Det finns ett inredningsmagasin som heter Hus & Hem, med bilder på olika vackra hem som kan inspirera läsaren att köpa onödiga och dyra saker, skapa perfektionspress och försvåra läkningen av själens sår. Helle Helles bok med samma namn är ett plåster på det såret.
Jag blir skön av att läsa Helle. Jag vet inte hur det går till men plötsligt känner jag acceptansens varma hand klappa mig på kinden. Utan minsta ansträngning läser jag om Helles smått passiva och högst mänskliga protagonist och det gör mig pigg.
Anne, 30+, har återvänt till barndomsstaden. Hon och hennes man Anders har köpt hus som ska fixas i ordning och de vill ha barn. När Anders arbetar i Köpenhamn packar Anne upp lite sporadiskt, umgås med grannarna och med sina två barndomsvänner. Hon promenerar, handlar, röker och dricker, äter och lagar mat.
Med en perfekt kombination av minimalism och realism skriver Helle in sig i mitt hjärta. Texten är till stor del dialogdriven och det med absolut gehör. Undertexten skriker sorg och vilsenhet, om liv och död, kärlek och ensamhet. Oron för det stora, gestaltas med det lilla som blir det stora. Trots att inget märkvärdigt pågår i Annes vardag – allt som sker har också hänt mig eller någon vän till mig – är det här så spännande att jag måste sträckläsa.
Tvätten hänger i dagar ute i regnet och den lånade cykelpumpen ligger kvar i förrådet. Många cigaretter och vinglas blir det. En snygg granne är som en kaka Anne både vill äta upp och ha kvar, men absolut inte dela. En riktig kaka antingen vräker hon i sig eller låter bli helt. Hon ljuger så där som människor gärna gör, för att skydda sig eller för att det är mest bekvämt, helt utan onda avsikter. Hon tar in tvätten till sist, återlämnar cykelpumpen och kampen mot varats allomfattande intighet fortsätter.
Vi vet ingenting om hur människorna i Helles värld ser ut och det är verkligen inget som saknas. Jag är fullt upptagen med att känna samhörighet med Anne som pratar om hur svårt det är med kärleksfulla avsked vid dödsbädden eller när hon berättar om hur rädd hon är för att sluta som sina föräldrar; ensam, olycklig och död.
Senaste kommentarer