aug 13 2021
Del tre i Knausgårds kamp-serie, hur mycket kan det finns att skriva när jag redan skrivit så mycket om Knausgårds böcker? Mycket visar det sig. För när Knausgård med sina höga anspråk på autenticitet skriver om sin barndom som utspelade sig på 70-talet, är det mycket som slår an i mig. Den har en hel …
jun 29 2021
Om våren är skriven till ett du, som är familjens fjärde barn, tre månader gammalt. Berättelsen utspelar sig under en dag. En vanlig dag som utgörs av vanliga och ovanliga händelser. Han väcker och frukosterar barnen, sätter på diskmaskinen (förstås!), dricker en kopp kaffe i trädgården samt gör en resa för att hälsa på mamman …
apr 21 2021
Sen på bollen, jag vet. Tio år efter att den här boken publicerades i Sverige har jag nu läst den. Jag läste den första delen för länge sedan men blev mest frustrerad. Jag hade svårt att skilja på verk och person och kunde inte tillgodogöra mig verket. Jag tyckte den var för detaljerad, för lång …
feb 22 2021
En verkligt stor bok, en nästintill idealisk roman skulle jag vilja påstå. Perfekt språk och gestaltning. Att det bara kan flyta på så lätt! Trots 666(!) sidor känns den alls inte lång, jag är oavbrutet trollbunden. Här behandlas de största av ämnen inbakade i en konkret diskbänksrealistisk form. Just som livet självt. Det utspelar sig …
jan 28 2021
Jag öppnar boken och sen har texten mig i sitt grepp, ett hårt grepp som varar till sista sidan. Bokens jag Ellen, berättar i dåtid om när hon var 11 år. Hennes pappa är psykiskt sjuk och gör resten av familjens liv outhärdligt. Brodern är våldsam, mamman vägrar låta sig tyngas ner och upprepar sitt …
sep 27 2024
De där jävla författarna! Man kan inte leva med dem och man kan inte leva utan dem. Jag har så många fördomar om författare bland annat att de måste må skit eller åtminstone veta vad lidande är för att kunna skriva bra böcker. Ju sämre en författare verkar må, desto bättre böcker skriver hon? Eller …
jun 20 2024
”Litteraturen är en nödvändig återspegling av vår verklighet” och att den verkligheten inte är snygg framgår extremt tydligt i Yellowface. Är du stark nog att tumla runt i en hypermodern och urban, ytlig och kapitaliserad uppmärksamhetsekonomi som svänger efter populism och drev i sociala medier befolkade av okunniga domare ivriga att döma trots bristande underlag, …
jun 05 2024
”Alla gör vi misstag här i livet. Mitt var att bli kliniskt galen.” Det är alltid en oländighet att recensera personliga texter, det kan kännas som att bedöma människor. Den här till formatet lilla boken är kanske den största och mest intima jag läst i år. Eller, vänta nu, här begår jag kanske just det …
maj 29 2024
Masja utkom 2015 och är den sista romanen i en rysk triptyk om den tolstojska familjens öden. Carola Hansson (f. 1942) försäkrar att de kan läsas var för sig varför jag dök in i den här om den av Tolstojs döttrar som stod honom närmast. I prologen citeras Leo (Lev) Tolstoj (1828-1910) i ett brev …
mar 27 2024
Någon viskare är han knappast, Stefan Lindberg, som här i sin avslutande del i Kungsholms- eller Fridhemsplanstrilogin med ett makalöst driv orerar vad som ibland känns som rappakalja men lika ofta illusionsskapande skarpsinnig prosa. Endast fokuserade och tålmodiga läsare som är okej med olösta mysterier göra sig besvär. Jag älskade andra delen, Splendor, (första har …
Jag vill (försöka!) läsa minst ett verk av alla som fått Nobelpriset i litteratur.
Jag har så här långt läst 44 av 119.
Följ min Nobelutmaning här!
Senaste kommentarer