aug 06 2022
Minnie (som i Mimmi Pigg) är protagonisten som berättar den här historien inifrån en bur – själva djävulsgreppet. Ibland ser jag en vit liten laboratoriemus framför mig som kämpar desperat för att ta sig ut innan elden slickar hennes svans. Vi följer hennes jakt på nyckeln. Lina Wolff tycks likt Steinbeck fråga sig om vi …
aug 05 2022
Så har jag läst färdigt den sista delen i romansviten som börjar med Löwensköldska ringen. Det är tre fristående verk och de två senare som mer liknar relationsdraman skiljer sig stort från det första som är en spökhistoria. Men den Lagerlöfska berättarglädjen med oförutsägbara vändningar, språklig esprit och komplexa karaktärer håller strängen spänd genom hela …
jul 29 2022
Låt dig icke luras av Bära frukts väna framsida och ljuva titel. Den hade lika gärna kunnat heta Bära fruktan. Det här handlar om en av de värsta saker som kan hända. Alma 36 år, är den stackars protagonisten som jag känner så mycket för. Hon är ihop med Ceasar som inte vill ha barn. …
jun 30 2022
Berättelsen om Rödluvan (1986) är Märta Tikkanens självbiografi. På lysande lyrisk prosa och utan kronologi skriver hon om sin uppväxt med föräldrar, småsyskon och hunden Snopp. Snopp är vild, enfaldig, svartsjuk och korkad. Bits gör den också. Inte helt olik hennes livs kärlek Vargen med vilken hon har ett äktenskap som tål att skrivas om. …
jun 26 2022
”Jag saknade mamma när hon var borta, men hon var en nebulosa och pappa en svart galax som bestred alla fysiska teorier – min bror var den första materia runt vilken jag antog fast form.” I ett rasande tempo, med en ordrik textmassa som liksom väller över läsaren förtäljer Claudia Durastanti om sin uppväxt och …
jun 21 2022
”Man bör aldrig bli helt frisk från passionen.” Hon är 19 år, från överklassen och förälskad i mannen hon är förlovad med när han på en bal väljer bort henne till förmån för en vacker främling. Hon känner inte direkt någon smärta men tio år senare förstår vi att hur hon blev ratad tog henne …
jun 07 2022
I den här fristående fortsättning på Löwensköldska ringen är det passion och psykologi (istället för spökerier) som står för spänningen. Charlotte Löwensköld är ett makalöst relationsdrama som väcker samma förhöjda livskänsla jag upplevde som barn när jag såg Varuhuset, Rederiet eller Tre kronor. Alla som älskar Austins verk måste ju älska Lagerlöfs tänker jag mig. …
maj 22 2022
En gudabenådad berättare var hon och hennes spännande berättelser förmår än idag underhålla och fängsla och väcka lusten hos läsaren att gräva lite i texten efter sensmoraler och förkunnelser. Det här är en spökhistoria om general Löwenskölds ”precious” ring vilken han absolut vill ha med sig i graven. Från hans döda kropp blir den stulen …
maj 18 2022
Den här debutromanen som utspelar sig i Stockholm publicerades 1895 och handlar om tjugoårige Thomas Weber (jag tänker på Goethes Werther). Han är en läkarstuderande flanör med livsleda, han strövar utan mål och mening mellan krogarna, röker cigarr och dricker sprit, lever över sina tillgångar och träffar två flickor samtidigt varav en blir gravid. Boken …
maj 16 2022
”Jag berättar sagor. Tro mig.” Passionen är historisk fiktion med klassikerstatus från 1987, som utspelar sig bland musher, vitt puder, piratskjortor och ansiktsmasker (1800-talets början). Den romantiska eran gör sig gällande med en känslans estetik, hjärta och smärta, äventyr och diktaren själv som subjekt. Mystik, myter och fantasi lämpar sig väldigt väl i Wintersons texter …
UTMANING: JORDEN-RUNT-LÄSNING
Jag har läst böcker från 75 av världens 195 länder.
Följ min jorden-runt-läsning här!
UTMANING: NOBELPRISTAGARE
Jag vill (försöka!) läsa minst ett verk av alla som fått Nobelpriset i litteratur.
Jag har så här långt läst 41 av 119.
Följ min Nobelutmaning här!
![KRIG OCH FRED [#1] av Leo Tolstoj ⭐️⭐️⭐️
”Samtalet verkade intressant och han stannade kvar i väntan på att själv få säga vad han tänkte, såsom unga män gärna vill.”
Som förväntat är Leo Tolstojs (1828-1910) beundransvärda ambition att skriva om hur människor är på riktigt, hur de egentligen känner och tänker, vad människors egentliga agenda är oavsett miner och ordval. Tyvärr tycker jag inte att han lyckas lika väl som i böckernas bok Anna Karenina. Komprometterande för den här romanen från 1868 är också att den håller vad den lovar, den handlar verkligen om krig.
”Om han hade berättat sanningen för sina lyssnare, vilka likt han själv många gånger hade hört berättelser om attacker och därför hade en klar bild av vad en attack var och nu väntade att få höra om en sådan, då hade de inte trott honom eller, ännu värre, kanske ansett att han själv var skuld till att det inte gått för honom såsom det brukade gå i kavalleristernas berättelser om stridsanfall. Inte kunde han berätta hur alla ridit fram i trav, hur han nästan fallit av hästen, stukat armen och sedan allt vad benen höll sprungit in i skogen undan fransmännen.”
Det börjar bra. Stämningen är väldigt likt den i På spaning eftersom den tid som flytt då vi träder in på en bjudning där societeten språkas, (delvis på franska) om vem som är rikast, vem som ska gifta sig med vem och huruvida Napoleon är en hjälte eller djävul. Lakejer i frack och silkesstrumpor, hovdamer i färgade sidenklänningar, furstar med pudrade peruker och yviga mustascher samlas runt harpan och klaveret. Någon bär hatt med plym, en annan sammetsrock med sobelkrage. Tolstojs smått ironiska ton när han beskriver (de onödigt många) karaktärerna och låter de syna och lura varandra, skrävla och göra bort sig roar mig. Men han tenderar upprepa sig och uppnår inte sin fulla belletristiska potential i detta verk.
”Det är lättare för en kamel att komma genom nålsögat än för en rik att komma till Guds rike. Stackars Pierre, så ung och redan tyngd av rikedom.”
Fortsättning på KARENINA.SE](https://karenina.se/wp-content/plugins/instagram-feed/img/placeholder.png)
Senaste kommentarer