Hundparken av Sofi Oksanen

Sofi Oksanen har kommit med en ny fantastisk bok; Hundparken, (ISBN: 9789100181680). Det är en roman i thrillergenren som tyvärr speglar verkligheten alltför väl. Det är på samma gång en slags familjekrönika, ett inlägg i den politiska debatten om globaliseringen och handel av kroppar samt en historiebeskrivning av Sovjetunionens sönderfall och följder av det. Den utspelar sig på den mänskliga tillvarons intimaste område. Kantat av stor fattigdom, djupa klassklyftor och korruption, fjärran ifrån rättssäkerhet och mänskliga och demokratiska rättigheter. Till babyfabriken vänder sig desperata individer för att exploatera kvinnor som vore de varor.

Vi kastas in i handlingen, in media res. Året är då 2016 och vår huvudperson Olenka sitter på en bänk i en hundpark belägen i Helsingfors. Sedan följer en kalejdoskopisk berättelse som binds ihop till en helhet först mot slutet. För att inte förstöra läsupplevelsen vill jag inte avslöja så mycket av handlingen. Scenen är framförallt Ukraina, Tallin (Sovjetunionens lilla Paris) och Finland. Handlingen utspelar sig huvudsakligen mellan 1996-2016. Bokens jag Olenka, riktar sig till ett ”du”. Vem den tilltalade är får vi veta så småningom, det är en av sakerna som upprätthåller en bra spänningsnivå. Berättartekniken är fulländad, skulle jag vilja påstå. Jag gillar normalt inte deckargåtor, men Oksanen har mig i fast grepp från början till slut.

Oksanen ger såväl den osynliga äggdonatorn som affärskvinnan, vars handelsvara är kvinnliga kroppar, ett ansikte. Systerskapet mosas under fattigdomens tunga fot. Människohandel sker på många sätt i alla delar av världen. I Ukraina exploateras manskroppar i kolgruvor. Kvinnan kan sälja sitt hår, sina organ eller ägg, prostituera sig, ingå arrangerat äktenskap, eller agera surrogatmoder. Ukrainas lagar är på det här området väldigt liberala. För att kunna använda en kropp som äggdonator behöver den inte bara vara snyggt förpackad utan också ha goda gener och vara fri från gifter. Detta är sällan fallet för fattiga människor i Ukraina. Det löser man genom att gå bakom de barnlängtande västerlänningarnas rygg, och snickra ihop ett manus som de vill höra. De som vill köpa barn kan välja kön och andra önskvärda gener. Av de stora summor som byter ägare hamnar endast en liten del i donatorernas egen ficka.

Surrogatmoderskap är vidrigt av många orsaker. Eftersom det är djupt omoraliskt är det omtvistat och därför måste surrogatmodern raderas ur minnet. Som att hon inte finns. Om hon blir sjuk, avlider, ändrar sig, om det visar sig att hon lånade ut sin kropp för att hon var i desperat behov av pengar blir det problem. Kvinnan övervakas. De blivande föräldrarna kan räkna med juridiskt skydd, varken donatorer eller surrogatmödrar har några rättigheter.

Läsningen kräver inledningsvis flitiga sökningar efter ord som oblast, datja, kopanka, marsjrutka, buhanka, vatnik, gopnik med flera. Att dessa ord används utan förklaringar kräver lite extra av läsaren men förstärker känslan av inifrånperspektiv. Jag gillar det!

Det är en mycket stark och engagerande upplevelse att få vara i huvudet på Olenka, en person från ”öst” som reflekterar över det främmande ”väst”. Istället för tvärtom. Att spraya håret med möbellack i brist på hårspray som den naturligaste sak. Att vakt- och gatuhundar hör till vanligheten men hundparker gör det inte. Detta breddar förståelsen av hur fattigdom förhåller sig till rikedom. Olenka är en dynamisk karaktär som gentemot mig, en västerländsk läsare, representerar öst. I förhållande till karaktärerna från Ukraina, representerar hon väst. Ju längre västerut, desto högre status. Olenka är både offer och förövare, som brukligt. Alla som agerar omoraliskt har väl skäl som de anser giltiga. Läsaren får känna hur fattigdom, rotlöshet och desperation kramar musten ur en. Hur kan man förhålla sig till levnadsvillkoren att äta eller ätas?

”Jag tänkte att det aldrig skulle få gå med mig som med min mamma. Jag skulle inte bli som hon.”

Är ditt synsätt städarens eller den andras, den som smutsar ner? För att reda ut det, rekommenderar jag dig att läsa den här boken. Med rikedom och privilegier kommer ansvaret att fundera över sin moral. Och som man (och jag) brukar säga: Tänk innan du talar och handlar, läs innan du tänker!

Tack till Albert Bonniers förlag för recensionsexemplaret!

Kommentera