Etikett: Norge

Övre port, nedre port av Geir Gulliksen

En människa blir till genom andra och genom slumpens skördar. I det här släkteposet lämnar en mamma en (förnedrad?) pappa för en annan man. Pappa Gunnar förlorar kontakten med sina tre söner vilka måste orientera sig i det, gentemot varandra och andra i det norska samhället med klasskillnader, politik, könsnormer, krig och åren som går. …

Fortsätt läsa

Genans och värdighet av Dag Solstad

”Tar du livslögnen från en genomsnittsmänniska så tar du lyckan från honom på samma gång.” /Henrik Ibsen (Vildanden). I min Solstadsdebut är det Elias Ruklas livslögn som ska avslöjas. Det är en smärtsam historia mest för Elias själv. Han försöker hålla lidandet på avstånd genom att gömma sig bakom sin vackra hustru Eva men varken …

Fortsätt läsa

Stackare av Matias Faldbakken

Vafalls? Är frågan som ekar i pallet när jag påbörjar läsningen av detta lilla vilddjur till roman. Jag försöker tämja den men Matias Faldbakken (f.1973) låter sig icke domesticeras. Här har vi mina försök i alla fall: Nittonåriga Oskar är föräldralös och jobbar på familjen Blums gammalmodiga gård. Tonårsdöttrarna Blum är kända för att ha …

Fortsätt läsa

De ovärdiga av Roy Jacobsen

Det här är en roman om gängkriminalitet. Om unga killar som stjäl och berusar sig, hotar och dödar. De skiter i strukturer och politik, de har hybris och behandlar sina kvinnliga familjemedlemmar nedlåtande. De ovärdiga i Roy Jacobsens roman är unga norska gutter under andra världskriget. Det här är min andra och sista Roy Jacobsen. …

Fortsätt läsa

Nattens skola (#4) av Karl Ove Knausgård

”I skolan lärde de sig ju att vara emot allt som var ont och för allt som var gott. Ända fram tills vi insåg, eller i alla fall anade, att det som var ont kunde löna sig och började maskera det som gott.” Nattens skola är en parafras på faustmyten. Kollektivromanerna Morgonstjärnan och Det tredje …

Fortsätt läsa

Jag hade så mycket av Trude Marstein

Namnet Monika har oklar etymologi, kanske kommer det från grekiskans monachós som betyder ensam. Huruvida huvudpersonen Monika är ensam och hur ensamhet hänger ihop med frihet är ledmotiv i Jag hade så mycket. Läsaren lär känna jagberättaren Monika som trettonåring och följer henne sen genom många decennier på 460 sidor. Du kvinna som gillar Khemiris Systrarna, Franzens Vägskäl …

Fortsätt läsa

Jag förbannar tidens flod av Per Petterson

Det här är en prisad roman om när tiden kommer ikapp. Vi kan orsaka tillfällig fördämning genom att blunda för problem, känslor och beslut, men tidens flod kommer omsider att föra oss till mynningen. En flod är en resa som besöker livets toppar och dalar och som har ett oundvikligt slut. Att havet är slutstationen …

Fortsätt läsa

Ett nytt namn (Septologin #6-7) av Jon Fosse

Jag som är fattig i anden, blir rikare med Fosse i handen. Den tredje och sista boken i Septologin inleds med en rad av Nietzsche: Nur Narr! Nur Dichter (Blott narr! Blott diktare!) Redan där börjar till min stora glädje Fosse-atmosfären byggas upp och tid, konst, ande, sanning, minne, berättelse och språk blir till vidare …

Fortsätt läsa

Ut och stjäla hästar av Per Petterson

”Människor tycker om att du berättar saker för dem, lagom mycket med en anspråkslös förtroendeskapande ton. Och de tror att de känner dig, men det gör de inte.” […] Det de gör är att fylla ut med egna känslor och åsikter och antaganden och de komponerar ett nytt liv som har väldigt lite att göra …

Fortsätt läsa

Femton år av Vigdis Hjorth

Men vad fan var det här nu då? Det här var ingen vanlig Hjorth-bok! Hon som blir femton år är mellanbarnet Paula. Hon upptäcker att hennes älskade familj är tyst, tråkig och religiös på låtsas. Paulas mamma ljuger för sin matriarkmamma om att de ber och går i kyrkan och om att storasystern klarar examen …

Fortsätt läsa