Straff [#2] av Ann-Helén Laestadius

Det här är författarens andra bok om samers liv och utsatthet, (den första har prisats och ska filmatiseras av Netflix). Det är fantastiskt att skildringar av svenska statens stora svek mot sin ursprungsbefolkning genererar ett starkt gensvar. Straff är en fiktiv historia som bygger på verkliga händelser om hur det kunde gå till på nomadskolorna.

Berättelsen är fragmentarisk och kollektiv. Vi följer några killar och tjejer som ömsom går i skolan tillsammans på femtiotalet, ömsom är vuxna på åttiotalet. I skolan finns en lärare som går under namnet Häxan. Hon är berättelsens Karenin fast värre, det vill säga helt igenom ond. Hon hänger sig åt pennalism, kallar samerna för lappar och trampar sönder ett barns finger. Hennes roll tycks vara att ge form åt det våld och förtryck som samerna utsattes för. Hon framstår som en fullkomligt orealistisk karaktär men det är inte främst därför jag tycker att greppet med Häxan är misslyckat.

Man skulle kunna tro att just de här barnen hade otur att få just den här psykopaten till lärare, när det är mer komplexa skäl som ligger bakom förtrycket av samer (rasism, traditioner, bristande kunskaper, makt, pengar med mera). Åtminstone delvis var det med goda avsikter de samiska barnen skulle assimileras och lära sig svenska. Det förtar dock inte att nomadskolan har på sitt samvete att barn togs från sina föräldrar, agades och nekades modersmålet vilket har orsakat trauma, som dessvärre också verkar gå i arv.

Jag vill hemskt gärna tycka om den här boken, men jag rycks inte med. Det är för pedagogiskt. Jag saknar gestaltning och suggestioner. Allt är levererat och klart; vad jag ska tänka, tycka och känna. Kompositionen med tidshopp och flera karaktärer tilltalar mig men det här är av andra skäl en splittrad skildring. Det är för många olika trådar (adoption, giftig maskulinitet, psykisk ohälsa, missbruk, mobbing, ptsd, självskadebeteende, att passera, tvåspråkighet, kulturkrockar, moderskap etc.) och eftersom det är så många finns inte utrymmet att gräva djupare i något. Vi blir kvar på ytan och händelser och känslor radas upp efter varandra.

Observera möjligheten att lära sig av tidigare misstag. Det var en dålig idé att tvinga samerna prata svenska genom att förbjuda hemspråk- och kultur. Låt oss inte göra om samma misstag!