dec 14
”Jag sitter på dikeskanten. Chauffören byter hjul. Jag trivs inte där jag kommer ifrån. Jag trivs inte dit jag är på väg. Varför gör mig hjulbytet så otålig?” * Vigdis Hjorth seglar upp i den absoluta toppen av favoritförfattare när hon bjuder mig på ännu ett intellektuellt äventyr och en protagonist att reta sig på. …
dec 12
Hon är på väg ut ur rutan, hon på bilden. Linjerna har hon ritat själv men formen är vedertagen. Jag ser rutan dels som en blinkning till alla dessa rutor som byggt Nina Hemmingssons karriär, men också som en metafor för vad den här boken handlar om; normer och föreställningar i form av ramar gemensamt …
nov 23
Äntligen är tredje delen här och trestegsraketen om Paola Persson Peroni lyfter nu mot oändliga höjder. Jag gillade ettan, tyckte mycket om tvåan och den här älskar jag. Paola är en karismatisk tjej som funderar mycket och som gillar samma saker som pensionärer; korsord, gamla saker och museer. Kanske har hon blivit en tänkare för …
nov 22
Jag är ingen romantiker, snarare cyniker och realist. Jag är heller inte förespråkare av kategorisering av människor eftersom vi tenderar att förändras och vara komplicerade. I vilket fall lyckades den här kärlekshistorien skaka om mig. Den ofrivilliga romantikern föll dit så att det small om det. Dzjamilja är en kortroman från 1958, översatt till nära …
nov 12
”Walla man kände sig cok [tjockt] älskad tills man kom hem och familjen började såga en igen.” Det skulle ju kunna vara en sorglig sak att familjen sågar en, men inte när min månstråle Nora Khalil skriver det i Yani. Med sin ungdomsroman lyckas hon inte bara underhålla och beröra, jag skrattar och får en …
nov 06
Att äntligen få komma ur min egen immanenta värld och in i Jon Fosses transcendenta, är ljuvligt. Jag har längtat sedan jag läste Det andra namnet. Med sin flödande prosa utan punkt skapar han ett infinit epos som hela tiden tycks vidga sig. Han lyckas skriva om det svåra, det allra högsta, som rör oss …
okt 30
Jag brukar beskriva och tagga en bok som humoristisk om det är författarens intention och om jag skrattar minst en gång. Men efter att ha läst D e kroniskt krävs kalibrering, humoristisk litteratur får en ny innebörd. Jag visste inte att böcker kunde vara så här roliga. Författaren ställer mörkret på scenen för läsaren att …
okt 21
Jag har gett mig ut på en kronologisk resa längs Annie Ernaux liv och jag färdas via hennes fantastiska bibliografi. Eftersom hennes böcker är korta som essäer tuffar det snabbt på framåt. Jag har nu kommit till 1991 och Sinnenas tid, hennes tredje bok. Som böckerna om hennes föräldrar är även den här en slags …
okt 20
Det här måste vara den absolut kaxigaste och en av de bästa debuterna jag läst. Den är som ett sagoskrin att andäktigt öppna. Som en optimalt berusande Long Island Iced Tea. Som att med öm hand få håret bortstruket från ansiktet när man står med sina egna händer i degbunken. Att läsa den är som …
okt 17
”En mor dör – ett band klipps av.” Det här är Annie Ernaux andra bok som hon skev kort efter att hennes mamma avlidit (1987). Den heter Kvinnan men handlar om människan. När författaren låter sig smälta samman med berättaren och som tvehövdad tecknar ett stilrent och mångfacetterat porträtt av sin mamma, som en allegori …
UTMANING: JORDEN-RUNT-LÄSNING
Jag har läst böcker från 68 av världens 195 länder.
Följ min jorden-runt-läsning här!
UTMANING: NOBELPRISTAGARE
Jag vill (försöka!) läsa minst ett verk av alla som fått Nobelpriset i litteratur.
Jag har så här långt läst 36 av 119.
Följ min Nobelutmaning här!
Senaste kommentarer