Det här dagboksanteckningar från slutet av 2019 till mitten av 2021. Det börjar med att Alexander Mahmoud får fast jobb – äntligen – som fotograf på DN. I samma veva börjar covidpandemin.
”- Är det jobbigt?
– Nej det är bara jobb.”
Du vill inte mer är varken peppig eller sentimental – det är positivt. Men han utelämnar sina reflektioner och känslor vilket gör texten till en uppräkning av hemska saker och orättvisor i världen. Han skriver mest om sina olika fotouppdrag som berör papperslösa, migranter i flyktingläger på Lesbos, bortrövade och adopterade, skjutningar, politiker, Anders Tegnell, koranbränningar, vulkanutbrott på Island, sillgrisslor på Stora Karlsö, pensionärer som lurats att köpa bitcoins, översvämmade städer, kriget i Ukraina med mera. Bilderna är fantastiska! Detta varvar han med privata erfarenheter från sin fattiga uppväxt som mobbad, kraftigt överviktig med svarta tänder och svårigheten att hitta en hobby eller egentligen något annat meningsfullt än jobbet. Han jobbar för mycket och han älskar att jobba för mycket.
”- Är det jobbigt?
– Nej det är bara jobb.”
Lyckligt nog är Du vill inte mer 100% fri från skryt och självmedlidande. Tyvärr också från djupare tankar och humor. Att läsa om hungerstrejkande Karl-Axel som får sin vilja igenom är underbart och en av få glädjeämnen. Det skrivna känns ärligt och mitt eget liv känns härligt i jämförelse med Mahmouds råa verklighet. Att han får sin tröja använd som handduk av skolföretagaren och miljardären Barbara Bengtsson stör honom inte lika mycket som att reportagen om utnyttjade papperslösa inte väcker större uppmärksamhet.
”- Är det jobbigt?
– Nej det är bara jobb.”
Senaste kommentarer