jan 17 2023
Jag gillar varken skräck- eller deckargenren men jag tackar inte nej till en åktur med John Ajvide Lindqvist. Jag ser honom som en nördig Fredrik Backman på dåligt humör och med en cigg i mungipan. Stilen är humoristisk, lite torr och korrekt, realistisk och normkritisk. En berörande underdog tycks alltid finnas med i hans berättelser …
dec 27 2022
”Något viskade. Och hon visste vad det var. Det vilade i hennes kropp som glatta, vita stenar.” Hå och hej, nu var det dags för en kåkfarar-tjej! För fjärde gången i ordningen recenserar jag en bok av den norska Kerstin Thorvall; Vigdis Hjorth. Genom skogen är hennes vuxendebut. Den är väldigt mycket Hjorth i det …
dec 17 2022
Okej! Så jag tog mig själv i kragen och tvingade mig att läsa den här nobelprisade mastodanten. Helt klart det sjukaste jag läst. Det var Carinas idé, hon påstod att det var lämplig decemberläsning. Men jag vet inte om det är lämplig läsning överhuvudtaget. Extremt dryg (trots lättsam ton), inte sällan tråkig (trots allt sex) …
dec 14 2022
”Jag sitter på dikeskanten. Chauffören byter hjul. Jag trivs inte där jag kommer ifrån. Jag trivs inte dit jag är på väg. Varför gör mig hjulbytet så otålig?” * Vigdis Hjorth seglar upp i den absoluta toppen av favoritförfattare när hon bjuder mig på ännu ett intellektuellt äventyr och en protagonist att reta sig på. …
nov 04 2022
Du behöver ett stycke mört kött av typen Ida Heier, och ett rejält stycke vällagrad fläsksida á la Arnold Busk. Börja med att snitta köttet. För samman bitarna och marinera otroligt länge i rigorösa mängder vin. Tillsätt lidelse, kreativa yrken, otrohet, skilsmässa och gränslöshet. Häll på mer vin. Och öl. Banka nu köttet rejält, allrahelst …
okt 30 2022
Jag brukar beskriva och tagga en bok som humoristisk om det är författarens intention och om jag skrattar minst en gång. Men efter att ha läst D e kroniskt krävs kalibrering, humoristisk litteratur får en ny innebörd. Jag visste inte att böcker kunde vara så här roliga. Författaren ställer mörkret på scenen för läsaren att …
okt 21 2022
Jag har gett mig ut på en kronologisk resa längs Annie Ernaux liv och jag färdas via hennes fantastiska bibliografi. Eftersom hennes böcker är korta som essäer tuffar det snabbt på framåt. Jag har nu kommit till 1991 och Sinnenas tid, hennes tredje bok. Som böckerna om hennes föräldrar är även den här en slags …
okt 20 2022
Det här måste vara den absolut kaxigaste och en av de bästa debuterna jag läst. Den är som ett sagoskrin att andäktigt öppna. Som en optimalt berusande Long Island Iced Tea. Som att med öm hand få håret bortstruket från ansiktet när man står med sina egna händer i degbunken. Att läsa den är som …
okt 16 2022
Lars Norén skrev en miserabel pjäs 2002 som Agnes Jakobsson tecknat snyggt och träffande i svartvitt. Jag är imponerad! Olyckan är närapå bottenlöst mörk, här ligger tristessen, destruktiviteten, desperationen och hopplösheten som ett kistlock ovanpå karaktärerna. Och det värsta är att källan till den minimala ljusglimten man borde kunna skönja genom gliporna blundar jag för …
okt 15 2022
”Jag har varit kvinna. För återstoden av mitt liv kan jag vara människa.” Det här är en kvinnlig dåres försvarstal, inte biografens då – som Ebba Witt-Brattström nog vill kalla Elisabeth Åsbrink – utan Victoria Benedictssons. Jag tycker mycket om den här biografin och om det nu är som Witt-Brattström skriver att Åsbrink saknar skamlig …
Jag vill (försöka!) läsa minst ett verk av alla som fått Nobelpriset i litteratur.
Jag har så här långt läst 44 av 119.
Följ min Nobelutmaning här!
Senaste kommentarer