Naima som bor med sin mamma, får en ny granne i Lisen. De är båda runt nio år och älskar käpphästar. Snacka om flyt! Dessutom visar det sig snabbt att de trivs ihop. Lisen ska välja ett rum i nya huset och för att göra det måste hon provsova dem alla. Tillsammans med Naima. Sen sover de i en massa olika rum och rider runt på sina käpphästar dag och natt.
Förutom en lillasyster som kommer bort och en hink med sniglar som mosas är det inga yttre händelser som väcker känslor i Ett rum för Lisen. Det är inuti Naima det brinner för hon blir kär i Lisen. Pluspoäng för lesbisk kärlek. Eller snarare barnkärlek – som jag har svårt med eftersom jag aldrig sett/hört någon uppleva det i verkliga livet. Kärleken framstår här som väldigt angenäm och problemfri, pirrig och skön. Det är positivt att karaktärerna slipper förhålla sig till störiga pojkar. Här finns bara en irriterad pappa, hans små utbrott är det som är mest realistiskt.
Jag saknar vardagsproblem, humor, sinne för verklighet och täthet i texten. Boken är för lång och tråkig tycker både jag och min tioåring. Jag saknar däremot inte pojkarna.
Senaste kommentarer