Kärlek i fem akter av Daniela Krien

”Länge leve matriarkatet!” Hehe

Jag blev liksom tagen på trampolinen när jag insåg att här finns nästan allt jag önskar av en roman. Kvinnor, kvinnor, kvinnor och deras inre liv, kärlek och okärlek, realism och lättsmält prosa med hög densitet. Hela rasket snyggt förpackat i fem avsnitt och med en framsida som stjäl mina blickar.

Kärlek i fem akter handlar om att människor vill vara tillsammans, men att det är väldigt svårt för människor att vara tillsammans. Att den som letar efter den perfekta människan kommer att få hålla på. Att frihet har biverkningar.

De är fem stycken kvinnor som alla är i samma generation, vita, medelklass och utan långvariga stabila kärleksrelationer. Deras liv hakar i varandra på ett tjusigt sätt vilket medför perspektivförskjutningar. Först får vi läsa om Paula som jagberättare, hon är vän med Judith, som är berättare i andra kapitlet. Näst kommer Brida vars skilsmässa Judit har inverkan på och så vidare. Kvinnorna genomlever kärlek, lust, moderskap, kreativitet, patriarkat, skilsmässa, singelliv, nätdejtande, barnlängtan, klasskillnader, systerskap, abort, otrohet, horstämpel, sorg med mera. Det är oavsett ämne, hela tiden intressant.

”Du vill bara ha honom tillbaka för att du inte längre kan få honom och gör han slut med den andra vill du inte längre ha honom. Du behöver honom inte, du klarar dig själv.”

Daniela Krien har stor psykologisk medvetenhet och en formidabel förmåga att sätta ord på den västerländska nutidsmänniskans angelägenheter. Jag känner igen mig, ibland nästan skrämmande mycket. Saker som jag trodde var unika för mig och mina medmänniskor har denna tyska hantverkare kännedom om. Lärdom: Tro aldrig att du är unik!

”Inte alla gränser begränsar.”

När samtiden sätts under lupp ser vi att ökade valmöjligheter som gör oss fria också kommer med baksidor. Självständighet är positivt men en av dess beståndsdelar kan vara ensamhet. Att kunna försörja sig själv, att få välja och byta ut sin partner, göra karriär och möjligheten att leva ”aktivt” singelliv är alla goda ting men förändrar inte människans arkaiska behov av mental och fysisk närhet. Här ger också författaren ett konkret förslag på hur man kan leva fritt och tillsammans utanför heteronormen.

”Skriva i lugn och ro. I årtal önskade hon sig inget annat än att få göra just det. Nu när hon bara har barnen halva tiden, bara upplever hälften av deras tid som barn, hälften av deras glädjeämnen, hälften av deras bekymmer, då kommer det inga ord längre.”

Ett extra plus för ställningstagandet mot surrogatmoderskap. Att ge bort eller sälja ett barn är att likna vid en våldshandling riktad mot den födande kvinnan. Att kända barnköpare inte stött på kritik eller ifrågasättande är oroväckande och därför är jag glad för uppropet som handlar om att surrogathandel borde förbjudas eftersom det inte är förenligt med kvinnors och barns rättigheter.

Att äldre män lever i kärleksrelationer med yngre kvinnor kvarstår som realitet i konservativa såväl som moderna samhällen. Krien vidgar min förståelse varför. Män som attraheras av yngre kvinnor gör nog det inte av enbart ytliga och fysiska orsaker. Ungdomens lättsamhet och naivitet tror jag lockar stort. Hur de lyser, skrattar, nyfikenhet, hopp, livsöverskott. Färre erfarenheter och kunskaper gör att saker är enklare, mer svartvita för en ung person vilket är både en last och en tillgång.

Jag skulle mycket gärna se en fortsättning där karaktärernas barn berättar om sina liv.

Lämna ett svar