aug 15
Den här novellsamlingen från 2009 lockar mig redan med sina första rader, gång på gång. Jag älskar inte noveller just för att man ska börja och komma in i, igen och igen, men när Jonas Karlsson skriver glider jag in, lätt och ledigt och vips är novellen slut. Hans prosa är enkel och avspänd, men …
aug 08
”Kvinnan som kämpar för att förbli en hel och full människa och kunna älska utifrån sin helhetistället för utifrån sin ofullständighetkan förefalla hård.” /Germaine Greer Det här är Agneta Klingspors (1946-2022) pikanta debutbok som tillsammans med annan explicit och självutlämnande litteratur författad av kvinnor på sjuttiotalet stämplades som kontroversiell ”bekännelselitteratur”. Inte skära bara rispa är …
aug 07
Här har ni Boken med stort B. Mästerverket, den slutgiltiga romanen rent av? Som ett fönster mot världen, trumfkortet på hand, som försätter kungen i schack matt. Som utgör en katedral och en arena, en himlakropp, en flammande appell som manar till passionerad konflikt. Som knuffar omkull läsaren och avfärdar motargumenten innan de uppstått. Mohamed …
aug 04
Nu finns tv-serien baserad på Sally Rooneys genombrottsroman från 2017 Conversations with friends på SVTplay. Det är flera år sedan jag läste boken men dess avtryck gör sig påminda nu när jag ser serien. Rooney konverserar – och låter läsaren bilda sig en egen uppfattning – om flertalet spörsmål som intresserar mig; kärlek, kvinnlig vänskap, …
aug 01
Jag är en nostalgisk jävel det får jag tyvärr erkänna. Kanske är det därför jag ger mig på en bok av arbetarklassgrabben som blev statsminister, Ingvar Carlsson (född 1934), trots att jag är urbota less på partipolitik och partipolitiker. Ganska länge ångrar jag mig, men på slutet får jag i alla fall skymta vad jag …
jul 31
”Hans namn ristat i björkens näver. Joel. Pojkjäveln. Bokstäverna liksom uppförstorade i svallet i nävret.Jag behöver hålla honom på armlängds avstånd, han som var jag.” Poeten Pär Hansson har mig vid ”reklam för idioter” på sidan 18. Jag är upprymd över att jag kanske håller i en lite märklig och originell roman. Sen visar det …
jul 30
Det här är en lättläst fyrahundrasidare om vänskapen som uppstår mellan psykologen Christel med Parkinsons sjukdom och hennes patient Zadie, en fosterhemsplacerad flicka som förlorat sin lillebror på grund av missbrukande föräldrars vanvård och socialtjänstens misslyckande. Svalors flykt är baserad på Esmeraldas fruktansvärda öde, även kallad Lilla hjärtat. Det är få saker som förenar människor …
jul 29
Jag brukar inte strössla triggervarningar men nu vill jag faktiskt flagga rött. Den här essäsamlingen om de Jugoslaviska krigen är mycket tung och realistisk, den fick mig på fall, fritt rakt ner i mörkret. Förmodligen är det den bok som fått mig att må sämst av alla mina läsupplevelser. Hade inte Slavenka Drakulić varit så …
jul 24
Minns du? är en aktningsbetygelse, ett tacktal, en kärleksförklaring från författaren till hens älskade Annabelle. Det är en mycket rörande och fin liten bok, den värmer sin läsare som en filt i mjukaste merinoull. Alice Staffan Beckman, född 1934 har gett sig själv uppdraget att åt sin dementa fru minnas tiden som flytt. Det är …
jul 21
”Den som lutar sig över det alldagliga blir förvånad” Alltså Göran Greider… denna egensinniga gigant bland giganter. Hur ska jag ens förklara hur starkt och varmt jag känner för dina välgörande essäer som i det här verket faller in under rubriken trädgård? Av de ekon som du hör där i Dalarna, skapar du ett rum …
UTMANING: JORDEN-RUNT-LÄSNING
Jag har läst böcker från 70 av världens 195 länder.
Följ min jorden-runt-läsning här!
UTMANING: NOBELPRISTAGARE
Jag vill (försöka!) läsa minst ett verk av alla som fått Nobelpriset i litteratur.
Jag har så här långt läst 38 av 119.
Följ min Nobelutmaning här!
![TILL SKUGGORNAS LOV av Junichirō Tanizaki ⭐️⭐️⭐️⭐️
Hej, jag heter Nina och jag är nippofil.
Den här urmysiga essän från 1933 om kärleken till klassisk österländsk estetik och ett långfinger till den västerländska får mig på väldigt gott humör i mörkret. Författaren sammankopplar den österländska kulturen med den japanska ”nationalkaraktären” - en tvivelaktig term som jag tar med en nypa salt, men som ändå säger något om normer i öst jämfört med våra i väst. Den japanska estetiken har ”alltid skuggan som grundton och är oupplösligt förenad med mörkret.” Halvdunkel ”öppnar verkligheten för andra sinnen än bara synen och skapar en större harmoni.”
Junichirō Tanizakis (1886-1965) kärlek till skuggorna och aversion mot banal klarhet påminner om Jon Fosses passion för det lysande mörkret och att det bara är i mörkret vi verkligen kan se. Kanske att svärtan inom oss kan komma till ro när vi fäster blicken på det mörka utom oss?
Tanizaki förespråkar de traditionellt japanska pappersväggar som silar in ljuset och gör hemmet till en föränderlig plats, en naturnära toalett helst i trä utan vita och blanka detaljer, ljudapparater som lyckas förmedla hjärtat i japansk konst och musik; pauserna, mörka lackade skålar som får soppan att dofta ”av zen”, stora takskägg som parasoll på husen och stillstam nō-teater.
”Rent allmänt känner vi ingen ro i sinnet när vi ser något som är skinande blankt. Västerlänningar använder silver, stål och nickel till bestick, fat och så vidare och putsar allt så att det skiner, men så glänsande saker tycker vi inte om. […] Tvärtom blir vi glada när tiden sätter sina spår och ytan mörknar och förlorar sin glans.”
På japanska och kinesiska finns ord för att laga sånt som gått söner med guld (kintsugi), brodera synliga lagningar på kläder (sashiko) och lystern från händers solkande beröringar (nare).
Mörker i all ära men kvinnorna i öst undkommer inte vithetsidealet. Traditionen placerade dem längst in i skuggorna för att de skulle behålla sin vithet. Vitt puder, avrakade ögonbryn, svärtade tänder och mörkblått läppstift användes för att huden skulle se ljusare ut...—> KARENINA.SE](https://karenina.se/wp-content/plugins/instagram-feed/img/placeholder.png)
Senaste kommentarer