dec 17 2022
Okej! Så jag tog mig själv i kragen och tvingade mig att läsa den här nobelprisade mastodanten. Helt klart det sjukaste jag läst. Det var Carinas idé, hon påstod att det var lämplig decemberläsning. Men jag vet inte om det är lämplig läsning överhuvudtaget. Extremt dryg (trots lättsam ton), inte sällan tråkig (trots allt sex) …
nov 21 2022
Jag har inte förrän nu – vid den mest passande åldern av 42 – läst denna fantasifulla och moderna sci-fi-klassiker från 1978. Eller jag har rättare sagt lyssnat på Johan Rabaeus uppläsning vilket kändes ungefär som att överhöra de intelligenta nördarna på gymnasiet. Den här extremt skruvade och omtyckta boken från 1978 är bara nästan …
nov 10 2022
Det är inte du Andrea Lundgren, det är jag. Ännu en bok som gör mig besviken, jag som var stormförtjust i Nordisk fauna. Jag har sorgeår och det är november, ursäkta mig men jag är visst inte på humör. Den underjordiska solen är en nattsvart, suggestiv och fragmentarisk roman om författaren Mela som återvänder hem …
nov 07 2022
Helena är medelålders, uttråkad, geolog som håller på med tektonik (kontinentalplattor). Efter en hedonistisk och euforisk upplevelse på en ostronprovning börjar hon intressera sig stort för ostron. Det är stiltje i förhållandet med partnern och med sin dotter har hon ingen kontakt. En morgon sätter hon sig i bilen och kör söderut mot Europas ostroncentrum …
nov 02 2022
Jag har höga förväntningar när jag påbörjar Kayo Mpoyis andra roman med den fantastiska titeln. (Debuten Mai betyder vatten var en av fjolårets favoriter.) Det centrala temat är tystnaden som råder kring olika maktstrukturer; kolonialism, patriarkat, heteronorm, vilka är internaliserade och styr tre generationers kvinnoliv. Ett ämne helt i min smak. Men romanens fragmentariska konstruktion …
okt 31 2022
Kropp/naturlighet, förnuft/vetenskap, graviditet och jämställdhet är de fyra hörn som bildar kvadraten Livbärarna. ”Vi fick såklart inte se groddarna, inte på nära håll. Men vi kunde se in i salarna där de låg och växte. Prydligt ordnade rader av genomskinliga vaggor. Med sladdar hängande från varje livkapsel. De berättade att salarna hade en temperatur på …
okt 28 2022
Med den här klassiska amerikanska romanen från 1929 tar sig författaren an rasifiering på ett väldigt elegant sätt. Konstigt och dumt att den inte översatts förrän nu, men bättre sent än aldrig. ”Rasproblemet” och hur det såg ut för ett sekel sedan gestaltas av huvudpersonerna Clare och Irene som är svarta men passerar som vita …
okt 27 2022
Har ni sett en sådan bedårande trut! Truten är i själva verket en mås som levt ett sedeslöst liv och ”förtrutats”. Den tjusar mig verkligen men annars är jag lite tveksam inledningsvis. Texten om korpen som imiterar danska, den muterande skatan och (fyll)kajan charmar mig knappt. Vid svalan börjar jag mjukna och sen faller jag …
okt 24 2022
Jenny Andreasson var under åren 2010-2020 anställd som regissör på dramaten. 2016, åtta dagar innan premiär, ställdes hennes feministiska version av Hamlet plötsligt in. Media rapporterade att det berodde på regissörens sjukdom. Först 2019, när kraften från metoo-rörelsen lyft locket till tystnadskulturen dementerade Andreasson offentligt, hon menade att det var konflikter som utlöste en konstnärlig …
okt 14 2022
I den här välkända essän från 2006, som bland annat delats ut till skolungdomar, bygger Amos Oz ett medmänskligt fredsbevarande resonemang på grunden att människan bär på en fanatisk gen mot vilken vi behöver försvar i form av: – sinne för humor – förmågan att föreställa sig den andre – erkänna individens rätt att vara …
Jag vill (försöka!) läsa minst ett verk av alla som fått Nobelpriset i litteratur.
Jag har så här långt läst 44 av 119.
Följ min Nobelutmaning här!
Senaste kommentarer