Etikett: Faderskap

Kulturbarn av Åsa Beckman

De där jävla författarna! Man kan inte leva med dem och man kan inte leva utan dem. Jag har så många fördomar om författare bland annat att de måste må skit eller åtminstone veta vad lidande är för att kunna skriva bra böcker. Ju sämre en författare verkar må, desto bättre böcker skriver hon? Eller …

Fortsätt läsa

Farväl till Panic Beach av Sara Stridsberg

”När jag var barn sas det att det var Lilla björn som skyddade de små. Den starkaste stjärnan i Lilla björn var Polstjärnan, eller Himlaspiken som den kallas, eller Pappastjärnan, det är den stjärnan som människan har navigerat efter i årtusenden. Utan en sådan stjärna i sitt liv blir man fri, men också en smula …

Fortsätt läsa

Till träden av Ella-Maria Nutti

Förr i tiden planterade man mitt på gården ett vårdträd som skulle utgöra gårdens beskyddare. Med sina rötter i jorden och grenar sträckta mot himlen fungerade det som en förbindelse till andevärlden samt tidigare generationer. Ett gammalt träd behandlades med respekt och trots sin träiga stumhet uppskattades det för sin varaktiga roll som övervakare av …

Fortsätt läsa

Övre port, nedre port av Geir Gulliksen

En människa blir till genom andra och genom slumpens skördar. I det här släkteposet lämnar en mamma en (förnedrad?) pappa för en annan man. Pappa Gunnar förlorar kontakten med sina tre söner vilka måste orientera sig i det, gentemot varandra och andra i det norska samhället med klasskillnader, politik, könsnormer, krig och åren som går. …

Fortsätt läsa

En av oss kommer dö ung av Astrid Billengren

Ellen har tagit livet av sig och hennes vänner tvingas bearbeta sorgen och rannsaka sig själva, hårdast tar det på bokens huvudperson Matilda som var Ellens bästa vän. ”Tänk om jag aldrig någonsin mer kan känna mig bara lycklig?” (Jag undrar också.) Det här är en ojämn debutbok som inte lämnar några tvivel om att …

Fortsätt läsa

Vikarien av David Norlin

Vad hände just? Jag blev utbränd. Jag blev ensam, eller i alla fall utan den absoluta samhörighet som min familj innebär. Jag blev vikarie i mitt eget liv. Jag blev Anna. Att vara Anna är som att springa i en snårig mörk skog, utan ficklampa och hela tiden snubbla. Ingen ser hur jag kämpar, ingen …

Fortsätt läsa

Masja [#3] av Carola Hansson

Masja utkom 2015 och är den sista romanen i en rysk triptyk om den tolstojska familjens öden. Carola Hansson (f. 1942) försäkrar att de kan läsas var för sig varför jag dök in i den här om den av Tolstojs döttrar som stod honom närmast. I prologen citeras Leo (Lev) Tolstoj  (1828-1910) i ett brev …

Fortsätt läsa

Syskonfejden av Moa Herngren

”Vem fan kan slappna av när man har Margaret Thatcher på besök?” Det är mellanbarnet Andrea som är järnladyn. Hon är verkligen inget diplomatiskt mellanbarn utan mer som en dominant storasyster. Alltså som …jag, tänker jag ett tag innan hennes uppskruvade, anala karaktär spårar ur totalt. Det här är tredje boken i Perspektivsviten, (Svärmodern var …

Fortsätt läsa

Dora Bruder av Patrick Modiano

I den här romanen som både är dokumentär och autofiktiv (1997, på svenska 2014; samma år som författaren fick Nobelpriset) letar han spår efter Dora Bruder och hamnar lika ofta i sina egna. Genesis är den notis i en fransk tidning från 1941 som Patrick Modianos (f. 1945) blick fastnar på, vars budskap handlar om …

Fortsätt läsa