Tone Schunnesson – Mediesveriges coolaste katt – älskar jag för att hon är rolig, ödmjuk, rebellisk, smart och skriver svinbra. Jag ser henne som en slags professionell syster till Caroline Ringskog F-N. eller som en dotter till Unni Drougge. Tone tur o retur är en samling krönikor från 2016-2022, framställda med feministisk penna. Hon yttrar sig om politik, #metoo, förlåtelse, utseende, makt, misslyckande, klass, sex, pengar, språk och litteratur. Det är klokt och underhållande, frispråkigt och öppenhjärtigt.
”Det är sjukt att vara kvinna, för på ett sätt betyder det allt och på ett sätt betyder det ingenting, och ibland känns det som att mitt sätt att vara bara är reaktioner på vad som hänt mig.”
Det handlar ganska mycket om det politiska läget i dagens högersverige med främlingsfientlighet och unga människor som dör. Det är bara så jävla sorgligt! Jag har blivit politiskt deprimerad och orkar nästan inte läsa trots att hon skriver precis om det som jag vill att politiker ska ägna sig åt, minska klassklyftorna. Jag är förtvivlad över det haveri som jag tycker att nästan hela det politiska etablissemanget med Sverigedemokraterna i spetsen, har blivit. Gång på gång spottar de i motvind och blir förvånade när de blir träffade.
”Gemensamt för politiker från samtliga partier är att det dödliga våldets lösning blivit något att gå till val på och lösningen är, nästan uteslutande, repression. Övervakning, visitationszoner eller att utse organiserad brottslighet till inhemsk terrorism. Reaktionära krafter har bestämt vad det dödliga våldet är för något: något främmande. Och de andra hänger på. Kultur och mentalitet, som Sverigedemokraterna säger. Något som ska rökas ut, enligt Socialdemokraterna. Gemensamt är att våldet inte är vårt. Våldet är något som inte har med oss att göra.”
Schunnesson håller sig ajour med vad som händer i USA också, hon skriver om Hilary Clinton, Weinstein och Britney Spears. Jag älskar Britney men är annars inte jätteintresserad av vad de sysslar med over there. Som tur är finns här också flera intressanta texter om litteratur och författare; Elin Wägner, Hiromi Itõ, Jane Eyre och Chris Kraus.
”… misslyckandet är skuggan till kapitalismens och nyliberalismens krav på framgångsnarrativ. I nyliberalismen finns misslyckandet inte i egen rätt, utan är bara en avstickare på vägen mot succé. Då blir inte nederlaget estetik en strategi utan en dramaturgisk krydda i myten om alla människors individuella segertåg.”
Min favoriter är Misslyckandets estetik och Janes hemlighet om kvinnan på vinden som metafor för det som kvinnor helst vill dölja. Egentligen är ju alla texter bra, men jag blev faktiskt väldigt låg.
Senaste kommentarer