Det här är en jättefin genomgång av tanters olika sidor och perspektiv. Roligt att Bremmer tagit sig bort från Stockholm ut i landet till olika intervjuobjekt. Jag tycker författaren hittat en balans mellan att berätta om tanterna som individer och som del i ett politiskt samhälle. Med varm hand ger hon tanterna den upprättelse de så väl förtjänar.
Efter att i första kapitlet gått igenom vad en tant är för något – det vill säga en äldre kvinna i 40-årsåldern (!) och uppåt – återstår sju kapitel som avhandlar tantens förhållningssätt till kläderna, köket, håret, familjen, fritiden, jävlaranammat och tingen. Dessutom får vi en beskrivning av kvinnornas historia, folkhemmet, hemmafruideal och familjepolitik. Vi får möta några tanter som berättar om sina liv och se vackra foton på tanter tagna av fotograf Magnus Wennman.
På flera sätt kan jag känna större samhörighet med dessa tanter på 80+ än jag gör när jag läser om kvinnor (tanter?) i min egen ålder. De föredrar sparsamhet, artighet, rättvisa, långsiktighet, trygghet, enkelhet, tacksamhet, familjeliv och frikostigt med fikabröd.
Tanten är associerad med lågmäldhet och blygsamhet, att det är fult att framhäva sig själv. Bremmer menar att så är det lyckligtvis inte längre. Synd, tycker jag. Visst förtjänar tanterna att synliggöras och ska absolut inte tvingas slita i det tysta. Men inte är det något eftersträvansvärt med självhävdelse. Jag saknar tidigare generationers moral i vår samtid när det plötsligt har blivit okej att armbåga sig fram och skryta.
”När man blivit uppskattad för sin duktighet bryr man sig inte om att man blir rynkig”, säger en av tanterna. Feminister har rasat mot normen duktiga flickor, med goda intentioner förstås men vad gav det? Att kvinnor ska vara mer ”som män” men samtidigt mycket ”feminina” och snygga (dvs inte rynkiga). Jag tror dock mer på att hetsa efter prestationer än operationer om man måste välja, och det måste man tydligen.
Kul var det att läsa om frufridagen som inföll den 24 januari 1954, initierad av Lennart Hyland. Tanken var att alla hemmafruar skulle få ledigt en hel dag och att deras män skulle sköta barn och hushåll. Ett recept på köttfärslimpa lästes upp i radio som hjälp till männen, och det sägs att köttfärsen tog slut i affärerna. Kvinnorna fick köpa tågbiljetter för halva priset. Initiativet föranledde naturligtvis debatt och protester. Tyvärr blev det ingen tradition.
Jag blev enormt upplyft och inspirerad av att läsa om de här kloka och kunniga tanterna med båda fötterna på jorden. Jag vill också bli tant.
Senaste kommentarer