Etikett: Autofiktion

Att förändras: en metod av Édouard Louis

Det här är – exakt som titeln belyser – en närgången och konkret redogörelse för hur och varför Eddy Bellegueule gjorde om sig till Édouard Louis. En del av metoden var att slå igenom som författare vilket han gjorde som 22-åring med Göra sig kvitt Eddy Bellegueule. Nu när han är närmare trettio, etablerad författare …

Fortsätt läsa

Åttonde huset av Linda Segtnan

Nej men usch, vad är nu det här, tänker jag. Jag gillar ju inte alls true crime. Och varför ska jag veta hur en gravid Linda Segtnan responderar på kaffe? Det här med att vi tidigare saknade ett namn på det kvinnliga könsorganet (snippa) och hur vi ska hantera våra söner i och med den …

Fortsätt läsa

Barndom av Jan Myrdal

Sveriges mest refuserade skribent, ändå inte tillräckligt refuserad, menar jag. Den här första delen i hans barndomstriologi från 1982 är oväntat svag. Håll i hatten, här kommer en sågning! Jag blir inte klok på Jan Myrdal. Han föddes 1927, dog 93 år senare efter att i nästan hela sitt liv varit verksam som kommunistisk skribent, …

Fortsätt läsa

Skammen av Annie Ernaux

”Tidigt på eftermiddagen, en juni-söndag, försökte min far döda min mor.” Så inleds Skammen som för mig är den sista i ordningen av Ernaux (sju) böcker som finns översatta till svenska. Jag älskar hur hon förenar sociologi, historia och självbiografi och skapar konst. På få rader förmedlar hon allt som är. Hon är sin egen …

Fortsätt läsa

Teatern av Jenny Andreasson

Jenny Andreasson var under åren 2010-2020 anställd som regissör på dramaten. 2016, åtta dagar innan premiär, ställdes hennes feministiska version av Hamlet plötsligt in. Media rapporterade att det berodde på regissörens sjukdom. Först 2019, när kraften från metoo-rörelsen lyft locket till tystnadskulturen dementerade Andreasson offentligt, hon menade att det var konflikter som utlöste en konstnärlig …

Fortsätt läsa

Kvinnan av Annie Ernaux

”En mor dör – ett band klipps av.” Det här är Annie Ernaux andra bok som hon skev kort efter att hennes mamma avlidit (1987). Den heter Kvinnan men handlar om människan. När författaren låter sig smälta samman med berättaren och som tvehövdad tecknar ett stilrent och mångfacetterat porträtt av sin mamma, som en allegori …

Fortsätt läsa

Flicka, 1983 av Linn Ullmann

Den där – för mig – extremt avlägsna drömmen om den parisiska modellvärlden som det pratades så mycket om när jag var barn, som hörde samman med att bli upptäckt, skönhet, låg vikt, längd, Vouge och framgång, den kan nu bli verklighet. Linn Ullmann bjuder oss alla – korta som långa, tjocka som smala, gamla …

Fortsätt läsa

Omständigheter av Annie Ernaux

Sverige har under nästan ett sekel varit ett progressivt föredöme. Nu har vi konservativa krafter vid makten och det näst största partiet har nazistiska rötter. Vi kommer att behöva strida för mänskliga rättigheter, fri abort är en av dem. Om varför det är viktigt kan Annie Ernaux oss lära. Och som hon gör det. Nobelpriset …

Fortsätt läsa

Min skolfröken skall vara ett frimärke av Björn Ranelid

Jag slår upp boken med låga förväntningar. Har inte varit förtjust i det jag läst av Ranelid tidigare, det har varit alltför tungt lastat med romantiska metaforer. Redan den här inledningen får mig att dra på munnen, sardoniskt. ”Kärleken till denna kvinna hade hittat dit även med en bindel för ögonen.” Den ena svulstiga metaforen …

Fortsätt läsa

Den lodande människan av Patrik Svensson

Den prisade Ålevangeliet (2019) handlade om pappan, den här essäboken tillägnas mamman. Fin start och fint slut har den, men är ganska urvattnad där emellan. Han dyker alltför djupt och redogör alltför detaljerat, för min smak, om femtonhundratalets världsomseglare och kolonisatörer, challengerdjupet och pillesnoppen. ”Den lodande människan är den sökande människan.” Författaren filosoferar fint kring …

Fortsätt läsa