Search for:

KARENINA.SE

Tänk innan du talar, läs innan du tänker!

Hem
Om Karenina
Genomförda utmaningar
Jorden runt
Nobelpristagare
Kareninas favoriter

Etikett: Elfriede Jelinek

jan 20 2021

Pianolärarinnan av Elfriede Jelinek

Av Nina i Betyg V

Uff! Vilken käftsmäll.

Elfriede Jelinek, Feelbad, Feminism, Nobelpris, Österrike
Lämna kommentar

Senaste inläggen

Ännu ett liv av Theodor Kallifatides
Utanför revet av Veronika Malmgren
De kom från öar [#1] Malin Haawind
Kentukis av Samanta Schweblin
Borde vara tacksam av Sonia Hussain

Etiketter

Augustnominering Autofiktion Barnbok Barndom Debut Döden Fakta Favorit Feelbad Feminism Filosofi Frankrike Gotland Grafisk Hbtq Historia Humor Hund Kerstin Thorvall Klass Klassiker Klimat Konst Krig Kärlek Litteraturvetenskap Ljudbok Migration Missbruk Moderskap Nobelpris Norge Politik Psykologi Rasifiering Recex Religion Sex Sexism Självmord Sorg Sågning Ungdomsbok USA Övergrepp

Senaste kommentarer

Nina om Bröd och mjölk av Karolina Ramqvist
Anonym om Bröd och mjölk av Karolina Ramqvist
Anonym om Bröd och mjölk av Karolina Ramqvist
Nina om Ett nytt namn (Septologin #6-7) av Jon Fosse
Agneta om Ett nytt namn (Septologin #6-7) av Jon Fosse

Search for:

Bokhyllan

Betyg I
Betyg II
Betyg III
Betyg IV
Betyg V

Läsmål 2024

2024 Reading Challenge

2024 Reading Challenge

Karenina has read 8 books toward their goal of 300 books.

hide

8 of 300 (2%)

view books

Läser nu

Karenina's bookshelf: currently-reading

Min kamp 5

by Karl Ove Knausgård

tagged: currently-reading

Kvinnor som vi

by Dolly Alderton

tagged: currently-reading

Den riktiga solen

Den riktiga solen

by Peimaneh Mollazehi

tagged: currently-reading

Ett hål i själen

Ett hål i själen

by Kjetil Johnsen

tagged: currently-reading

Synden

by Björn Ranelid

tagged: currently-reading

book reviewsbook club

Instagram

karenina.se

ÄNNU ETT LIV av Theodor Kallifatides ⭐️⭐️

ÄNNU ETT LIV av Theodor Kallifatides ⭐️⭐️⭐️

”Ingenstans är Sverige så likt Grekland som här. Samma ljus, samma kalkrika jord, samma vindpinade tallar. Och havet.”

Theodor Kallifatides (f. 1938) har sommarhus på Gotland. I Ännu ett liv (2017) blickar han tillbaka på sjuttiotalets Fårösund med tre banker, tre livsmedelsbutiker, en bokhandel samt 650 militärer. Då fick utlänningar inte äga mark och inte vistas i Fårösund utan att få godkännande från någon överstelöjtnant (eller liknande). På gotlandsbåten såg han Olof Palme sitta i skräddarställning och äta Lisbeths smörgåsar. Nere på bildäck stod Ford Taunusen fullpackad med bestick och annat som man behöver i ett sommarhus som inte är utrustat. De hade bara en uppsättning på den tiden.

”I min ungdom var jag en äkta Othello. En gång hade jag sett min flickvän i Athen le mot en annan och jag svimmade av smärtan. Det var slut med sådant. Nu orkade jag inte ens svimma.”

Allt var inte bättre förr även om mycket av det Kallifatides blickar tillbaka på skimrar nostalgiskt. Minnen samsas med filosofiska och politiska utläggningar i denna bok som också handlar om och kommer ur skrivkramp. Den drabbade honom 2015 tillsammans med letargi och en känsla av att inte längre vara en människa bland människor.

”Seglarna talar om förlig vind, att skriva är som en sådan. Man dras med. Berättelsen väljer sina vägar och stigar, allt kan hända från en mening till nästa. Jag längtade så mycket efter det.”

Språket och skrivandet är förstås livsviktigt för honom och dess drivkraft tycks komma ut kosmisk fåfänglighet. Han vill bli uppmärksammad och ihågkommen efter sin död. En kompis till honom har sagt att:

”Du min vän skulle springa till din avrättning om de lovade dig att de skulle stå en skylt om det på den platsen. Hon hade inte fel.”

Det är dock inga vassa kanter på minnesspillrorna han drar fram. Han är oväntat rolig och inte mer sexistisk i sina formuleringar än jag kan tåla (numera). Det här är en mysig bok.

”Ibland tror jag att meningen med ålderdom är att skämmas över sin ungdom.”

➡️ Fortsättning följer på KARENINA.SE

UTANFÖR REVET av Veronika Malmgren ⭐️⭐️⭐️⭐️

Ingen handling, bara stämning ”no plot, just vibes, kanske inte är helt korrekt genre för Utanför revet, men nära på. Det finns en handling här, i överkant till och med, det finns naturbeskrivningar att riktigt mysa med och en stämning som trots – eller snarare tack vare – en mycket stillsam och lågmäld prosa håller mig lika alert som en blixtbländad tacka.

Huvudpersonen är 39 år och heter Claire. Hon har tre barn; Ellie, Flo och bebisen Ava, tillsammans med Paul som är marinbiolog. De har nyligen lämnat London för Isle of Mull på Skottlands västkust för att Paul fått forskningsanslag. Där bor de i ett jättestort och lyxigt hus tillsammans med barnflickan Krystyna (en present från Pauls föräldrar). Claire är ledig från jobbet som curator. Det är en modern familj tillhörande en hög klass vi följer genom 410 sidor. Eller hur modern är den egentligen?

Trots att berättarperspektivet är första person singular känns det inte som att det är Claire som berättar. Hon är distanserad och sval, som bedövad. Hon ser givetvis Skottlands vilda vatten, höga berg och karga heder men det påverkar henne inte särskilt. (Mig däremot!) Hon har fördomar om invånarna och tänker på vildkattens ohyra istället för att charmas av dess gullighet.

Tidigt i boken förstår jag att det är en begåvad författare jag har att göra med. När Veronika Malmgren beskriver hur Claires blixt skrämmer fåret, hur gästerna funderar på om det är toppen av Ben Nevis de skönjer och hur djurskötaren Nialls konststudier förvånar, gestaltar hon Claire på ett sätt som imponerar. Malmgren berättar precis lagom mycket med tonträff. Claire lever upp för mig som en människa av kött och blod, jag känner med henne och irriterar mig på henne. Som det brukar vara med människor. Malmgrens prosa spänner en båge genom de första 390 sidor. Jag är på min vakt eftersom det finns ett alltjämt överhängande hot om att den här bubblan ska spricka.

Man styr inte över kärleken sägs det. Kanske håller Malmgren inte..—> KARENINA.SE

DE KOM FRÅN ÖAR av Malin Haawind ⭐️⭐️⭐

DE KOM FRÅN ÖAR av Malin Haawind ⭐️⭐️⭐️

– Naj hu för karlar, säger Hulda från Slite på gotländska. Och det är väl en rimlig inställning på 40-talet kan jag tänka.

Den rakryggade och lite plumpa Hulda är min favorit i den här berättelsen som tyvärr sätter präktiga Dagmar i fokus. Jag tror att Dagmar är baserad på Malin Haawinds mormor vilket kan förklara den mesiga tonen. Jag väntade mig mer riv av en författare som tidigare skrivit Ät din jävel, Sluta skrik för fan och Dra åt helvete.

Hulda är den av Dagmars tre systrar som flyttat ifrån mamma Vera som hakat upp sig på småfolket (demens?) och pappa Birger som jobbar på cementfabriken – som så många andra män i Slite. Dagmar själv jobbar på hotellet Slitebaden och det är där hon möter sin kärlek i sjömannen Holger.

Vi får följa de här karaktärerna under några år och stöter då också på den glada och kurviga Karin, hotellföreståndaren som utsätter sina anställda för sexuella övergrepp, dans i Hejnum och vad-ska-folk-tro-mentalitet. Det är lite feministiskt och lite anakronistiskt, lite intressant och väldigt lite realistiskt. Mer som en saga faktiskt. Helt utan luckor. Allt står i texten, jag som läsare behöver inte tänka. Det tycker jag är synd för jag gillar att tänka. Jag gillar också ordet ”kondis” och undrar varför det inte finns med?

I övrigt en rar romandebut.
#dekomfrånöar #malinhaawind #gotland #slite

KENTUKIS av Samanta Schweblin ⭐️⭐️⭐️⭐️

”När allt kom omkring älskade folk begränsningar.”

I vad som är mitt års tredje Samanta Schweblin, undersöker hon digitaliseringen och globaliseringens framfart och konsekvenser för människors livsvillkor och samvaro.

”Böckerna låg ju ändå där, så slitna och eviga att Martin ibland lekte att de var reliker från en tidigare civilisation.”

Kentuki är en rörlig mjukdjursrobot med filmkamera som är uppkopplad mot internet, har ljudupptagning och översättningsfunktion. I den här kollektivromanen följer vi människor världen över som antingen äger en kentuki eller styr en. De som är matte eller husse till en kentuki följs ständigt av en främlings blick. De som istället styr en har full insyn i någon annans vardagsliv.

”’Reglera’ innebar inte att styra upp en gemensam ordning, utan att anpassa reglerna till fördel för ett fåtal. Företagen skulle snart ta kommandot över hela den bakomliggande businessen med kentukis..”

Schweblin har verkligen tänkt till och visst är det här en intelligent dystopi. Prosan är bra också. Men det blir lite väl tekniskt för min smak, allrahelst i början när läsaren ska begripa sig på kentukis funktioner. Kanske att det fragmentariska upplägget också bidrar till att jag känner mig långt från karaktärerna. Men sen bränner det i alla fall till mot slutet. Jag uppskattar författarens medvetenhet om klass, kön, ras och makt när hon låter sina karaktärer leva i ett allt mer tekniskt och digitalt samhälle där gränsen mellan det privata och offentliga suddats ut. Man skulle kunna se Kentukis som en modern variant av Canettis Förbländningen och dess huvudfråga: Är världen i ditt huvud eller utanför.. eller i en tredje värld som finns på internet?

”Ingen städar lika bra som efter sin egen skit.”
#kentukis #samantaschweblin

BORDE VARA TACKSAM av Sonia Hussain ⭐️⭐️⭐️

Det här är en omtyckt debutbok om en far- och dotterrelation, mellanförskap och att hitta sig själv ”sent” i livet.

Borde vara tacksam är en parallellberättelse om pappa Misan och dotter Nadira. De tänker på varandra och sörjer den bortgångna frun och mamman Sofia, död sedan tolv år, på olika håll. Han i en svensk småstad, ensam, hypokondriker, skeptiskt till att prova nya saker, går motvilligt i samtalsterapi på Nadiras inrådan. Hon runt trettio, i London, nybliven singel efter att ha lämnat Klas och hans exklusiva hudvårdsrutin. Hon är osäker på vem hon egentligen är och äger inte ens bestick.

Protagonisterna fokaliseras omväxlande i varannat kapitel vilket berättar om hur de feltolkar och missförstår varandra. Stundtals något tillspetsat, ofta väldigt likt verkligheten, vid några enstaka tillfällen berörande. Jag skrattar och var tvungen att gråta en skvätt till och med.

Hussain skriver insiktsfullt om rasism, kulturskillnader, kärlek, ensamhet och sorg. Jag uppskattar samhällskritiken och med vilken värme hon presenterar sina karaktärer.

Borde vara tacksam är ett stycke trevligt tidsfördriv.

#bordevaratacksam #soniahussain

ÅNGER: ETT REPORTAGE INIFRÅN TRANSVÅRDEN av Car

ÅNGER: ETT REPORTAGE INIFRÅN TRANSVÅRDEN av Carolina Jemsby och Karin Mattissonpatientlagen ⭐️⭐️⭐️

Huruvida könet sitter i hjärnan eller i kroppen – en ickefråga enligt mig – diskuteras inte i den här reportageboken som snarare är en rasande anklagelseakt mot de svenska läkare som medverkat till att under begreppet ”könsbekräftande transvård” experimentera och skada unga transpersoner. Det är några få – och hemska – fall journalisterna fokuserar på men även om bevisföringen är anekdotisk, är den övertygande om vad som händer när lobbyism styr, politiker och myndigheter tappar huvudet och läkare bryter mot patientlagen:

”7 § Patienten ska få sakkunnig och omsorgsfull hälso- och sjukvård som är av god kvalitet och som står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Lag (2017:66).
8 § När hälso- och sjukvård ges till barn ska barnets bästa särskilt beaktas.”

Carolina Jemsby och Karin Mattisson har tidigare gjort ett tredelat reportage i Uppdrag granskning, Tranståget och tonårsflickorna. I början av 2000-talet hade ett par personer diagnosen könsdysfori, antalet har ökat markant sedan dess främst bland biologiska tjejer i åldrarna 13-17. Varför frågar man sig?

Kanske för att barn kommer allt tidigare i puberteten. Puberteten är en omvälvande kris, en jobbig tid då många mår dåligt. Är puberteten inte alltid kopplad till en viss nivå av dysfori när identitetsförvirring och alienation från jaget och den obekanta kroppen uppstår? Självhat, ätstörningar och fixering vid kroppen är väl inget ovanligt då, eller att man vill vara någon annan.

Ökad psykisk ohälsa och sjukdom bland unga kan vara en anledning till varför alltfler får diagnosen. Kanske är inte könsdysfori alltid primärdiagnosen, ibland snarare en lösning. Många som får diagnosen könsdysfori har också andra diagnoser som anorexi, autism, psykisk sjukdom. (Vissa menar dock tvärtom att man utvecklar sjukdom av obehandlad könsdysfori, det förklarar dock inte ökningen.)

Jag tänker att det pågår ett försjukligande i vårt samhälle som handlar om att överdiagnostisera och..—> KARENINA.SE

FÖRBLÄNDNINGEN av Elias Canetti ⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️

Finns den verkliga världen inuti ditt huvud, eller utanför? Det frågar sig Elias Canetti (1905-1994), född i Bulgarien delvis judisk, i sin enda roman, på tyska, publicerad första gången i mellankrigstid 1935. Förbländningen anses vara ett mästerverk, han fick Nobelpriset 1981. Jag har i ärlighetens namn aldrig haft svårare att ta mig igenom en bok, Proust mastodonter gick avsevärt lättare, men väl ute på andra sidan är jag bländad och omtumlad faktiskt.

”..av romaner blir själen inte fet.” […] Romaner borde vara förbjudna av hänsyn till statens väl.”

Har du stort lästålamod, är lagd åt det masochistiska hållet, gillar filosofi och kafkaartade snurrigheter är det här boken för dig. Ska du läsa boken ska du dock inte läsa min text för jag avslöjar ungefär allt.

”Böcker är försvarslösa mot obildade människor.”

Förbländningen (som också heter Auto-da-Fé, Die Blendung, The Blinding) är en svinmastig sarkastisk och nihilistisk tragedi på över 400 stora sidor, fullmatade med groteska och bisarra händelser/drömmar/tankar där bland andra ”kvinnor är en olycka, blytyngder på mänsklighetens ande.” Det är den tråkiga delen. Det fina är att romanen också är en symbolstinn ontologisk allegori. Mellan raderna förmedlas filosofiska resonemang om världens beskaffenhet, människans tänkande och strävan efter förståelse och kontroll. Världen är splittrad och komplicerad varför alla människor med hjälp av reifikationer, begrepp och kategorier konstruerar en subjektiv, förfalskad och förenklad, men tryggare version av världen. De olika inre världarna som människor lever i överlappar, interagerar, relaterar och står i konflikt med varandra. Att läsa romaner är att möta andras världar. Auto-da-fé var en offentlig procession av kättare under inkvisitionen, alltså ett uttryck för avsaknad av respekt för varandras inre världar.

Fortsättning på KARENINA.SE

#förbländningen #eliascanetti #nobelprisetilitteratur #filosofi #kant #hegel

MAUS av Art Spiegelman ⭐️⭐️⭐️⭐️ E

MAUS av Art Spiegelman ⭐️⭐️⭐️⭐️

En överlevandes historia i två delar, publicerade som böcker 1986 och 1991. Art Spiegelman föddes i Stockholm (faktiskt) 1948, son till polskjudiska flyktingar. Mamma Anja tog sitt liv 1968 varför det främst är runt pappa Vladek handlingen kretsar. Han berättar för sin son om sina erfarenheter av Förintelsen. Vladek är en erbarmligt snål och svår person, inte lätt att tycka om, men som läsaren – och Artie – samtidigt känner stor medkänsla med. Människorna och relationerna är just så knepiga och komplexa som i det riktiga livet. Det älskar jag.

Men ändå gör första delen bara lite mer än medelmåttigt intryck på mig. Jag hade nog förväntat mig mer av denna omtalade och pulitzerprisade seriebok. De svartvita antropomorfa bilderna är i och för sig skickligt ritade. Människorna är enligt nazistiska manér kategoriskt indelade: Judarna är möss, icke-judiska polacker är grisar, tyskar och nazister är katter.

Här är det alltså inte Möss och människor utan möss ÄR människor. Maus är också namnet på en stridsvagn som konstruerades under andra världskriget.

Efter 160 sidor är det dags för Maus II, Och här börjar det svåra. Och då liksom smäller det till och blir svinbra. Antingen är det jag som kommit in i verket eller så är det Spiegelman som hittat stilen. Det känns mer personligt. När han berättar om sin tid som utgiven och om pappans tid i ”Mauswitch” blir jag berörd. Som läsare börjar man förstå bakgrunden till varför gubbjäveln är som han är – det hjälpte honom överleva i lägret. Men trots all självgodhet som pappan utstrålar är det tydliga budskapet här att de som överlevde gjorde det främst på grund av tur.

Jag vill rekommendera Maus till alla tonåringar och vuxna oavsett om man är van att läsa serieromaner eller ej. Men kanske att kattmänniskor ändå bör dra öronen åt sig..
#maus #artspiegelman #ww2

SKOLAN FÖR GODA MÖDRAR av Jessamin Chan ⭐️ #

SKOLAN FÖR GODA MÖDRAR av Jessamin Chan ⭐️ #kareninasågar

Vad i hela helv…. är det här? En dystopi? Social satir? En Handsmaid´s Tale för 2000-talet?

Jag ska säga er vad jag tycker att Skolan för goda mödrar är: En katastrof. En bunt kontradiktoriska blad vars behållning är inget annat än förspilld pappersmassa, färg och tid. Inte ens framsidan är rimlig. Bilden med de rosa valven konnoterar mellanöstern eller en moské, men inget sådant finns i den här texten. Det finns ingenting av behållning i Jessamine Chans debutbok.

Jag har som regel att vara snällare mot debutanter, men jag känner ett oundgängligt behov av att ryta ifrån. Visst, jag fattar ju att författarens ambition är ett feministiskt samhällskritiskt verk om alltför höga krav på mammor. Det är absolut rimligt att diskutera människans behov av perfekta mödrar och hur det förhåller sig till klass, ras och kön. Problemet är att det är fruktansvärt dåligt gjort. Dels suger premissen att skicka mamma Frida till en anstalt som innebär övervakning och omskolning med föresatsen ”jag är en dålig mamma, men jag lär mig att vara en bra.” Dels är texten helt död. Karaktärerna beter sig inte som människor gör. Kunskaper om hur barn och vuxna tänker, beter sig och talar med varandra verkar fattas. Lunchklockan ringer mitt på dagen. (Nähä!) Frida kan inte tänka på något annat än slem. (Fast det gör hon.)

”De leker tillsammans och Frida frågar ’älskar du mig?’ Emanuel nickar. ’Har jag varit en bra mamma för dig?’ Emanuel petar Frida på kinden. ’Du okej.’”

Jaha, men en dystopi eller fars behöver ju inte vara realistisk, tänker ni kanske. Nej men gärna spännande eller rolig eller något. Jag känner mig övertygad om att författarens avsikt är att vi först ska komma nära Frida och anta hennes perspektiv för att sedan förfasas över hur hon blir behandlad, det står till och med på framsidan att hon ”hade en dålig dag”. Då vill jag vara tydlig med att jag har aldrig tänkt så många fördömande tankar om någon annan mamma någonsin. Inte alls för att en bok för att vara bra måste ha en uppbygglig protagonist, men för att alla mammor som befinner..—> KARENINA.SE

Ladda mer… Följ på Instagram

Follow @NinaRuthstrom

Facebook

UTMANING: JORDEN-RUNT-LÄSNING

Jag har läst böcker från 75 av världens 195 länder.

Följ min jorden-runt-läsning här!

UTMANING: NOBELPRISTAGARE

Jag vill (försöka!) läsa minst ett verk av alla som fått Nobelpriset i litteratur.

Jag har så här långt läst 41 av 119.

Följ min Nobelutmaning här!

JAG HAR LÄST 2237 BÖCKER MELLAN JANUARI 2015 OCH DECEMBER 2023

© 2024 KARENINA.SE.

Gjord med av Graphene-teman.