Vi har ju haft det lite knaggligt genom åren, Knausgård och jag, men på sistone har det slagit gnistor. Därför är jag välvilligt inställd och skärpt redan vid första meningen som lyder: ”Det sägs att depression är stelnad vrede.” Jag som nyss hävdade att jag var trött på att läsa om depressioner. Första sidan och jag bara sitter och ler dumt, första kapitlet och jag är helt till mig. Karln med stor K, kan tydligen skriva om vad som helst – och jag älskar det. Fast karaktären Tove med depression har också psykoser. Jag tänker lite på hans ex eftersom jag antar att det är hon som gett upphov till Tove. Men äsch, skit i Linda! Vad gör det att han kanske inte har någon fantasi att skryta med, ingen har allt, jag älskar honom ändå. Han kan göra världen ny för mig och det är stort.
Det tredje riket är fortsättningen på Vargarna från evighetens skog som är fortsättning på Morgonstjärnan. Jag fullkomligt älskade den första och blir därför svinglad när jag inser att den här är Morgonstjärnan igen, med samma människor, men de som hade biroller då (kvinnorna) får nu kliva in i rampljuset och överta berättarjaget. Spännande postmodernistiskt grepp som påvisar att allt är relativt, tänker jag först. När det går upp för mig att det också är samma händelser som i första boken, alltså exakt samma, blir jag kall inombords. Ska han skriva samma bok två gånger?
Det börjar alltså med Tove, som struntar att ta sin medicin trots att hennes alkoholiserade man litteraturvetaren Arne från Morgonstjärnan gång på gång påminner henne. Sen är det läraren Gaute som är ihop med prästen Kathrine. Helge är arkitekten som fyller sextio år och är ihop med den yngre Vibeke. Line är sjuksköterskan Solveigs dotter. Djävulen Kristian Hadeland begrovs i Morgonstjärnan men dyker nu upp igen. Han säger så här:
”- Folk blir ofta förnärmade när jag gissar rätt, sa han. Ingen vill vara lätt att läsa. Alla vill vara speciella.
– Kanske för att alla faktiskt är speciella?
– Det är en vacker tanke! Men är den sann? Nej. I viss mening träffade kommunismen som ideologi klockrent. Alla är lika. Till förväxling identiska. Samtidigt kunde det aldrig gå. Alla är lika, men ingen vill erkänna det, inte egentligen, och det är förstås därför som kapitalismen är så framgångsrik. Den klarar av konststycket att få alla att känna sig unika i det likadana. Det är ett konststycke som tidigare var förbehållet religionen. Så det har alltid funnits där.”
Syvert (Alvetinas bror) från Vargarna.. är ihop med Lisa, Solveigs syster. Helge från del ett kopplas här samman med Syvert från del två. Några helt nya figurer finns här också exempelvis den extremt charmige och övertygande Valdemar som likt Hitler kan få med sig folk på vad helst som faller honom in. Han och Line blir typ tillsammans.
”När han pratade om det tredje riket var det inte nazisterna han pratade om, utan något som de hade trott på under medeltiden, att det första riket var Guds tid, det andra riket Jesu tid och det tredje riket den heliga andes tid.”
Morgonstjärnan utspelade sig under två preapokalyptiska dygn. Den nya stjärnan lyser alltjämt och det är hett vilket för tankarna till klimathot, ett hot från rymden, kärnvapen. Nu kliver vi över tröskeln in på det tredje dygnet. Kristendomens tretalsmystik går på i ullstrumporna. Här avhandlas det tredje ögat och den helige andens tredje rike. Det finns också ett black metal-band som heter Det tredje riket. Knausgård vill fortsatt omkonnotera ord som hör samman med nazismen; Min kamp, Det tredje riket, arier, runor.
Det handlar om människan, liv och död, verklighet och vanföreställning, begär, musik, konst, religion, vetenskap, språk, vardagen och djävulen. Killarna från black metal – bandet är döda med huvudena bakochfram. Människor slutar att dö. Tove hallucinerar, kanske är hela berättelsen hennes psykos? Via läkaren Jarle som forskar på hjärnan tar Knausgård, som brukligt, djärva kliv mellan essä och dieges. Han intresserar sig för olika medvetandetillstånd; dröm, sömn, koma, rus, psykisk sjukdom och hur mediciner, maskiner och AI kan flytta gränser för vad vi kallar medvetande. Intressant i och för sig, men…
Ni kan inte tro vad som händer, ungefär i mitten av boken. Jag, knausgårdianen, kan det knappt själv. Förälskelsens dimmiga blick klarnar och plötsligt ser jag att det är en bunt papper jag håller i mina händer, det är varken liv eller magi. Äkthet, innerlighet, humor och intimitet saknas alltför ofta. Triptyken kollapsar mitt framför ögonen på mig, Knausgård rasar ner från piedestalen. Han gastar fortsatt om sina teorier men jag har tröttnat, det blir för teoretiskt. När han försöker locka mig med polisen Geir som ska lösa mordgåtan, vänder jag honom ryggen. Jag fräser åt honom att det är dags att han slutar rädas kvinnlig sexualitet, han är över femtio år, herregud.
Hört ryktas om en del fyra, men jag vet inte, jag ska nog undersöka om inte Linda kommit ut med någon ny..
Senaste kommentarer