Saker jag lärt mig om sorg av Frida Blom

Varför väljer jag gånggång att läsa böcker om ofrivillig barnlöshet? För att det varit min stora rädsla en gång? Jag har också (under ett år) klafsat omkring i den ofrivilliga barnlöshetens träsk där avundsjukan blir till missunnsamhet. För att jag tänker mig att det är bland det värsta som kan hända? Det vet jag ju att det inte är men det kan kännas så.. För att jag är intresserad av om man kan acceptera livet och gå vidare med öppna sår men utan barn? Eftersom adoption visat sig vara ett knepigt alternativ och surrogatmoderskap inte är ett alternativ alls, kanske hund kan vara lösningen?

Jag har frågor och debutanten Frida Blom svarar. Med en vacker och berörande prosa berättar hon om F och maken P som först gör abort och sen kämpar i flera år med IVF, utomkvedshavandeskap och missfall. Att ställa klockan för sex, uppleva mensblodet gång på gång, att ta emot oombedda råd och palla möta andras graviditet- och bebislycka är att hamna utanför och trampas under ångestens hovar. Jag kvider högt av medlidande.

”Vi som bär döden som en tunn slöja över axlarna, ständigt närvarande, vi vet. Vi är de som lever mitt i livet och ändå står utanför. Vi är alla Flickan med svavelstickorna, tittar in genom de lyckliga familjernas fönster när mörkret faller.”

Saker jag lärt mig om sorg är som en mer personlig variant av Vuxna människor. Här aviserar Blom texten till ett ”du” som är alla de ofödda barn som aldrig blivit. Vi får ta del av poetiska stycken, journalanteckningar och drömmar. Jag uppskattar speciellt hur Blom skriver om jakten på de ”mjuka händerna” med vilka hon står i kontakt med omgivningen, städjobbet, tankarna som inte kan uttalas av rädsla att de ska bli till sanningar och hur man när man undviker sociala sammanhang i syfte att stänga ute det onda också stänger ute det goda. Men efter ungefär halva tycker jag det blir lite tjatigt ändå. Jag gillade historien om ginkoträdet och ”den vita platsen” första gången men upprepningarna urvattnar upplevelsen.

”Jag har väntat på den som vågar säga; du behöver inte vara stark, allt ska hända dig oavsett, det onda och det goda, det vackra och det fula och inget av det kommer att vara ditt fel.”

Lämna ett svar