Etikett: Norge

Det andra namnet (Septologin #1-2) av Jon Fosse

Det andra namnet anges som del ett och två av en septologi om sju. Och här mina vänner, gäller det att skärpa till sig. Inte för att den är svårläst eller trög. Språket är lättillgängligt. Orden är enkla, upprepande, de flödar fram utan punkter i en mestadels vardaglig monolog. Inte heller är diegesen svår att …

Fortsätt läsa

Min kamp (#3) av Karl Ove Knausgård

Del tre i Knausgårds kamp-serie, hur mycket kan det finns att skriva när jag redan skrivit så mycket om Knausgårds böcker? Mycket visar det sig. För när Knausgård med sina höga anspråk på autenticitet skriver om sin barndom som utspelade sig på 70-talet, är det mycket som slår an i mig. Den har en hel …

Fortsätt läsa

Kräldjursmemoarer av Silje Ulstein

Silje Ulsteins debut Kräldjursmemoarer är genrebestämd som en psykologisk thriller men lika mycket är det (dessvärre) en kriminalroman. Parallellt följer vi, i korta avsnitt, fem mer eller mindre klassiska protagonister i jag-form: Roe (erfaren, ilsken, ärrad manspolis, enormt klassiskt), Ronja (ung trevlig tjejpolis, väldigt klassiskt), Mariam (vars dotter försvinner, den känner vi till), Liv (som …

Fortsätt läsa

Przewalskis häst av Maja Lunde

Det är är den tredje boken i klimatkvartetten, genre cli-fi av Maja Lunde. Det är tre parallella berättelser, i tre olika tidslinjer, som pågår här. Jag gillar det greppet för att det ger variation och ofta höjer det spänningsnivån. Men baksidan är att det oftast är någon tråd jag favoriserar och liksom längtar till. I …

Fortsätt läsa

Min kamp (#2) av Karl Ove Knausgård

Sen på bollen, jag vet. Tio år efter att den här boken publicerades i Sverige har jag nu läst den. Jag läste den första delen för länge sedan men blev mest frustrerad. Jag hade svårt att skilja på verk och person och kunde inte tillgodogöra mig verket. Jag tyckte den var för detaljerad, för lång …

Fortsätt läsa

Är mor död av Vigdis Hjorth

Jag är en stor beundrare av Vigdis Hjorth. Jag älskade Arv och miljö och kan med glädje meddela att den här är ganska lik både stilistiskt och tematiskt. Det var omöjligt att läsa Är mor död utan att relatera till Arv och miljö och dess efterkommande debatt kring konstnärens ansvar och om en konstutövare får …

Fortsätt läsa

Morgonstjärnan (#1) av Karl Ove Knausgård

En verkligt stor bok, en nästintill idealisk roman skulle jag vilja påstå. Perfekt språk och gestaltning. Att det bara kan flyta på så lätt! Trots 666(!) sidor känns den alls inte lång, jag är oavbrutet trollbunden. Här behandlas de största av ämnen inbakade i en konkret diskbänksrealistisk form. Just som livet självt. Det utspelar sig …

Fortsätt läsa

Hundmanuskripten av Jon Fosse

Hundmanuskripten består av tre stycken antropomorfa noveller. De har alla tre hundar i övre medelåldern som protagonister. Det är lika konstigt som det låter, men oväntat underhållande och tankeväckande. Fosses prosa flyter fram. Med omkväden och med få ord skapar han stort innehåll. Vardagsnära, realistiskt och riktigt roligt. Den första heter Nej å nej och …

Fortsätt läsa

Bli snäll igen av Geir Gulliksen

Det här är den tredje romanen jag läser av Gulliksen. Jag har gillat de två tidigare som liksom den tredje diskuterar kärlek. Här avhandlas också manligt och kvinnligt i förhållande till identitet, makt, samliv, sexualitet och samtycke. I Bli snäll igen följer vi Henning, en vilsen man på ungefär 50 år. Han ser tillbaka på …

Fortsätt läsa