Etikett: Autofiktion

Catherine M:s sexuella liv av Catherine Millet

Här var det då sannerligen pang på rödbetan! Bara precis efter att ha vänt det första bladet är gruppsexet igång. Strax därefter kommer könssjukdomen. Aborten kommer först mot slutet. Den här självbiografin sägs vara det mest explicita om sex som skrivits av en kvinna. Författaren var 56 år när boken publicerades 2002. Det var svårt …

Fortsätt läsa

Min kamp (#6) av Karl Ove Knausgård

Det är med en gnutta spänning men mest indignation jag påbörjar den sista – och 1120 sidor långa – delen av Min Kamp. Boken är så tjock att den också blir fysiskt ansträngande att läsa. Att han har mage att skriva så många självbiografiska sidor om sig själv och sina nära retar mig. Och inte …

Fortsätt läsa

Utan hänsyn av Marianne Lindberg De Geer

Det här är en dagbok som sträcker sig från oktober 2020, där Tvära kast slutade, och ett år framåt. Covidpandemin är fonden som texten är marinerad i. Det är tjatigt (som en pandemi är) men jag gillar samtidigt att hon förevigar hur turerna kring restriktioner går och hur covid -19 påverkar människor i stort och …

Fortsätt läsa

Livets ax av Sven Delblanc

När Sven Delblanc var liten drömde han om att förvandlas till sten, för att sten inget känner hur den än behandlas. Det här är en öppenhjärtig självbiografi med fantastiskt fint språk som jag tror kommer finnas kvar hos mig. ”Inneslutna i jagets fängelse är vi ensamma om våra minnen. Det lilla vi äger gemensamt minns …

Fortsätt läsa

Rapport av Birgitta Stenberg

Har jag varit på besök i Dantes nedersta krets? Jag har följt Birgitta Stenberg och andra sprutnarkomaner i 60-talets Stockholm. Från kvart till kvart, mellan darrningarna och nojorna utspelar sig den här dokumentära autofiktiva romanen som gestaltar det helvete missbruk kan innebära. Rapport publicerades 1969 när Stenberg kommit ut på andra sidan. Lite handlar det …

Fortsätt läsa

Om hösten (Årstidsböckerna #1) av Karl Ove Knausgård

Nu har det inträffat, stunden där jag inser och får acceptera att jag är en Knausgårdian. Det har sannerligen inte skett lättvindigt, jag har kämpat emot. Men både känslan och förnuftet slår ut viljan, jag ger upp nu. Jag erkänner att han är en enastående författare och att hypen kring honom är rimlig. Om hösten …

Fortsätt läsa

Ett år av magiskt tänkande av Joan Didion

”Livet förändras på ett ögonblick. Man sätter sig ner för att äta middag och livet som man känner det tar slut.” En dag i slutet av år 2003 får författarens bästa vän och make sedan fyra decennier, en hjärtattack och dör. Plötsligt vid middagsbordet framför ögonen på henne, lämnar han den här världen. Inte nog …

Fortsätt läsa

Det perfekta plåstret av Stina Oscarson

Det här är nästan som en dagbok med lyriska betraktelser från författarens resor och strövtåg genom Sverige och sina intellektuella tankegångar. Stina Oscarson förespråkar tvivlet och allierar sig med de utsatta i samhället. Hon sätter ljus på människorna som hamnat på kapitalismens bakgård och kritiserar vårt nutida Sverige – en ring P1-demokrati – som angriper …

Fortsätt läsa

Att skriva av Marguerite Duras

Här delger Duras mer personligt – kan man i alla fall tro – vad hon känner inför livet, skrivandet, smärtan, platsens betydelse, spriten, döden, judeutrotningen, samtiden och politiken. Det är som att hon rasar av sig i ett sista skri. Men det är en mystisk blandning av fem olika texter som jag inte helt förstår …

Fortsätt läsa

En kvinnas frigörelse av Édouard Louis

”Därför att jag numera vet att de har konstruerat det de kallar litteratur mot kroppar och liv som hennes. Därför att jag hädanefter vet att detta att skriva om henne, att skriva om hennes liv, är liktydigt med att skriva mot litteratur.” Édouard Louis fortsätter att penetrera sin barndoms träskmarker, präglade av fattigdom, våld och …

Fortsätt läsa