Jag älskar Tove Ditlevsens verk och känner mig därför genast hemmastadd och tillfreds med hennes turkiska motsvarighet. Tezer Özlü (1943–1986) skriver med samma lätthet och känslighet en rak och enkel prosa om tunga ämnen; tvång, övergrepp, psykisk sjukdom, självmordstankar. Ett namnlöst jag (författaren?) blickar tillbaka på sin uppväxt i den vindlande storstaden Istanbul och sitt …
Senaste kommentarer