Drömma om att hitta pengar har vi nog alla gjort. Men vad gör man om det bli verklighet?
Precis som för kung Midas – som önskade att allt han rörde vid skulle förvandlas till guld – kan det bli besvärligare än vad man tänkt sig när drömmen om rikedom går i uppfyllelse. Så är också fallet för vår unga protagonist Henrik. Plötsligt har han en stor hemlighet och tillvaron vänds upp och ner. Han ställs inför moraliska frågor och som alltid när man försöker hitta svar är det bra om man pratar med någon. Det finns många fina spörsmål och budskap här som författaren för fram utan att skriva ett dekret. Det tydligaste är förstås hur förmögenhet förhåller sig till lycka. Berättelsen bjuder in till diskussion.
”..han undrade om det var pengarna som hade gjort honom till en lögnare, eller om han alltid hade varit det, och att det bara var pengarna som hade fått honom att inse det.”
Henrik har en bästis, men är i övrigt ganska ensam. Endast hunden är hemma när han kommer hem från skolan. Trots att hans båda föräldrar är vad de tror, närvarande och har bra koll på honom, får de inte veta vad Henrik tänker på. Ohlsson skildrar den sorgliga gränsen mellan barn- och vuxenvärlden på ett realistiskt sätt. Hunden tillför förresten en berörande dimension i berättelsen.
Jag tycker mycket om fabeln som jag också känner igen från klassikern Pärlan av Steinbeck och den nyare Pärlfiskaren av Erlandsson. De båda är fantastiska läsupplevelser, men i Pengarna ringas kärnfrågan in mer tydligt. Den är också betydligt kortare med sina 112 sidor. Ohlsson, vars vuxenböcker jag gillat (allrahelst Gregorius), behärskar helt klart också barnboksgenren. Med adekvat språk och fokus på det inre medvetandet är det här en bok jag varmt rekommenderar till barn från kanske åtta år och uppåt.
Tack till Bonnier Carlsen.
Senaste kommentarer