Etikett: Moderskap

Själens telegraf av Amanda Svensson

Att vara barn och inse att man är en egen person, själv ansvarig för sitt liv och att ens mamma är en annan person som dessutom – om man har tur – kommer att bli gammal och dö, det utlöste en saftig kris hos mig. Jag behövde en vecka hemma från skolan för att gråta …

Fortsätt läsa

Avgrunderna av Pilar Quintana

När jag var ung saknade jag berättelser med kvinnliga huvudpersoner som inte var vackra. Det var ju ett jävla tjat om skönheter hit och dit förr. Visst fanns det fula kvinnliga figurer men de var givetvis också elaka. Jag önskade mig en karaktär som var så spännande att utseendet hamnade i skymundan, tänk Snoken. Prisad …

Fortsätt läsa

Anna Karenina av Leo Tolstoj

Låt mig presentera fjädern i hatten, Boken med stort B, grädden på moset, stjärnan i toppen. Tänk er boken i Platons idévärld som alla andra böcker i sinnevärlden är ofullständiga kopior av. Den är guttare än kräm, och kräm som är så herrans gutt. Den är roligare än att leka med poliser eller dansa mazurka. …

Fortsätt läsa

Simone och jag av Åsa Moberg

Alla läsare har en individuell relation till giganten Simone de Beauvoir, menar Åsa Moberg som 1996 skrev om ”sin” Beauvoir. Tillsammans med @lasenar__ och @stellamarin reflekterar jag över detta tveeggade dubbelporträtt. Jag känner inledningsvis ett motstånd när Moberg hävdar sin exklusivitet som Beauvoir-läsare. Det går på tvärs med det av mig uppskattade inledningscitatet: ”Individens räddning …

Fortsätt läsa

Någon måste vattna tomaterna av Rebecka Åhlund

”Tut tut , här kommer jag och mitt lilla trauma” kunde varit den här bokens namn. Det hade varit kul men missvisande eftersom berättelsen är större än så. Titelns ”någon” belyser att det kan vara vem som helst, du eller jag, och titeln håller vad den lovar. Rebecka Åhlund skriver om ett berättarjag som ligger …

Fortsätt läsa

En förlovad tid av Alba Mogensen

”Det är något med nätter. Är det att man kan uppleva sig som helt ensam i mörkret? Att natten kan kännas som ett stycke frikopplad tid från resten av livet, och på så sätt även all vanlig logik? Jag vet inte. Men jag vet att oro frodas om natten och göder sig på ensamhet. Jag …

Fortsätt läsa

Zulejcha öppnar ögonen av Guzel Jachina

Det här är en prisvinnande historisk antikommunistisk roman som översatts till över trettio språk. Den börjar jäkligt starkt med berättelsen om Zulejcha och hennes femton år äldre man samt en elak svärmor. De är tatarer (muslimsk turkbefolkning) och kulaker (markägande jordbrukare) och det är trettiotal. Jag förstår tidigt att protagonisten är en hjältefigur och att …

Fortsätt läsa

Simmarna av Julie Otsuka

Simmarna börjar – till min stora glädje – med samma ovanliga kollektiva berättarperspektiv som i Vi kom över havet. Vi:et i den här berättelsen är ett gäng som regelbundet besöker en underjordisk bassäng. Inom bassängens fasta ramar råder tydliga regler för individerna som tillsammans utgör ett litet parallellsamhälle till det ovan jord. Bassängen är ett …

Fortsätt läsa

Elden av Daniela Krien

Det börjar helt tyst och stilla. Med lite rök bara. Som att jag står och tittar på grå och livlös aska. Det som inte får hända men ändå händer, har hänt här. Elden har slocknat. Men i mig brinner det vildsint. Jag har blivit förstådd av en bok igen och det är frapperande. Daniela Krien …

Fortsätt läsa

Utanpåverket av Kristin Nord

”Barn går ju sällan djupare. De tittar inte längst in i skåp och lådor för att upptäcka lager av smuts och smulor. Fint på ytan, rörigt i skåp och garderober. Som Lilian själv: Bakom allt det påmålade, utanpåverket, var det kris bland de inre organen.” Lilian, det är mamman i den här skildringen och hon …

Fortsätt läsa