Jag recenserar inte ofta barn- och ungdomsböcker men den här är – för mig – unik i sitt slag.
Yxan (Hatchet) är en ungdomsroman från 1986 med överlevnadstema. Passande nog heter den trettonåriga huvudkaraktären, med ögonbryn att begapa, Brian Robeson. Han kraschar tillsammans med en plötsligt avliden pilot i en sjö belägen i Kanadas vildmark. Brian lyckas ta sig in till stranden och där lär han sig att leva med djur och natur, till hjälp har han en handyxa som han fått av sin mamma.
Gary Paulsen (1939-2021) var en amerikansk ungdomsförfattare, mest känd just för Yxan. (Han skrev fyra böcker till om Brian, som jag inte läst). Paulsen var en ”luddit”, det vill säga han motsatte sig ny teknik. Hans prosa är faktiskt ingen höjdare. Det är väldigt många upprepningar och en del märkliga ordval, (vilket kanske beror på Louise Moëlls översättning?).
”Kommer att dö, tänkte Brian. Kommer att dö, ska dö, ska dö – hans hjärna skrek orden i den plötsliga tystnaden.
Kommer att dö.”
Varför då detta ståhej? Jo, det här är verket som högg upp en öppning in till böckernas storartade värld. Jag var tolv år då. Jag läste Yxan och blev bergtagen. För första gången var det lika spännande att läsa som att se en film. Jag läste den för andra gången som vuxen tillsammans med mitt äldsta barn när han var tolv, han satt upp i sängen och med händerna på huvudet. Nu har jag läst den en tredje gång med mitt yngsta barn som är tolv. Hon gillade den också.
Förutom spänningsmomenten som utgörs av kraschen, Brians möten med farliga djur och förhoppningen om att bli hittad redogör författaren för en ekocentristisk hållning. Det sistnämnda är bokens stora behållning för mig som vuxen läsare.
”Han kände sig konstig när han höll geväret i handen. På något sätt kom han långt bort från allt som omgav honom. Utan geväret måste han passa in, bli en del av allting, förstå det och använda det – hela skogen, alltihop. När han hade geväret behövde han plötsligt ingenting begripa längre; han behövde inte vara rädd eller försöka förstå. Han måste inte komma nära en dumfågel för att kunna döda den..”
Jag vill varmt rekommendera den här, främst till barn och ungdomar. Varmt rekommendera.
Rekommendera.
Senaste kommentarer