Tyst vår av Rachel Carson

Våren tystnade redan 1962 i delar av USA, och tidigare än så, för då publicerade Carson den här boken. Vem läste den? Okej många, men hur kunde den inte tas på större allvar? Vi fick lära oss av Henrik Ekman i årets sommarprat att den väckte debatt, men förstås var det inte tillräckligt. Det vet vi idag, nästan sextio år senare.

”Jämvikten i naturen är inte något status quo; den är något flytande, något ständigt växlande, existerar i ständig anpassning. Också människan har sin plats i denna jämvikt. Ibland sjunker vågskålen till hennes förmån, men ibland – och endast alltför ofta genom hennes eget förvållande – kan den sjunka till hennes nackdel.”

Det här är alltså en faktabok om ekologi och en bannabulla (underbart ord!) mot människan som förstör naturens jämvikt på olika sätt. Författaren fokuserar miljögifter främst DDT och andra klorerade kolväten samt organiska fosfater vars biologiska följdverkningar är både akuta och långtidsakumulerande. Exempelvis besprutade man mot malört i USA vilket också dödade videbuskarna med följd att bävrar (och älgar) dog ut vilket i sin tur gjorde att dammar bröt samman och sjöarna försvann och med det fiskarna. Klorerade kolväten löser sig i fett och därför är det främst i kött vi hittar de kraftigaste spåren, ju högre fetthalt ju mer gift vilket förstås inte går att koka bort. Död, missbildningar, skrumplever och cancer är några av följdsjukdomarna som anges. Att döda en sorts insekt lämnar utrymme för en annan, resistens kan utvecklas vilket har skett hos fästingar, löss och myggor. Carson lyfter inte bara vad man måste sluta med utan också vad man kan göra istället. Man bör tänka långsiktigt, undvika kemikalier och använda naturens egna resurser det vill säga biologisk bekämpning. Exempelvis plantera ringblommor istället för att bespruta bort rundmaskar eller mal i jorden.

”Under sin marsch mot sitt klart uttalade mål, herraväldet över naturen, har människan skaffat sig en nedslående meritlista av ständiga ödeläggelser, riktade inte bara mot den jord hon bebor utan också mot det liv som delar den med henne.”

Jag lär mig om fjärilseffekter i det ekologiska systemet, nya växtarter och att människan är en dum jävel. Problemet är att kunskapen om gifterna man använde då var bristfälliga och man insåg inte vilka katastrofala följder det kunde/skulle få. Vilket förstås för tankarna till vilka av de ingrepp vi utsätter jorden för nu, som vi tror är harmlösa, kommer få katastrofala följder…

”Vyssjade till ro av de välsmorda munlädren och de dolda övertalarna är genomsnittsmedborgaren sällan medveten om vilka dödens farliga ämnen han omger sig med; faktiskt är det inte alls säkert att han ens inser att han omger sig med dem.”

Boken är verkligen välskriven och härligt polemisk mot besprutningsälskarna. Många ljuvliga formuleringar finns här i. Carson argumenterar slagfärdigt att gifterna inte gynnar någon annan än den kemisk-tekniska industrin. Och inte ens dem förresten, eftersom giftet sprids med vind och djur och drabbar tillslut allt och alla. Hon hänvisar till jättemånga olika artiklar, undersökningar och professioner. Hon går igenom vad olika gifter används till, vilka följderna blir av att använda dem och hur de fungerar ända ner på cellnivå. Hon anger exakta siffror, därför förvånar det mig att hon inte anger källhänvisningar. Men den är lite tradig, väldigt lång. Jag hade bitvis svårt att uppbåda intresse just för att hon är så ingående och räknar upp mängder med exempel.

Det jag framförallt tar med mig är hur vissa människor med hjälp av intresse, kunskap och kritiskt tänkande kan vara otroligt långt före sin tid. Gällande klimatfrågan är det för mig obegripligt att inte makthavare än idag vill få till lagändringar för att minska storföretags utsläpp och miljöförstörelse. 1962 prioriterades tillväxt framför allt och på den punkten tycks ingenting ha förändrats.

Kommentera