apr 04 2022
I vad som liknar dagboksanteckningar delar Olivia Bergdahl med sig av sitt år 2020. Det var pandemi med restriktioner, hon var gravid och hon fick cancer. Hon skriver i dialog med/till sitt ofödda barn om saker hon vill att barnet ska veta om henne, könsroller, feminism, rasism, normer, orättvisor, samhälle, politik med mera. Barnet driver …
mar 29 2022
”Mat är kärlek” Nu kommer jag att skriva alldeles för mycket, men Bröd och mjölk fick igång mig och jag vill inte låta bli. Läs boken först och gärna mina reflektioner efteråt. Jag är från första meningen ”Mat är kärlek” idel öra, snart hypnotiserad. Det är något verkligt speciellt med belletristen Karolina Ramqvist. Hennes stil …
mar 21 2022
Man kan tänka sig att en av alla röster, som hördes i den fantastiska Ædnan, här fått en egen roman. Det namnlösa berättarjaget i Magnificat härstammar från en stam i nordligaste Sverige. Under en kväll, dag och morgon följer vi henne, dels på den vandring hon gör genom den nuvarande hemstaden Paris, dels via inre …
mar 16 2022
Fanny Ambjörnsson (antropolog och genusvetare) har skrivit en slags sakprosaisk biografi om Nadja, en av hennes tre yngre systrar. Nadja var multihandikappad och kunde varken se, tala, gå eller stå, hon meddelade sig via skratt, sång, rynkan mellan ögonbrynen och sina personliga assistenter. Boken innefattar också ett teoretiskt perspektiv på omsorg och funktionsnorm. Författaren tar …
mar 05 2022
Det är med en gnutta spänning men mest indignation jag påbörjar den sista – och 1120 sidor långa – delen av Min Kamp. Boken är så tjock att den också blir fysiskt ansträngande att läsa. Att han har mage att skriva så många självbiografiska sidor om sig själv och sina nära retar mig. Och inte …
feb 27 2022
”På det hela taget kunde ingen komma ihåg en semester som varit så misslyckad som denna.” I förordet skriver Annina Rabe att den här romanen från 1953 är en bagatell i Marguerite Duras författarskap. Jag håller inte med, möjligen är den mer lättbegriplig. Jag älskar den här romanen som ställer frågor och hänvisar till ett …
feb 25 2022
Det här är en dagbok som sträcker sig från oktober 2020, där Tvära kast slutade, och ett år framåt. Covidpandemin är fonden som texten är marinerad i. Det är tjatigt (som en pandemi är) men jag gillar samtidigt att hon förevigar hur turerna kring restriktioner går och hur covid -19 påverkar människor i stort och …
feb 16 2022
”Dotterns skratt värmer Agneta som en morgoncigarett.” Men vad hände här? Jag blev som hypnotiserad när jag lyssnade på Marie Richardsons uppläsning av den här fina debutromanen. Språket flyter superfint, ibland på dialekt. Jag sugs in i stämningen och vill egentligen inte att boken ska ta slut. Ändå vill jag påstå att den är precis …
feb 09 2022
”Livet förändras på ett ögonblick. Man sätter sig ner för att äta middag och livet som man känner det tar slut.” En dag i slutet av år 2003 får författarens bästa vän och make sedan fyra decennier, en hjärtattack och dör. Plötsligt vid middagsbordet framför ögonen på henne, lämnar han den här världen. Inte nog …
feb 03 2022
Här delger Duras mer personligt – kan man i alla fall tro – vad hon känner inför livet, skrivandet, smärtan, platsens betydelse, spriten, döden, judeutrotningen, samtiden och politiken. Det är som att hon rasar av sig i ett sista skri. Men det är en mystisk blandning av fem olika texter som jag inte helt förstår …
Jag vill (försöka!) läsa minst ett verk av alla som fått Nobelpriset i litteratur.
Jag har så här långt läst 44 av 119.
Följ min Nobelutmaning här!
Senaste kommentarer