nov 10 2022
Det är inte du Andrea Lundgren, det är jag. Ännu en bok som gör mig besviken, jag som var stormförtjust i Nordisk fauna. Jag har sorgeår och det är november, ursäkta mig men jag är visst inte på humör. Den underjordiska solen är en nattsvart, suggestiv och fragmentarisk roman om författaren Mela som återvänder hem …
nov 02 2022
Jag har höga förväntningar när jag påbörjar Kayo Mpoyis andra roman med den fantastiska titeln. (Debuten Mai betyder vatten var en av fjolårets favoriter.) Det centrala temat är tystnaden som råder kring olika maktstrukturer; kolonialism, patriarkat, heteronorm, vilka är internaliserade och styr tre generationers kvinnoliv. Ett ämne helt i min smak. Men romanens fragmentariska konstruktion …
okt 31 2022
Kropp/naturlighet, förnuft/vetenskap, graviditet och jämställdhet är de fyra hörn som bildar kvadraten Livbärarna. ”Vi fick såklart inte se groddarna, inte på nära håll. Men vi kunde se in i salarna där de låg och växte. Prydligt ordnade rader av genomskinliga vaggor. Med sladdar hängande från varje livkapsel. De berättade att salarna hade en temperatur på …
okt 30 2022
Jag brukar beskriva och tagga en bok som humoristisk om det är författarens intention och om jag skrattar minst en gång. Men efter att ha läst D e kroniskt krävs kalibrering, humoristisk litteratur får en ny innebörd. Jag visste inte att böcker kunde vara så här roliga. Författaren ställer mörkret på scenen för läsaren att …
okt 28 2022
Med den här klassiska amerikanska romanen från 1929 tar sig författaren an rasifiering på ett väldigt elegant sätt. Konstigt och dumt att den inte översatts förrän nu, men bättre sent än aldrig. ”Rasproblemet” och hur det såg ut för ett sekel sedan gestaltas av huvudpersonerna Clare och Irene som är svarta men passerar som vita …
okt 26 2022
”Tidigt på eftermiddagen, en juni-söndag, försökte min far döda min mor.” Så inleds Skammen som för mig är den sista i ordningen av Ernaux (sju) böcker som finns översatta till svenska. Jag älskar hur hon förenar sociologi, historia och självbiografi och skapar konst. På få rader förmedlar hon allt som är. Hon är sin egen …
okt 21 2022
Jag har gett mig ut på en kronologisk resa längs Annie Ernaux liv och jag färdas via hennes fantastiska bibliografi. Eftersom hennes böcker är korta som essäer tuffar det snabbt på framåt. Jag har nu kommit till 1991 och Sinnenas tid, hennes tredje bok. Som böckerna om hennes föräldrar är även den här en slags …
okt 19 2022
Ibland tänker jag på hur hemskt det kommer att bli när min man kastar ut mig ur paradiset, för en annan (yngre). Inte om, när. De flesta ifrågasätter att jag tänker så eftersom varsel saknas. Sara Villius är antagligen inte en av dem. Madonna var en underbar, köttig liten bok som istället för en helig …
okt 18 2022
”I svenskan finns inte moderskapet som verb. Mamma är något man blir. Inte något man gör.” Vi får hålla till godo med sköta, uppfostra, ansvara. Ordet mödra saknas i språket men sannerligen inte samtalet om det, varken i vardagen eller kulturen. Naturliga beteenden är ytterligare en roman på temat och det är egentligen allt jag …
okt 17 2022
”En mor dör – ett band klipps av.” Det här är Annie Ernaux andra bok som hon skev kort efter att hennes mamma avlidit (1987). Den heter Kvinnan men handlar om människan. När författaren låter sig smälta samman med berättaren och som tvehövdad tecknar ett stilrent och mångfacetterat porträtt av sin mamma, som en allegori …
Jag vill (försöka!) läsa minst ett verk av alla som fått Nobelpriset i litteratur.
Jag har så här långt läst 45 av 121.
Följ min Nobelutmaning här!
Senaste kommentarer