, som Lindgrens verk brukar vara. Vi ska se om jag …
sep 25 2022
Hysteri (grekiska för livmoder): En forna diagnos som sattes på kvinnor med psykiska störningar eller på kvinnor som desperat protesterade mot tvång och orättvisor. Nattbitchen är ett satiriskt svar till Hippokrates (som myntade termen) från en kvinna i modern tid. Även om den regelrätta diagnosen inte längre används kallar man fortfarande kvinnor som inte vill …
sep 21 2022
Den prisade Ålevangeliet (2019) handlade om pappan, den här essäboken tillägnas mamman. Fin start och fint slut har den, men är ganska urvattnad där emellan. Han dyker alltför djupt och redogör alltför detaljerat, för min smak, om femtonhundratalets världsomseglare och kolonisatörer, challengerdjupet och pillesnoppen. ”Den lodande människan är den sökande människan.” Författaren filosoferar fint kring …
sep 16 2022
Kan olyckliga människor bli lyckliga? Enligt arbetarklassförfattaren Willy Vlautin är svaret: ja! Han är troligen själv ett exempel. Vlautin växte upp med sin fabriksarbetande mamma och sin bror i Reno (Nevada, USA). Han slog igenom 2006 med den här debutromanen som handlar om just två talangfulla bröder med otur, från Reno. Storebror Jerry Lee tecknar …
sep 14 2022
”I begynnelsen ropade Gud: ”Varg!” och sedan dess har vi haft svårt att ta honom på allvar.” Elin Ruuth är däremot en kvinna att ta på allvar, trots att hon skojar mycket. Hon var bara 24 år 2010 när hon debuterade med Fara vill. I augusti i år utkom hennes nyaste bok Konsterna. ”Ibland ringer …
sep 13 2022
”Oavbrutet vilseledd in i minnet, in i minnet av minnet.” Det här är mitt andra besök i Thomas Bernhards finrum. Med stor viljekraft och ansträngning lyckas jag nätt och jämnt trycka mig igenom den mycket trånga passage som leder in i rummet och som till min besvikelse, just som tre år tidigare, är fyllt av …
sep 09 2022
Vilken berättare han var Torgny Lindgren! Jag har bestämt mig för att läsa allt av honom. Hans böcker bör i första hand konsumeras med öronen då hans dialektala läsning förhöjer upplevelsen men också för att den muntliga traditionen låg honom varmt om hjärtat. Tydligen kunde han hålla långa texter i minnet. Berättelserna är en novellsamling …
sep 07 2022
Kazu var en gammal hemlös man från Fukushima. Tillsammans med honom blickar vi ut över parken vid Ueno station – hans och femhundra andra hemlösas hem. Som om att sitta på en parkbänk (skyddad från duggregnet av tjocka blomklasar), lyssna på folk som strövar förbi, kanske småslumra lite, minnas livet och landet som det en …
sep 05 2022
”I have already lost touch with a couple of people I used to be” /Joan Didion Jag tyckte väldigt mycket om Elin Willows stilsäkra debutroman Inlandet bland annat för att den utforskar något av det mest förbjudna i vår tid; passivitet. Att varken tycka eller vilja speciellt mycket utan mest bara ta det som står …
sep 04 2022
För mig är det här mer än en roman, det är en undersökning av min (läsarens) empati, mina fördomar och fördömanden. Ett test huruvida jag verkligen tycker att alla människor bör ha samma rättigheter. Det här är en spegel för läsaren att få syn på sig själv i, en katalysator för moraldiskussion. Protagonisten och berättaren …
Jag vill (försöka!) läsa minst ett verk av alla som fått Nobelpriset i litteratur.
Jag har så här långt läst 44 av 119.
Följ min Nobelutmaning här!
Senaste kommentarer