maj 25
En bok kommer lastad! Med vad då? Skuld och själväckel. Antigua är en liten plats i Västindien, dit vita semesterfirare kommer dragandes med slappt hull och feta plånböcker. I den här essän från 1988 riktar författaren sin speciella röst direkt till oss vämjeliga turister. Vi från Europa är värst. ”Det du alltid har misstänkt om …
maj 17
Böcker kan vara så mycket. Dörrar till nya världar, utvecklande, utbildande, tidsfördriv, källa till glädje, tröst och igenkänning. Böcker kan också vara subversiva, förändra individer och hela samhällen. Vårt folk är av den senare varianten. Jag måste dock varna för en oerhört explicit och brutal bok som jag flera gånger vill kasta ifrån mig. Tarmar, …
maj 04
Man blir väl aldrig för gammal för sagor, tänkte jag och såg det också som ett sätt att bättra på allmänbildningen när jag tog mig an det historiska dokumentet Tusen och en natt. Tyvärr visade det sig ganska snabbt att jag visst blivit åt helvete för gammal. Det går nämligen inte att imponera på mig …
apr 29
I Mansfield Park från 1814 får vi ta del av Jane Austens intressanta diskussion huruvida människans egenskaper beror av arv eller miljö. Författaren intresserar sig för om kön, ras och klass är centrala determinanter för en människas personlighet och hur utbildning, religion, förväntningar och normer inverkar och förmår förändra en människa. Det är 1806. Fanny …
apr 16
Det här är boken, när han börjar den, som kanske skall bli hans sista bok. Men som mer troligt är hans senaste. Niklas Rådström tillhör inte gruppen av vita manliga döda författare, men det var nära. 2017 får han diagnosen leukemi – ”blodets galenskap” – och påbörjar mångårig behandling med cellgifter och stamcellstransplantation. Från att …
apr 14
Den här supersnygga debutromanen som illustrerats av Tyra von Zweigbergk själv handlar om psykisk sjukdom och ohälsa genom sex generationer. Den börjar mycket starkt med hur det var för berättaren att bli mamma. ”Jag viker mig ned för ödmjukhetens kraft, klivet försiktigt ur min dräkt av hur allt är och lägger den bredvid mig.” Hennes …
apr 13
”När allt kommer omkring är ju idoldyrkan bara en annan form av narcissism. Vill vi analysera våra samtida idoler bör vi skärskåda våra djupast liggande fantasier.” Sara är min idol. Jag vet inte vad det säger om mitt ego, men drömmen vore ju att kunna analysera och skriva om samhälle och litteratur som hon. Jag …
mar 24
Boomshackalak! Det är fredag och jag har läst ut den femte delen av På spaning efter den tid som flytt. Den fångna tar vid där del fyra slutade och dess femhundra sidor sträcker sig över tre scener, i vanlig ordning extremt långsamt och detaljrikt berättade med förstoringsglas över varje känsla. Detta intellektuella äventyr börjar i …
mar 22
För 20 år sedan skrev hon Bokhandlaren i Kabul, den tyckte jag inte alls om och det var jag inte ensam om. Efter att amerikanska soldater lämnade Afghanistan och talibanerna tog över styret, åkte Åsne Seierstad dit igen. Nu har hon skrivit en bok baserad på intervjuer av tre afghaner och deras släktingar. Jamila (f …
mar 20
Thorsten Jonsson (1910-1950) även kallad ”Västerbottens Hemingway” skildrar i novellsamlingen Fly till vatten och morgon från 1941 autentiska kriminalfall och placerar oss på dåtida samhällets skuggsida bland kanaljer och utslagna. Som en röd tråd genom de nio berättelserna löper avromantiseringen av brottslingarna som är lågintelligenta, desperata, jagade, missbrukare, förvirrade, barnsliga utan förmåga att styra sina …
![TILL SKUGGORNAS LOV av Junichirō Tanizaki ⭐️⭐️⭐️⭐️
Hej, jag heter Nina och jag är nippofil.
Den här urmysiga essän från 1933 om kärleken till klassisk österländsk estetik och ett långfinger till den västerländska får mig på väldigt gott humör i mörkret. Författaren sammankopplar den österländska kulturen med den japanska ”nationalkaraktären” - en tvivelaktig term som jag tar med en nypa salt, men som ändå säger något om normer i öst jämfört med våra i väst. Den japanska estetiken har ”alltid skuggan som grundton och är oupplösligt förenad med mörkret.” Halvdunkel ”öppnar verkligheten för andra sinnen än bara synen och skapar en större harmoni.”
Junichirō Tanizakis (1886-1965) kärlek till skuggorna och aversion mot banal klarhet påminner om Jon Fosses passion för det lysande mörkret och att det bara är i mörkret vi verkligen kan se. Kanske att svärtan inom oss kan komma till ro när vi fäster blicken på det mörka utom oss?
Tanizaki förespråkar de traditionellt japanska pappersväggar som silar in ljuset och gör hemmet till en föränderlig plats, en naturnära toalett helst i trä utan vita och blanka detaljer, ljudapparater som lyckas förmedla hjärtat i japansk konst och musik; pauserna, mörka lackade skålar som får soppan att dofta ”av zen”, stora takskägg som parasoll på husen och stillstam nō-teater.
”Rent allmänt känner vi ingen ro i sinnet när vi ser något som är skinande blankt. Västerlänningar använder silver, stål och nickel till bestick, fat och så vidare och putsar allt så att det skiner, men så glänsande saker tycker vi inte om. […] Tvärtom blir vi glada när tiden sätter sina spår och ytan mörknar och förlorar sin glans.”
På japanska och kinesiska finns ord för att laga sånt som gått söner med guld (kintsugi), brodera synliga lagningar på kläder (sashiko) och lystern från händers solkande beröringar (nare).
Mörker i all ära men kvinnorna i öst undkommer inte vithetsidealet. Traditionen placerade dem längst in i skuggorna för att de skulle behålla sin vithet. Vitt puder, avrakade ögonbryn, svärtade tänder och mörkblått läppstift användes för att huden skulle se ljusare ut...—> KARENINA.SE](https://karenina.se/wp-content/plugins/instagram-feed/img/placeholder.png)
UTMANING: JORDEN-RUNT-LÄSNING
Jag har läst böcker från 70 av världens 195 länder.
Följ min jorden-runt-läsning här!
UTMANING: NOBELPRISTAGARE
Jag vill (försöka!) läsa minst ett verk av alla som fått Nobelpriset i litteratur.
Jag har så här långt läst 38 av 119.
Följ min Nobelutmaning här!
Senaste kommentarer