okt 10
Den här supersnygga boken handlar om Gwendolen (Len) Howards liv och verk (1894-1973). När hon är fyrtio år avbryter hon livet som violinist i London och flyttar till ett hus på den engelska landsbygden för att ägna resten av sitt liv åt sin stora passion: att studera fåglar. Genom öppna fönster tar sig hennes små …
sep 21
Den prisade Ålevangeliet (2019) handlade om pappan, den här essäboken tillägnas mamman. Fin start och fint slut har den, men är ganska urvattnad där emellan. Han dyker alltför djupt och redogör alltför detaljerat, för min smak, om femtonhundratalets världsomseglare och kolonisatörer, challengerdjupet och pillesnoppen. ”Den lodande människan är den sökande människan.” Författaren filosoferar fint kring …
sep 11
Line Nagell Ylvisåker är journalist och bosatt på Svalbard sedan 2004. Den norska ögruppen i Arktis gör sig inte bara känd för Hurtigruten, isbjörnar, den globala fröbanken, norrsken och att ungefär en femtedel av befolkningen byts ut varje år, här går också klimatförändringarna som snabbast med ständiga rekord vad gäller nederbörd, vind, temperatur, tö, laviner …
aug 04
Reklamens vara eller icke vara. Icke vara, menar Sofia Lucas och sticker ut hakan. Med bilder i svartvitt, historisk grund, fakta som stöd, humor som krydda och bra argument har hon mig med redan från start. Till att börja med uppmärksammar Lucas oss på reklamens tillblivelse som kom av liberalt frihetsanspråk mer specifikt näringsfriheten (1864). …
jul 01
Doppler med kuken har presterat för sista gången. Han flyttar ifrån fru och barn, ut i skogen tillsammans med älgkalven Bongo vars mammas kropp Doppler använder som bytesmedel för att få tag på mjölk. Han har enligt egen utsago varit duktig i skolan, han har varit social, ansvarsfull, cyklat duktigt, följt samhällets normer exemplariskt, duktig …
jun 29
Jag hatar samtiden (eller är ev bara gammal)! Delvis beror det på, tror jag, att man egentligen inte får hata i vår samtid eftersom dumskallarna ockuperat det. De som högt och ljudligt uttrycker hat är inte sällan korkade rasister eller högermänniskor som kör SUV eller korkade rasister OCH högermänniskor som kör SUV. I vilket fall …
jun 25
”Nu får det fan vara nog. Nu måste man beta av puckeln med mejl och tänka ut rätt blandning av bedövning och belöning. Ost på kran, vin på kaka, […] med vitaminer och syrligt kött att de vitaliserar hela själen i en enda lång smekning. Nu måste man rädda pandorna och demokratin. Nu messar man …
jun 01
Underskottet utspelar sig i ett överskott av obegripligheter. Klart är att året är 2122 och att Åkesson har blivit staty, det äts mårdhundsfilé och superbroccoli, sorgtömningssopor är en grej och valutan heter ekoyen. Det är en helt ny värd Daniel Sjölin placerar oss i. Både trolig och otrolig med tanke på hur vi behandlar varandra, …
nov 20
”Jag vill leva mitt liv med mina vänner rådjuren, intensivt, det spelar ingen roll om det blir kort. Men om jag ska rädda dem från undergången, orsakad av den här världen som håller på att bli galen, måste jag hålla mig vid liv så att jag kan berätta deras historia och göra folk medvetna om …
nov 09
Man kan tänka sig att Jens Liljestrand har fått en otalig mängd kommentarer till sig om Sverige som ”det här jävla landet” och att den frustration det väckt i honom utmynnat i den här berättelsen. Diegesen i den här klimatromanen utspelar sig i det här jävla landet, en vecka i augusti, några år framåt räknat …
![TILL SKUGGORNAS LOV av Junichirō Tanizaki ⭐️⭐️⭐️⭐️
Hej, jag heter Nina och jag är nippofil.
Den här urmysiga essän från 1933 om kärleken till klassisk österländsk estetik och ett långfinger till den västerländska får mig på väldigt gott humör i mörkret. Författaren sammankopplar den österländska kulturen med den japanska ”nationalkaraktären” - en tvivelaktig term som jag tar med en nypa salt, men som ändå säger något om normer i öst jämfört med våra i väst. Den japanska estetiken har ”alltid skuggan som grundton och är oupplösligt förenad med mörkret.” Halvdunkel ”öppnar verkligheten för andra sinnen än bara synen och skapar en större harmoni.”
Junichirō Tanizakis (1886-1965) kärlek till skuggorna och aversion mot banal klarhet påminner om Jon Fosses passion för det lysande mörkret och att det bara är i mörkret vi verkligen kan se. Kanske att svärtan inom oss kan komma till ro när vi fäster blicken på det mörka utom oss?
Tanizaki förespråkar de traditionellt japanska pappersväggar som silar in ljuset och gör hemmet till en föränderlig plats, en naturnära toalett helst i trä utan vita och blanka detaljer, ljudapparater som lyckas förmedla hjärtat i japansk konst och musik; pauserna, mörka lackade skålar som får soppan att dofta ”av zen”, stora takskägg som parasoll på husen och stillstam nō-teater.
”Rent allmänt känner vi ingen ro i sinnet när vi ser något som är skinande blankt. Västerlänningar använder silver, stål och nickel till bestick, fat och så vidare och putsar allt så att det skiner, men så glänsande saker tycker vi inte om. […] Tvärtom blir vi glada när tiden sätter sina spår och ytan mörknar och förlorar sin glans.”
På japanska och kinesiska finns ord för att laga sånt som gått söner med guld (kintsugi), brodera synliga lagningar på kläder (sashiko) och lystern från händers solkande beröringar (nare).
Mörker i all ära men kvinnorna i öst undkommer inte vithetsidealet. Traditionen placerade dem längst in i skuggorna för att de skulle behålla sin vithet. Vitt puder, avrakade ögonbryn, svärtade tänder och mörkblått läppstift användes för att huden skulle se ljusare ut...—> KARENINA.SE](https://karenina.se/wp-content/plugins/instagram-feed/img/placeholder.png)
UTMANING: JORDEN-RUNT-LÄSNING
Jag har läst böcker från 70 av världens 195 länder.
Följ min jorden-runt-läsning här!
UTMANING: NOBELPRISTAGARE
Jag vill (försöka!) läsa minst ett verk av alla som fått Nobelpriset i litteratur.
Jag har så här långt läst 38 av 119.
Följ min Nobelutmaning här!
Senaste kommentarer