feb 10 2021
”Sparkar man i en skithög, nog fan hoppar det fram en snickare.” Men en murare, det var något annat. Det menade i alla fall murarn Leif Karlsson (1948-2009) som gjorde sig ett känt namn på Gotland med hjälp av sin yrkesskicklighet och personlighet. Berättelsen om Murar Karlsson, Gotland och Friheten är en del anekdoter och …
feb 10 2021
Det här är alltså andra boken i en trilogi om Kerstin. Jag och nioåringen gillade ettan, och vi älskade den här. Kerstin är kanske den mest realistiska barnbokskaraktär jag stött på. Genom Kerstins blick minns jag hur det var att vara barn. Det var nämligen precis så. När ens mamma hade en ny frisyr, (eller …
feb 07 2021
Ya Leila är Donia Salehs debutroman. Och vilken debut sen! Hon är redan nominerad till två priser. Jag älskar hennes rappa stil. Orden liksom nonchalant utkastade på måfå men ändå åstadkommer de en poetisk helhet. Det känns ungdomligt och modernt och mycket professionellt. Romanen har bra driv och jag vill inte lägga den ifrån mig. …
feb 04 2021
Wow så bra! Skoningslöst och rakt på. Jag är ingen van poesiläsare. Jag tycker ofta poesi är obegripligt. Det är dock inte fallet med diktsamlingen Ararat. Här hänger dikterna samman. De handlar om familjen med mamma, pappa och syster, samt den egna sonen. Det är mörkt och bittert. Utlämnande. En gnutta ironi kan skönjas, vilket …
feb 03 2021
Annie bor i den brittiska kolonin Antigua i Karibien. Hon har haft en trygg och kärleksfull barndom, men när hon kommer i tonåren förändras allt. Förhållandet till modern, vännerna och pojkarna. Kroppen växer och allt som varit lätt blir svårt. Annie John är en skoningslös, närmast rå, skildring av en flickas uppväxt och modersrelation. Tro …
feb 02 2021
Sofi Oksanen har kommit med en ny fantastisk bok; Hundparken. Det är en roman i thrillergenren som tyvärr speglar verkligheten alltför väl. Det är på samma gång en slags familjekrönika, ett inlägg i den politiska debatten om globaliseringen och handel av kroppar samt en historiebeskrivning av Sovjetunionens sönderfall och följder av det. Den utspelar sig …
feb 01 2021
Boken om Kjelle publicerades första gången 1969. Han är lång som en vuxen men bara 14 år gammal. Han känner sig livegen. Inget får han bestämma själv. Föräldrarna är värdelösa och bara till besvär. Hemmet är som ett fängelse. Han är fylld med hatkänslor och med drömmar om att i en vit afghanpäls, skita i …
jan 28 2021
Jag öppnar boken och sen har texten mig i sitt grepp, ett hårt grepp som varar till sista sidan. Bokens jag Ellen, berättar i dåtid om när hon var 11 år. Hennes pappa är psykiskt sjuk och gör resten av familjens liv outhärdligt. Brodern är våldsam, mamman vägrar låta sig tyngas ner och upprepar sitt …
jan 26 2021
Ardin lyckas med imponerande rationalitet att sätta ord på svårigheterna med sexuella övergrepp och gråzonerna de ofta implicerar. Den här boken är ett tungt vägande samhällspolitiskt dokument. Tack Bazar förlag för recensionsexemplaret!Jag återkommer med hela recensionen.
UTMANING: JORDEN-RUNT-LÄSNING
Jag har läst böcker från 75 av världens 195 länder.
Följ min jorden-runt-läsning här!
UTMANING: NOBELPRISTAGARE
Jag vill (försöka!) läsa minst ett verk av alla som fått Nobelpriset i litteratur.
Jag har så här långt läst 41 av 119.
Följ min Nobelutmaning här!
![KRIG OCH FRED [#1] av Leo Tolstoj ⭐️⭐️⭐️
”Samtalet verkade intressant och han stannade kvar i väntan på att själv få säga vad han tänkte, såsom unga män gärna vill.”
Som förväntat är Leo Tolstojs (1828-1910) beundransvärda ambition att skriva om hur människor är på riktigt, hur de egentligen känner och tänker, vad människors egentliga agenda är oavsett miner och ordval. Tyvärr tycker jag inte att han lyckas lika väl som i böckernas bok Anna Karenina. Komprometterande för den här romanen från 1868 är också att den håller vad den lovar, den handlar verkligen om krig.
”Om han hade berättat sanningen för sina lyssnare, vilka likt han själv många gånger hade hört berättelser om attacker och därför hade en klar bild av vad en attack var och nu väntade att få höra om en sådan, då hade de inte trott honom eller, ännu värre, kanske ansett att han själv var skuld till att det inte gått för honom såsom det brukade gå i kavalleristernas berättelser om stridsanfall. Inte kunde han berätta hur alla ridit fram i trav, hur han nästan fallit av hästen, stukat armen och sedan allt vad benen höll sprungit in i skogen undan fransmännen.”
Det börjar bra. Stämningen är väldigt likt den i På spaning eftersom den tid som flytt då vi träder in på en bjudning där societeten språkas, (delvis på franska) om vem som är rikast, vem som ska gifta sig med vem och huruvida Napoleon är en hjälte eller djävul. Lakejer i frack och silkesstrumpor, hovdamer i färgade sidenklänningar, furstar med pudrade peruker och yviga mustascher samlas runt harpan och klaveret. Någon bär hatt med plym, en annan sammetsrock med sobelkrage. Tolstojs smått ironiska ton när han beskriver (de onödigt många) karaktärerna och låter de syna och lura varandra, skrävla och göra bort sig roar mig. Men han tenderar upprepa sig och uppnår inte sin fulla belletristiska potential i detta verk.
”Det är lättare för en kamel att komma genom nålsögat än för en rik att komma till Guds rike. Stackars Pierre, så ung och redan tyngd av rikedom.”
Fortsättning på KARENINA.SE](https://karenina.se/wp-content/plugins/instagram-feed/img/placeholder.png)
Senaste kommentarer