dec 04 2021
Vad innebär det för en människa likt Nora, som har tvingats göra en omvänd klassresa från att tillhöra privilegierad överklass i hemlandet (Somalia i det här fallet) till att placeras i lägsta klassens medborgare i Sverige; invandrare, svart, utan ”giltig” utbildning, osäker på språket, städerska? Hur ska en människa förhålla sig till en sådan dubbelhet? …
nov 28 2021
”På den tiden hade jag nog kunnat hävda att själva livet var som en bok jag lånat på biblioteket – något som inte tillhörde mig och vars lånetid snart skulle löpa ut. Fånigt.” Vid 24 års ålder, på 60-talet, lever Eileen i princip okysst med sin alkoholiserade pappa. Hon är ätstörd, fantiserar om döden och …
nov 01 2021
Barnet jag aldrig är en debutroman som handlar om att närma sig fyrtio och vara ofrivilligt barnlös. Den bygger på delvis självupplevda erfarenheter. Jenny Danielssons är journalist och hennes skrivvana är uppenbar. Hon lyckas förmedla den förtärande smärtan, osäkerheten och rädslan det innebär att inte kunna få barn. Med sin rappa, poetiska och bitvis underfundiga …
okt 12 2021
”Där jag växte upp fanns öppna fält och vida marker som banade levnadsväg genom skogen. Och så fanns DUNGEN, en liten trång plätt med eländig och snårig skog som lämnats kvar orörd bland allt det öppna. Vi blev tillsagda att inte leka där, inte vara där, att undvika Dungen, gå inte dit! Så därför var vi där …
okt 11 2021
Berättaren Krister – Krillekatalog – 12 år, har goda hemförhållanden i trygg medelklass på Södermalm och läshuvud, börjar på Södra Latin och hamnar således med en fot i vardera världen. Avståndet till de forna klasskompisarna som är barn till arbetare växer. I augusti 1954 träffar han för första gången Janne. Janne framstår för Krille som …
sep 10 2021
Johanna Hedman debuterar imposant med Trion som påminner om både Samlade verk och Normala människor. Liksom i Samlade verk finns här triangeldramat och universitetsstämningen. En heterosexuell relation i gungning liknar den i Normala människor. I Trion får jag det bästa från dessa, (enormt uppskattade böcker, som dock inte är mina favoriter), utvecklat till något storslaget. …
aug 16 2021
Astarte är Boyes debutroman, utgiven 1931. Jag upprepar NITTONHUNDRATRETTIOETT! Det är omvälvande hur långt före sin (och vår!) tid hon var i sin kritik mot konsumtion, ytlighet, mode, globaliseringens baksidor och inte minst den kvinnliga könsrollen. Astarte är namnet på en mytologisk gudinna. I boken bär en skyltdocka i guld samma namn, vilken tillbeds som …
aug 12 2021
I den här ”lättsamma” debutromanen finns två parallella historier; Caroline i nutid samt giftmakerskan Nella och Eliza från 1790-talet. Genomgående teman är hämndlystna kvinnor, otrogna och sviniga män samt barnlängtan. Jag har svårt för grundidén – kvinnor som mördar män – som tycks vilja vara feministisk men mest känns konstig. Den patriarkala analysen berörs knappt. …
aug 05 2021
Wow! Vad hände just? Hur kan något så fult bli så vackert? Johanssons sinnliga prosa drabbar mig och jag sträckläser hela boken. Enormt stilsäker och genomarbetad debut. Nära på perfekt. Hur kan jag skriva om den här romanen utan att avslöja för mycket? (Jag är själv glad att jag inte läste baksidestexten innan.) Relationell makt …
aug 05 2021
Silje Ulsteins debut Kräldjursmemoarer är genrebestämd som en psykologisk thriller men lika mycket är det (dessvärre) en kriminalroman. Parallellt följer vi, i korta avsnitt, fem mer eller mindre klassiska protagonister i jag-form: Roe (erfaren, ilsken, ärrad manspolis, enormt klassiskt), Ronja (ung trevlig tjejpolis, väldigt klassiskt), Mariam (vars dotter försvinner, den känner vi till), Liv (som …
Jag vill (försöka!) läsa minst ett verk av alla som fått Nobelpriset i litteratur.
Jag har så här långt läst 44 av 119.
Följ min Nobelutmaning här!
Senaste kommentarer