Den här företeelsen att säga att ”allt blir bra”, när det helt uppenbart inte blir det, stör mig. Även vita lögner är lögner vilka jag kan ha lite svårt att hantera. Kanske gäller detta också för Carolina Setterwall (f. 1978) som i den här romanen berättar om hur det verkligen är – inte hur vi vill att det ska vara – som ett slags svar; allt blir tyvärr inte bra.
Det handlar om Mary och John. Först lever de tillsammans med sina två barn i ett liv som känns oinspirerande för Mary. John som var så rolig på fest vill inte festa längre utan hellre göra något med familjen. Mary initierar skilsmässa. Det är det mest aktiva Mary tar sig för så länge vi följer henne. I övrigt är hon en passiv karaktär som mest sitter i aktern istället för att stå vid rodret i båten som är henne liv. Barnen föredrar att vara med John.
Med en stringent och saklig prosa skapar Setterwall en realistiskt lågmäld vardagsdramatik. Språket är fingervarmt eller likt dropp som förmedlar sin substans utan att jag märker av det. Jag fastnar inte för ett enda citat. Jag är med i Marys och Johns liv, jag känner av deras misslyckanden och konsekvenserna som deras handlingar leder till. Det är både spännande och frustrerande.
Statistiskt sett löper män högre risk än kvinnor att må sämre efter en skilsmässa. Men här är det akterseglaren Mary som går på grund. Dels på grund av ekonomiska svårigheter, dels på grund av hur hon tar sig igenom sina motgångar, med hjälp av vin. Allt blir bra är en undersökning av mammarollens gränser. Mary frihetslängtan är nog egentligen en önskan om att slippa alla krav som vilar på henne. Men det finns tyvärr ingen plats i himlen för halvdåliga mammor, det visar Setterwall på ett övertygande sätt.
Det lite märkliga i den här romanen är att den utspelar sig på åttio- och nittiotalet (när författaren själv var barn) vilket känns aningen anakronistiskt med tanke på städfirmor, familjeterapi, skönhetsoperationer och skilsmässor. John framstår som en pappa oerhört långt före sin tid. Men det är inte det värsta.
Det värsta är att jag sitter och stickar och dricker vin när jag lyssnar på den här och hyssjar barnet som söker min uppmärksamhet. Lite grann som Mary faktiskt.
Senaste kommentarer