Den här debutromanen som utspelar sig i Stockholm publicerades 1895 och handlar om tjugoårige Thomas Weber (jag tänker på Goethes Werther). Han är en läkarstuderande flanör med livsleda, han strövar utan mål och mening mellan krogarna, röker cigarr och dricker sprit, lever över sina tillgångar och träffar två flickor samtidigt varav en blir gravid. Boken väckte häftig debatt på grund av dekadens, erotiska skildringar och protagonistens omoraliska karaktär. Författaren Hjalmar Söderberg kallade den själv pikant moralisk.
Det är en utvecklingsroman vars syfte tycks vara att säga hur det är istället för hur man (kyrkan) vill att det ska vara. Den påvisar en människans svaghet inför samhällets normerande krav på exempelvis karriär och familjebildning. Det finns inga idealiska människor med vita själar, bara levande människor av kött och blod. Dessa spörsmål förlorar förmodligen aldrig sin aktualitet, kanske inte heller den här romanen. Söderberg har en fantastisk förmåga att i sitt skrivande blanda vemod och lekfullhet, allvar och kvickhet, melankoli och skärpa vilket sammantaget gör det här är till en riktigt bra bok.
”Tomas tänkte på Märta Brehm. Han behövde endast sluta ögonen för att känna hennes mjuka flickgestalt glida in i rummet, sjunka ned på soffan vid hans sida och linda armarna om hans hals. Om några år skulle han vara en berömd läkare med en tjugotusen kronor om året; men han kunde mycket väl gifta sig redan när han hade fyra eller fem tusen. Vilka kvällar i skymningen, helst på vintern, då snön yrde kring gathörnen! Han vågade icke ens tänka på bröllopsnatten. Och vilka middagar de skulle ge… Märta skulle presidera i violett sammet. Kanhända skulle han också kasta sig in i det politiska livet, skriva tidningsartiklar, bli riksdagsman, kanske minister.”
Jag älskar metaforerna som döljer sig i väderomslag, en inburad kanariefågel, de röda handskarna som lyser trotsigt och den gröna absintens förvillande förmåga. Med färgerna röd förmedlar han kärlek, liv och lust men också skam, medan grön tycks stå för ungdom, vårlig grönska, rus och dekadens, avund och ångest. Stämningen går parallellt med årstiderna. Den är munter i april då Thomas köper de röda handskarna för att bli alltmer vemodig då vintern närmar sig och han inhandlar en revolver.
”Thomas iakttog, att hon ännu hade en fin rödaktig strimma på halsen efter kattens rispa. Men han kunde inte ta ögonen från hennes armar. Dessa armar, nakna, vita…
– Hur mycket är klockan? Frågade Elle.
Han hörde henne icke. Han smög sig tätt intill henne och viskande bönfallande i hennes öra:
-Era armar – jag vill se era armar…”
Kärleken skildras kraftfullt, som ett andrum där livskraft och positiva känslor slår ut livsledan. Men bloddroppen som rinner på den åtrådda kvinnas hals implicerar det korta avståndet mellan erotik och fara. När han är kåt tappar han omdömet helt enkelt. Oavsett om det är menat som en ursäkt för män som inte förmår äska samtycke eller inte, är det realistiskt. Män tvingar sig på kvinnor och därför bör det också representeras i litteraturen.
Kan man ha överseende med att kvinnan skildras som ”flicka” med ”flickmage”, att hon menar ja fast hon säger nej, att övergrepp begås utan att det diskuteras om det var ett övergrepp ”nästan med våld” – då rekommenderar jag den här romanen om starka känslor och stora drömmar som går i kras.
Senaste kommentarer