Leah Hazard är amerikansk journalist, barnmorska, tvåbarnsmamma och livmoderfantast. Hennes bok Livmodern rymmer allt man kan tänka sig vilja veta om densamma, samt lite till; historia, ny och gammal forskning, myter, fakta, sjukdomar och erfarenheter även personliga, vilka författaren tar del av från läkare, kvinnor med och utan livmoder hemmahörande i olika delar av världen.
”Om vi skalar bort de laddade genus- och identitetspolitiska frågor som vi ofta överöser denna grundläggande fysiologiska process med, borde vi helt enkelt förundras över mensen som en snabb läkeprocess utan ärrbildning.”
Hazard vill ge livmodern den uppmärksamhet och upprättelse den förtjänar, och det gör hon förstås rätt i. Det är ett makalöst organ som kan skapa liv och det har både underskattats och feltolkats genom tiderna. Jag gillar att hon är ingående när det kommer till medicinska fakta om livmoderns mikrober, idéer om att man kan slippa mens (periodoprional), hormonbehandling, endometrios, pco, myom, igångsättning, kejsarsnitt, klimakteriet, könsdysfori, tvångssteriliseringar, våldtäkter, reproduktiv kontroll, livmoderstransplantation (Mats Brännström, Göteborg), framtidens ”möjligheter” med maskinell livmoder.
Det här är en klart feministisk text som inte har något som helst överseende med patriarkala strukturer, att män har experimenterat med kvinnors kroppar och att kvinnors undersökningar och kunskaper i vissa fall stulits av män. Bra ju! Men jag har svårt för tonläget som avslöjar att hon på ett irriterande sätt avgudar livmodern och Kvinnan. Det känns påträngande och flummigt och gör mig motvalls. Målet tycks vara att det ska vara ”magiskt” och en ”andlig upplevelse” för varje ”människa med livmoder” att föda barn. Och sen ”snippsauna” på det. Varför inte bara bära med sig snippan in i en vanlig bastu?
1 ping
[…] hur man tänker än att exempelvis spermie och ägg inte vill fastna i ens slemhinna. Hjärnan och livmodern delar belägenheten att båda vara organ. Jag kan inte förklara varför det känns mer skamligt […]