jan 31 2021
Det här är den tredje romanen jag läser av Gulliksen. Jag har gillat de två tidigare som liksom den tredje diskuterar kärlek. Här avhandlas också manligt och kvinnligt i förhållande till identitet, makt, samliv, sexualitet och samtycke. I Bli snäll igen följer vi Henning, en vilsen man på ungefär 50 år. Han ser tillbaka på …
jan 30 2021
Sara Lövenstam har skrivit en hel serie av böcker om grammatik. Jag har inte läst alla men de jag har läst, har jag uppskattat. Handbok för språkpoliser är dock den bästa av dem så ska du välja en, välj den här. Jag skulle gärna velat ha den i bokhyllan för att ta fram vid behov, …
jan 29 2021
I den här romanen eller om det är en självbiografi, möter vi en krisande 60-årig Kerstin Thorvall. Fast jag ser hellre på protagonisten som en krisande 60-årig kvinnlig karaktär. Det gör jag inte för att ursäkta Thorvall utan för att det är så jag lärt mig att läsa böcker. Det är också så jag uppskattar …
jan 27 2021
Jag var inte jätteimponerad av Vardagar (1), det var för mycket sur gubbe. Men ärligheten och samhällskritiken gjorde att jag ändå var sugen på den här. Förmodligen min egen inre sura gubbe som tar alltmer plats och vill känna sig förstådd. Kanske var mina förväntningar nu bättre kalibrerade för jag tycker det här är en …
jan 27 2021
Trots att jag vet hur det ska sluta är det spännande läsning. Jag tycker så mycket om framförallt häxan Agnes. Jag kan vara kritisk när det kommer till övernaturliga inslag men här harmoniserar det fint och blir ett tillskott. Scenen är 1500-talets England med pest, slagsmål på gatan och försäljning av grisfötter. Jag uppskattar de …
jan 22 2021
Det här är den sjunde delen av Pax-serien om de fosterhemsplacerade bröderna Alrik och Viggo. 12-åringen högläser den tillsammans med mig. Ingen av oss brukar vara förtjusta i fantasy, men den här bokserien faller oss väl i smaken. Jag tror att det beror på karaktärerna som är realistiska och mångfacetterade, språket som passar en ungdom …
jan 21 2021
Rolig titel på denna Soncks debut! Jag trodde dessutom att titeln syftade på Patrik Lundberg, författaren till Fjärilsvägen, det hade varit ännu roligare. Såg honom framför mig inledningsvis under läsningen, men förstod snart att jag var fel ute. Det svåraste för människan är att leva. Att hitta balansen mellan det som varit och det som …
jan 20 2021
Att föda ett barn, ur sin kropp. Att bli mamma. Den kärleken, lyckan, oron och ångesten. Att inte längre och kanske aldrig mer, sätta sig själv främst och istället tvinga sig ödmjuk inför moderskapets allomfattande makt. Den omvälvande upplevelsen vet Cecile Lind att sätta ord på. De första två tredjedelarna av den här boken var …
jan 20 2021
Om att hämnas på den korrumperade överheten. Med sakligt tonfall berättas denna hämndhistoria som bygger på Hans Kohlhases liv. Går att dra lärdomar från än idag gällande terrorism exempel. Tydligen en inspirationskälla för Kafka.
jan 20 2021
Filosofi + meningen med livet + gudstro + kritik av kapitalismen = allt som jag gillar.
UTMANING: JORDEN-RUNT-LÄSNING
Jag har läst böcker från 75 av världens 195 länder.
Följ min jorden-runt-läsning här!
UTMANING: NOBELPRISTAGARE
Jag vill (försöka!) läsa minst ett verk av alla som fått Nobelpriset i litteratur.
Jag har så här långt läst 41 av 119.
Följ min Nobelutmaning här!
![KRIG OCH FRED [#1] av Leo Tolstoj ⭐️⭐️⭐️
”Samtalet verkade intressant och han stannade kvar i väntan på att själv få säga vad han tänkte, såsom unga män gärna vill.”
Som förväntat är Leo Tolstojs (1828-1910) beundransvärda ambition att skriva om hur människor är på riktigt, hur de egentligen känner och tänker, vad människors egentliga agenda är oavsett miner och ordval. Tyvärr tycker jag inte att han lyckas lika väl som i böckernas bok Anna Karenina. Komprometterande för den här romanen från 1868 är också att den håller vad den lovar, den handlar verkligen om krig.
”Om han hade berättat sanningen för sina lyssnare, vilka likt han själv många gånger hade hört berättelser om attacker och därför hade en klar bild av vad en attack var och nu väntade att få höra om en sådan, då hade de inte trott honom eller, ännu värre, kanske ansett att han själv var skuld till att det inte gått för honom såsom det brukade gå i kavalleristernas berättelser om stridsanfall. Inte kunde han berätta hur alla ridit fram i trav, hur han nästan fallit av hästen, stukat armen och sedan allt vad benen höll sprungit in i skogen undan fransmännen.”
Det börjar bra. Stämningen är väldigt likt den i På spaning eftersom den tid som flytt då vi träder in på en bjudning där societeten språkas, (delvis på franska) om vem som är rikast, vem som ska gifta sig med vem och huruvida Napoleon är en hjälte eller djävul. Lakejer i frack och silkesstrumpor, hovdamer i färgade sidenklänningar, furstar med pudrade peruker och yviga mustascher samlas runt harpan och klaveret. Någon bär hatt med plym, en annan sammetsrock med sobelkrage. Tolstojs smått ironiska ton när han beskriver (de onödigt många) karaktärerna och låter de syna och lura varandra, skrävla och göra bort sig roar mig. Men han tenderar upprepa sig och uppnår inte sin fulla belletristiska potential i detta verk.
”Det är lättare för en kamel att komma genom nålsögat än för en rik att komma till Guds rike. Stackars Pierre, så ung och redan tyngd av rikedom.”
Fortsättning på KARENINA.SE](https://karenina.se/wp-content/plugins/instagram-feed/img/placeholder.png)
Senaste kommentarer