jun 04 2024
Vad hände just? Jag blev utbränd. Jag blev ensam, eller i alla fall utan den absoluta samhörighet som min familj innebär. Jag blev vikarie i mitt eget liv. Jag blev Anna. Att vara Anna är som att springa i en snårig mörk skog, utan ficklampa och hela tiden snubbla. Ingen ser hur jag kämpar, ingen …
maj 27 2024
”Vem fan kan slappna av när man har Margaret Thatcher på besök?” Det är mellanbarnet Andrea som är järnladyn. Hon är verkligen inget diplomatiskt mellanbarn utan mer som en dominant storasyster. Alltså som …jag, tänker jag ett tag innan hennes uppskruvade, anala karaktär spårar ur totalt. Det här är tredje boken i Perspektivsviten, (Svärmodern var …
maj 25 2024
Jag betygsätter det jag läser, mellan ett och fem. Det är ett trubbigt men också enkelt sätt att snabbt förmedla om jag tycker boken är läsvärd. Det vanligaste betyget jag sätter är en trea. När jag läser en sådan bok, som jag tycker är läsvärd, helt okej, men inte mer, tänker jag ofta att det …
maj 13 2024
Den här företeelsen att säga att ”allt blir bra”, när det helt uppenbart inte blir det, stör mig. Även vita lögner är lögner vilka jag kan ha lite svårt att hantera. Kanske gäller detta också för Carolina Setterwall (f. 1978) som i den här romanen berättar om hur det verkligen är – inte hur vi …
maj 11 2024
Jag tänker på filmen Stromboli (1950), som utspelar sig på ön med samma namn, vars huvudkaraktär spelas av Ingrid Bergman. Hon gestaltar en kvinna som vill bort. Bakom kameran står regissören Roberto Rossellini med vilken Bergman inleder en relation trots att de båda är gifta. För detta straffas sedan Bergman hårt, dels av publiken som …
maj 06 2024
Fransk-marockanska Leïla Slimani (f. 1981) har skrivit en tredelad släktkrönika med kopplingar till sin egen familj. I den här första delen som översattes 2022 träffas (författarens mormor och morfar) Mathilde och Amin, då han strider i den franska armén. Deras liv tillsammans som börjar på grund av krig, pågår sedan i De andras land under …
maj 03 2024
Botten upp eller bög – stämningen fortgår alltjämt hemma hos Tue som bor på Jylland. Men det kan ju inte han rå för, varken det ena eller det andra. I första delen var han tolv, nu är han sjutton. När En dag kommer vi att skratta åt det börjar bor han hemma med två yngre …
apr 30 2024
Cora är nitton år. Hennes ”mammapamma” är besatt av henne. Hon älskar sitt barn och vill ha kvar henne i alla åldrar samtidigt. Att leva för sitt barn lagom mycket är vad det verkar en konst omöjlig att lyckas med. Den här påfrestande mamman som lyckas avsevärt sämre än genomsnittet är bokens opålitliga jagberättare. 310 …
apr 25 2024
Jag läser andra böcker nu och skulle bara bläddra lite i den här grafiska novellsamlingen. Men den gick ju inte att lägga ifrån sig sen, jag fick lova att sträckläsa. De nakna blyertsteckningarna som låter skönja resterna av utsmetad blyerts och utsuddade linjer upprättar en direktlänk till min amygdala. Jag blir väldigt rörd och lever …
apr 17 2024
Ingen handling, bara stämning ”no plot, just vibes, kanske inte är helt korrekt genre för Utanför revet, men nära på. Det finns en handling här, i överkant till och med, det finns naturbeskrivningar att riktigt mysa med och en stämning som trots – eller snarare tack vare – en mycket stillsam och lågmäld prosa håller …
Jag vill (försöka!) läsa minst ett verk av alla som fått Nobelpriset i litteratur.
Jag har så här långt läst 44 av 119.
Följ min Nobelutmaning här!
Senaste kommentarer