Etikett: Autofiktion

Kulturbarn av Åsa Beckman

De där jävla författarna! Man kan inte leva med dem och man kan inte leva utan dem. Jag har så många fördomar om författare bland annat att de måste må skit eller åtminstone veta vad lidande är för att kunna skriva bra böcker. Ju sämre en författare verkar må, desto bättre böcker skriver hon? Eller …

Fortsätt läsa

Barndomens kalla nätter av Tezer Özlü

Jag älskar Tove Ditlevsens verk och känner mig därför genast hemmastadd och tillfreds med hennes turkiska motsvarighet. Tezer Özlü (1943–1986) skriver med samma lätthet och känslighet en rak och enkel prosa om tunga ämnen; tvång, övergrepp, psykisk sjukdom, självmordstankar. Ett namnlöst jag (författaren?) blickar tillbaka på sin uppväxt i den vindlande storstaden Istanbul och sitt …

Fortsätt läsa

De sovande barnen av Anthony Passeron

För fem år sedan läste jag Malström av Sigrid Rausing, jag tror jag aldrig kommer att glömma den. Författarens bror fick på en resa prova heroin, han fastnade i missbruk och fasorna det senare ledde till har etsat sig fast i mitt minne. Men nu kommer det kanske att uppstå trängsel i den grå substansen …

Fortsätt läsa

En alldeles särskild kärlek av Johanna Adorján

I augusti 1991 toppade boken Final Exit New York Times bästsäljarlista. Johanna Adorjáns farföräldrar var två av dem som – åtminstone delvis – inspirerade av boken tog sina liv i ett gemensamt självmord. Det här är Adorjáns berättelse om sin eleganta farmor och tystlåtna farfar. Vera och István var ungerska judar som överlevde Förintelsen och flydde …

Fortsätt läsa

Min barndom av Maksim Gorkij

Innan Maksim Gorkij (1868-1936) blev en av Rysslands stora författare hette han Aleksej Maximovitj Pesjkov. Första delen i hans barndomstrilogi (1913) börjar oerhört dramatiskt med att pappan och familjens nyaste tillskott dör. Mamman – i barnets ögon lika stark och skrämmande som en stor häst – gråter nu och lämnar över Aleksej till sina föräldrar. …

Fortsätt läsa

Ibland är det alltid samma sak av Robert Myhreld

”Alla gör vi misstag här i livet. Mitt var att bli kliniskt galen.” Det är alltid en oländighet att recensera personliga texter, det kan kännas som att bedöma människor. Den här till formatet lilla boken är kanske den största och mest intima jag läst i år. Eller, vänta nu, här begår jag kanske just det …

Fortsätt läsa

Ditt lilla mörker i ljuset av Andrew Walden

Behovet av att ventilera det mörka och jobbiga i livet är större än behovet att prata om det som är lätt och ljust, för mig, för Andrew Walden, därför handlar krönikesamlingen Ditt lilla mörker i ljuset mest om det som skaver och oroar och som till syvende och sist mynnar ut i undergång. Men han …

Fortsätt läsa

Mögel [#1] av Tokuda Shūsei

En bok – ett mysterium. Shūsei Tokuda (1872-1943) föddes några år efter den japanska feodalismens fall in i det som varit en överklassfamilj. Översättaren Hans-Göran Ankarcrona hävdar att huvudpersonen Sasamura i Mögel (1911) är författaren själv och att han i den här första boken (av tre) berättar om det fattiga livet tillsammans med hustrun. ”Sasamura …

Fortsätt läsa

Maus av Art Spiegelman

En överlevandes historia i två delar, publicerade som böcker 1986 och 1991. Art Spiegelman föddes i Stockholm (faktiskt) 1948, son till polskjudiska flyktingar. Mamma Anja tog sitt liv 1968 varför det främst är runt pappa Vladek handlingen kretsar. Han berättar för sin son om sina erfarenheter av Förintelsen. Vladek är en erbarmligt snål och svår …

Fortsätt läsa

Sniglar och snö av Agneta Pleijel

”Igår försökte jag spara i datorn, men misslyckades, som numera med det mesta av teknisk art. Idag öppnar jag en ny och oskriven flik. Lika bra att börja från början.” Med dessa tre lättsamma rader inleder Agneta Pleijel sin tredje självbiografiska roman över vilken det för övrigt vilar ett stort allvar. Kanske väl stort för …

Fortsätt läsa