Fick ta och akutläsa Vår nu innan det går och blir sommar här (det är 20 grader på Gotland idag). Härliga tider! Men faktiskt inte så jättehärlig läsning.
”Mänsklig uppfinningsrikedom, säger hon. Man måste nästan beundra den, förmågan att hitta så många nya intressanta sätt att förstöra saker på. Och hur har du det i livet, om man för ett ögonblick bortser från den liberala kapitalistiska demokratins död?”
Förstås fortsätter Ali Smith i samma anda som i Höst och Vinter att låta flera berättelser som hör till olika tid och rum ta plats i en löst sammanfogade ramberättelse. Detta fragmentariska upplägg håller mig på distans. Det är mycket språk, egentligen inte så mycket som händer – ett kanonupplägg när man uppskattar språket. Det gör tyvärr inte jag. Trots dess fantasifulla, experimentella och originella stil uppfattar jag det mest som babbligt.
Nu har jag i och för sig glömt bort karaktärerna i tidigare delar men jag får en känsla av att det är ganska samma som här. Någon älskad person dör, någon upplever sorg och saknar och lockas av döden. Det finns ett klokt barn även i den här boken, hon är hjälten. Alla kloka karaktärer har queera drag.
Det är ju synd, mest för mig själv, att jag blivit en cynisk människa. Mitt största problem med Smiths prosa är nog ändå att den indirekt är moraliserande och politisk. Jag beundrar dock hennes försök att inge läsaren hopp. Vivunt spe! Hon är väl medveten om, kämpar säkerligen hon också, mot apatin som lätt kommer med nyheterna om skjutningar, Trump, krig, orättvisor, klimatkris med mera. Boken vill nog utandas hopp om en annan värld. Eftersom varje människa är i konstant förändring är hon alltså möjlig att förändra i en positiv riktning. Men jag känner inget hopp. Eftersom Smiths texter handlar om döden, inlåsta flyktingar, bordeller och annan jävelskap blir jag som en vägg mot vilket budskap om att våga drömma stort, våga tro på godhet och göra motstånd studsar och faller till marken. Det kan vara så att jag hade älskat Årstidskvartetten för tio år sedan (då var jag faktiskt själv politiskt aktiv). Som det är nu rår Ali Smith tyvärr inte på min samhällsdepression.
Sen undrar jag om hon är sponsrad av Holiday Inn och Lidl? Väldigt vad hon tjatar om dem.
2 kommentarer
Jag läste Ali Smiths ”Companion piece” (Följeslagare) i vintras och tyckte om den. Har tänkt läsa årstidsböckerna men inte kommit mig för ännu och om jag gör det blir det nog på engelska. Ali Smiths språk är inte särskilt komplicerat och jag är av viss erfarenhet skeptisk till Amanda Svenssons översättningar. Jag tycker hon är bättre på att skriva egen text än på att tolka andras.
Har du läst något annat av Ali?
Författare
Jag har läst årstidsböckerna förutom Vinter. Jag är föredrar minimalistiskt språk och älskar därför inte Amanda Svenssons språk heller. Att Smiths årtidsböcker dessutom är så fragmentariska i formen gör motståndet dubbelt.